Vad är tolerans och eskalering?

I den senaste utgåvan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) uppger American Psychiatric Association att substansbrukssyndrom (alkoholism och drogberoende) kan identifieras med 11 kriterier, varav två räcker för att fastställa diagnosen.

Vi som arbetar med tvångsmässig sexuellt beteende (ICD-11-6C72) eller sexberoende däremot baserar vår bedömning om förekomsten av detta på tre primära tecken eller kriterier:

1. Tankemässig upptagenhet eller besatthet av de specifika sexuella beteendena.

2. Förlust av förmågan att kontrollera de specifika sexuella beteendena, som allmänt visar sig genom flera misslyckade försök att upphöra med eller förminska förekomsten av de specifika sexuella beteendena.

3. Negativa konsekvenser kausalt relaterade till att ägna sig åt de specifika sexuella beteendena.

De näst vanligaste tecknen på sexberoende - och alla andra uttryck för beroende för den delen - är tolerans och eskalering.

• Tolerans: Tolerans uppstår när kroppen kräver allt större eller mer potenta doser för att få samma effekt av ett beroendeframkallande substans eller beteende.

• Eskalering: Eskalering uppstår när en person som till exempel ägnar sig åt ett beroendeframkallande sexuellt beteende som man utvecklat en tolerans till, ökar intensiteten genom att ägna sig åt häftigare eller mer potenta sexuella beteenden. När det gäller substansberoende handlar det oftast om att öka dosen eller ändra till en ”starkare” drog.

 Nästan varje beroendeperson kommer att uppleva åtminstone en viss grad av tolerans och eskalering oavsett vad man är beroende av.

Hur ser tolerans och eskalering ut?

Med substansberoende gör tolerans och eskalering att den beroende tar mer av en kemisk substans eller en starkare substans i ett försök att uppnå och bibehålla den önskade effekten. När det handlar om ett beroende kopplad till beteenden orsakar tolerans och eskalering att den beroende ägnar allt längre tid i beroendet eller ökar intensiteten i de beroendeframkallande beteendena. Med tiden, tack vare tolerans och eskalering, finner den beroende ofta att de använder substanser och engagerar sig i beteenden de aldrig förväntat sig eller velat göra tidigare.

Ett illustrativt exempel: tänk på heroinberoende. Ingen, och jag menar ingen, injicerar heroin direkt när de börjar använda droger. De börjar med alkohol eller hasch eller kanske receptbelagda mediciner. Allt eftersom tiden går ökar toleransen, och som svar eskalerar användningen. Kanske börjar de dricka eller röka gräs direkt när de vaknar på morgonen, eller så börjar de krossa och snorta de piller som de använder för att få snabbare effekt, etc. Så småningom ger inte ens dessa beteenden den önskade effekten, så de "upptäcker" tyngre droger och mer effektfulla sätt att inta dessa droger. Innan de vet ordet av, och ofta utan att någonsin ha fattat ett medvetet beslut om att göra det, har de en nål i armen.

Beteendeberoende eskalerar på liknande sätt. Låt oss använda porrberoende som ett exempel. Att ibland titta på och onanera till vanlig porr är för många människor den psykologiska motsvarigheten till att dricka några öl. Om användningen fortsätter, sätter dock toleransen in, och porranvändaren måste titta på mer porr eller mer intensiv porr för att skapa den önskade effekten. Snart tittar användaren på porr som skulle ha varit avtändande när de en gång i tiden började. En porrberoende kan också eskalera till andra online beteenden som webbcamsex; sexchatt; att ragga via olika appar. De kan till och med eskalera till beteenden i verkliga livet som strippklubbar, tillfällig sex, anonym sex, prostitution, otrohetsaffärer och liknande.

Om du eller någon du bryr dig om kämpar med tvångsmässig sexuellt beteende finns hjälp att få.

Ring 070-965 43 48 eller mejla info@dbksverige.se

Grunderna för behandling av tvångsmässigt sexuellt beteende (sexberoende)

På DBK använder vi samma grundläggande strategier och tekniker som finns när det gäller arbetet med alkoholism, drogberoende och ätstörningar. Tidiga behandlingsinsatser fokuserar på att begränsa eller upphöra med det problematiska beteendet, dvs. de sexuella beteenden som antingen skapar problem i livet eller underblåser problem som man redan har. Att tillhandahålla en trygg miljö är därför ett av de viktigaste syften i denna tidiga fas. Efter det fokuserar vi på att bryta förnekelse, hantera krisen eller kriserna som drev personen till behandling och förhindra återfall. Nästan alla som lider av tvångsmässigt sexuellt beteende är i grunden traumatiserade sedan barndomen (98% enligt IITAP), men dedikerad traumaterapi sätts vanligtvis åt sidan i de tidiga faserna av behandlingen och inleds först efter att klienten etablerat en viss grad av det vi kallar för sexuell nykterhet, självkänsla och socialt stöd. På DBK handlar fas 3 om traumabearbetning. Vår behandling innehåller 4 faser:

1.     Startpunkten (att etablera dagliga tillfrisknande rutiner);

2.     Fas 1 (att bryta igenom förnekelse och andra försvar; beteendeförändringar);

3.     Fas 2 (återfallsprevention; paradigmskifte; affektreglering; närvaro och fokus); 

4.     Fas 3 (omstrukturering av livet; traumabearbetning; paradigmintegration).  

Det som gör DBK unik är att vi arbetar med evidensbaserade uppgifter eller hemläxor. Uppgifterna har specifika syften som innebär att de som går i behandling “öppnar nya dörrar” och har tillgång till optimalt tillfrisknande.  

Behandling för tvångsmässigt sexuellt beteende inkluderar vanligtvis både individualterapi och gruppterapi. Oftast riktade, beteendefokuserade modaliteter som kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi – i kombination med socialt lärande, ”biblioterapi”, stöd i 12-stegsgrupper (eller annat beroende fokuserat socialt stöd). Alternativa metoder som psykodrama, familjekonstellationer, konst- och rörelseterapier, träning, meditation och liknande är också användbara i specifika faser i behandlingen.

Som alltid är den första terapeutiska uppgiften för oss att utföra en grundlig bio-psyko-social bedömning. Denna utvärdering måste utforska varje aspekt av den hjälpsökandes liv, inklusive personens sexuella -och relationella historia. Dessutom bör hjälpsökande individer bedömas för andra problem såsom ekonomiska, familjemässiga, sociala, eller arbetsmässiga problem. Andra psykologiska problem bör undersökas inklusive (och kanske det viktigaste) beroendeinteraktion.

Nästan alltid räcker inte individuell terapi när man arbetar med tvångsmässigt sexuellt beteende eller sexberoende. För att förbli sexuellt nykter och tillfriskna även från de underliggande problemen behöver den sexberoende externt stöd. Gruppterapi specifikt inriktad på tvångsmässigt sexuellt beteende är oerhört hjälpsam i detta avseende. I allmänhet är det bäst att arbeta med 6 till 10 personer i gruppen - av samma kön. Gruppsammansättningen hjälper patienter att förstå att de inte är ensamma, vilket räcker långt för att minska skammen som driver på så mycket av deras tänkande och beteende. Gruppterapi är också en idealisk miljö för att konfrontera förnekelse och inkonsekvenser. Dessutom kan patienter prata om de interventioner eller motkrafter mot triggers och hälsosamma hanteringsmekanismer som fungerar och inte fungerar. Kanske viktigast av allt, de kan lära sig att ta emot hjälp, införliva användbara råd och det stöd som finns tillgängliga från många källor, särskilt från andra tillfrisknande personer.

Det är viktigt att förstå att varje person som lider av tvångsmässigt sexuellt beteende har en unik bakgrund och en specifik uppsättning sexuella eller sexuellt relaterade problembeteenden. Som sådan kräver varje individ ett tillvägagångssätt som är anpassat till hans eller hennes mycket individualiserade behov. Vissa personer kommer att klara sig bättre i individuell terapi, medan andra kommer att klara sig bättre i gruppmiljöer. Många kommer att behöva ett intensivt polikliniskt program för att tillfälligt skilja dem från de människor, platser och företeelser som utlöser deras tvångsmässiga sexuella beteende och för att få fart på deras program för tillfrisknande.

Återfallsläge

Återfall. Detta ord beskriver en företeelse som tar ifrån oss vår hårdvunna integritet och våra uttalade mål för tillfrisknande. Även om det inte är oundvikligt kan återfall förväntas för en betydande del av tillfrisknande sexberoende personer, särskilt tidigt i tillfrisknande. Som sagt, slippar och återfall är känslomässigt, psykologiskt och till och med fysiskt smärtsamma och ibland tragiskt nog till och med dödliga.

 Ett återfall kan tyckas komma från ingenstans, men så är det inte. Dess rötter ligger i mönster som länge funnits och ibland också varit uppenbara. På DBK beskriver vi detta som att vara i återfallsläge.

 Konstellationen av triggers och varningssignaler för återfallsläge varierar från individ till individ, men stress är en universell komponent. Att leva stressfritt är orealistiskt, men att hantera stress väl är möjligt.

 Även om nivåerna av stresstolerans kan variera mycket beroende på olika livshändelser, är det viktigt att känna till sin baslinje. När vi är under hög stress minskar vår förmåga att hantera våra reaktioner, vilket betyder att vi behöver röra oss närmare våra nätverk och våra forum för tillfrisknande. Det är viktigt att övervaka varje förändring i vår "normala" baslinje när det gäller stressnivån, vilket kan fungera som en tidig varningssignal för återfall.

 De flesta av oss är bekanta med våra egna vanligaste fysiska reaktioner på stress, och i återfallsläge kommer dessa att eskalera. Sömnen kan störas och aptiten (inklusive sexlust) kan fluktuera vilt. Spänningar kan fara genom kroppen vilket resulterar i stelhet och obehag. Andra stressreaktioner kan uppstå, till exempel andfåddhet, mag-tarmproblem, snabb puls, huvudvärk och till och med plötslig dåsighet.

De negativa känslorna i återfallsläge är också nästan gemensamma för alla sexberoende personer. Dessa inkluderar ångest, som kan ta formen av en generaliserad rädsla för vilken ingen specifik utlösande oro kan identifieras. Dessutom kan vår tolerans för irritation minska och vi kan börja reagera hårdare och med irritabilitet. Ett symtom på detta är när vi börjar upptäcka en massa idioter i vår omgivning. Depressiva symtom är också vanliga i detta tillstånd, med klassiska symtom som extrema störningar i humör, aptit eller sömn, samt en oförmåga att uppleva njutning när det gäller olika områden i livet. Just det sistnämnda är särskilt troligt under de första månaderna av tillfrisknande när dopaminsystemet håller på att läkas. I återfallsläge tenderar vi också att koppla bort från andra. Våra kontakter är avgörande för vår nykterhet eftersom de skapar det ansvarstagande som krävs för att leva i integritet. Till exempel, om vår mötesnärvaro på självhjälpsgrupper är sporadiska och folk slutar förvänta sig att vi går på mötena blir vi i samma takt mindre ansvariga för var vi befinner oss och vad vi gör, vilket skapar möjlighet till återfall.

Vi kan också börja koppla bort internt. Starka känslor av skam, självfördömande och till och med självhat kan utlösas, vilket resulterar i en önskan om att dissociera genom att fantisera eller bedöva. På så sätt tappar vi kontakten med våra mål, våra värderingar och oss själva.

 Slutligen är negativt tänkande ett kännetecken på återfallsläge. Detta kan vara uppenbart när vi ägnar oss åt kritiskt självprat som fyller våra hjärnor och påminner oss om gamla negativa kärnföreställningar. Sådant tänkande kan resultera i att vi behåller hemligheter, ibland för att undvika att bli dömda eller att skämmas, och ibland för att skapa förutsättningar för återfall. Hemligheter undergräver transparensen, vilket är avgörande för vår tillfrisknande och integritet. Vi kan också börja rationalisera som ett sätt att rättfärdiga dåliga beteenden, hävda att vi har fått en anhopning av problem eller speciella omständigheter som på något sätt gör återfall till ett rimligt val.

 Det är viktigt att komma ihåg att när vi är i detta tillstånd är det väldigt svårt att bryta sig ur bubblan och få ett objektivt perspektiv. Och det är precis då som vi behöver feedback från de människor som känner oss bäst. När vi är i återfallsläge kommer det förmodligen att vara uppenbart för de omkring oss innan vi själva inser det.

Två primära verktyg kan användas för att vi ska kunna övervaka oss själva när det gäller återfallsläge och för att fånga upp sig själv innan det går för långt och återfall är oundvikligt. Det första verktyget är självmedvetenhet, som inte enbart handlar om att vi observerar våra beteenden. Det inkluderar också en medvetenhet om vårt inre liv – förmågan att märka vad som händer känslomässigt och fysiskt och vidta åtgärder för att återskapa balans.

Det andra verktyget är att upprätthålla ett stabilt socialt nätverk. De negativa tankemönstren som är karakteristiska för återfallsläget kan undan för undan ta ifrån oss vår lyhördhet för vilka andra alternativ som finns annat än i slutändan återfalla. Social kontakt är avgörande för att motverka denna snedvridning. Vi behöver andra människor för att få feedback om vad de observerar hos oss - och vi behöver kunna höra det de säger och internalisera denna feedback. Även om det inte borde finnas skam i att ta ett återfall vill ju alla i tillfrisknande undvika det. Ju tidigare vi kan släppa vår stolthet och be om hjälp, desto bättre kommer vi att ha det.

På DBK hjälper vi våra patienter att hitta baslinjen när det gäller stress. Personlig Riskbenägenhets Index (PRI) är en av våra utmärkta verktyg för detta.

Mejla gärna info@dbksverige.se , eller ring 070-965 43 48 för information!

Vad kan ligga bakom våld i nära relationer?

Hur vanligt är det att relationsberoende och kärleksundvikande finns med när det gäller våld i nära relationer?

Att stanna kvar i en destruktiv relation, oavsett hur skadlig den är kan vara symtom på relationsberoende hos den ena och kärleksundvikande hos den andra.

Del 1: Vad innebär relationsberoende?

En person som är relationsberoende är någon som tvångsmässigt söker efter romantisk tillfredsställelse och som är ständigt tankemässigt upptagen eller besatt av att antingen bli kär eller av att vara kär - och som är lika oförmögen att stoppa sig själv som en drogberoendeperson är, när hen är sugen på sin drog.

Händer det att varje nytt förhållande du går in i så full av hopp visar sig vara en katastrof? Upplever du att du bara träffar partners som har problem? Partners som har ett beroende, som egentligen är ointresserade och distanserade, som har narcissistiska drag eller har en överlägsen attityd? Slutar det alltid med att du försöker rädda förhållandet och att de överger dig? Fortsätter du fråga dig själv om detta är kärlek eller om det är ett beroende? Har du tänkt på att dina problem kanske inte bara är ett resultat av dåliga val? Det är möjligt att det du upplever är relationsberoende.

Relationsberoende kännetecknas av en tankemässig upptagenhet eller besatthet av relationer med antingen kränkande; exploaterande; narcissistiska; våldsamma; farliga; avstängda och/eller beroende partners.

Relationsberoende personer återskapar undermedvetet övergivenhetssmärtan de upplevde i sin anknytning under barndomen. Deras relationer är traumatiska, fulla av smärtsamma svek, dramatiska konflikter och passionerade försoningar – men kan också vara förvånansvärt stabila – men bara därför att de fruktar att bli övergiven så till den grad att de inte klarar att avsluta ohälsosamma relationer.

De tror sig inte vara värda kärlek, utan nöjer sig med att vara behövd – eftersom det de fruktar mest är att bli just övergivna. De tar hand om andra och försummar ofta sina egna behov helt och hållet. De behöver andras godkännande för att känna sig kompletta. Nedan är en beskrivning av typiska beteenden.

 Typiska beteenden hos relationsberoende

Upprepar du eller har du någonsin upprepat följande beteenden:

1. Att välja partners som är känslomässigt otillgängliga, gifta, sociopatiska eller     personer som har en beroendeproblematik.

2. Att stanna hos dessa partners trots deras fysiska, psykiska och/eller sexuella övergrepp.

3. Att fortsätta att försöka kontrollera eller förändra sin partner för att relationen ska utvecklas till det bättre.

4. Att ständigt tänka på sin kärleksrelation och förvänta sig att deras partner ska förändras och göra så att livet blir perfekt.  

5. Att vara tillfreds över att stanna kvar i destruktiva relationer eftersom deras partner behöver dem.

6. Att ta hand om andra, men inte ta hand om sig själv

7. Att förlora sin identitet eller självkänsla om de överges av sin partner.

8. Att känna sig desperat och ensam när man inte är i ett förhållande.

9. Att stanna i destruktiva relationer pga. rädsla för att bli övergiven.

10. Att ge upp viktiga hobbys, vänskapsrelationer eller sporter som man inte delar med sin partner.

11. Att missa viktiga angelägenheter (inom familjen, på arbetet eller när det gäller något annat som varit av vikt) för att fixa en befintlig relation.

12. Oförmågan att njuta av nära relationer, trots att man vill.

13. Att ständigt kämpa för att upprätthålla den sexuella/romantiska intensiteten i sin nuvarande relation.  

14. Att använda sex, förförelse och manipulation för att haka på eller hålla fast vid en partner.

15. Att lova om och om igen att ge upp det giftiga förhållandet och fokusera på självomsorg, men inte genomföra detta.

16. Att låtsas intresse för aktiviteter man egentligen inte tycker om som ett sätt att behålla en befintlig partner.

Del 2: Vad innebär kärleksundvikande?

Den som är kärleksunvikande går in i ett förhållande bakom en fasad av charm och förförelse. Han (eller hon) mår fantastisk när han insuper den relationsberoendes beundran och idealisering. Den kärleksunvikande har oftast fått rollen som hjälte i sin ursprungsfamilj. Som barn var de tvungna att möta sina föräldrars behov för att få ett värde. De mår bra av att ta hand om andra mer behövande människor och de ser sig själva som bättre än andra. Eller så har de en insnärjd förhållande till sin mor (se artikel om insnärjning https://www.dbksverige.se/blogg/2023/6/17/surrogatmaken-tar-en-frlder-hyresfritt-utrymme-i-ditt-huvud.  

Den som är Kärleksunvikande är oftast medvetet rädd för intimitet och omedvetet rädd för att bli övergiven. De börjar känna sig kvävda av den som är relationsberoende (en traumareaktion). Undan för undan skapar de distans och söker intensitet utanför relationen genom att använda otrohetsaffärer, kemiska droger, aggressivitet, arbetsnarkomani, etc.

Relationen mellan den relationsberoende och den kärleksunvikande är full av dramatik och besatthet (t.ex. 100 sms om dagen). Det är två värmesökande missiler som träffas i en explosion av intensiv heta. En "giftig tango" utvecklas och när den relationsberoende äntligen upptäcker att deras partner egentligen inte är känslomässigt tillgängliga, drar de sig tillbaka från sin "drog" – sin fantasi eller luftslott om hur relationen är - och de upplever all den smärta som funnits där under ytan. Den olösta smärtan från sitt övergivna inre barn.

På DBK hjälper vi kärleksunvikande personer att arbeta igenom sitt barndomstrauma för att göra det möjligt för dem att bli intima i relationen och inte "springa" iväg. Vi hjälper relationsberoende personer att hela sitt inre barn och att sluta överge sig själva för andras kärlek och godkännande.

Erik Sundby

Upplever porrberoende personer abstinens när de slutar använda?

Det är allmänt känt att alkoholister och narkomaner upplever abstinens ibland när de slutar tvärt - delirium tremens, frossa, feber, sömnlöshet, nattliga svettningar, huvudvärk, illamående, diarré, takykardi (förhöjd hjärtfrekvens), högt blodtryck, depression, agitation, ångest, hallucinationer, irritabilitet och liknande. Abstinens från en del kemiska substanser är värre än abstinens från andra. Opiatberoende (inklusive heroinberoende) och alkoholism tenderar att ge de värsta fysiska symptomen. Ibland kan dessa symtom faktiskt vara livshotande om de inte hanteras medicinskt.

Vanligtvis titreras den beroende som hanterar svåra fysiska abstinenssymtom bort från sin huvuddrog, vilket innebär att de får en medicin som "hanterar" deras abstinens genom att tillfälligt ersätta den beroendeframkallande drogen, och sedan avvänjas de sakta men stadigt från den medicinen. Vanligtvis tar denna process allt från några dagar till några veckor. Till exempel får kroniska alkoholister ofta en stadigt minskande dos av bensodiazepiner under de första två veckorna om de är i ett behandlingsprogram, och opiatmissbrukare får ofta minskande doser av ett opiat som Subutex eller Metadon.

Men hur är det med porrberoende? Får porrberoende personer fysisk abstinens på samma sätt som t ex heroinister? Vanligtvis inte. Detta betyder dock inte att ett plötsligt uppehåll av beroendeframkallande sexuella fantasier och porranvändning inte leder till abstinenssymtom. Faktum är att det nästan alltid gör det i någon mån, vilket vanligtvis visar sig på ett eller flera av följande sätt:

• Irritabilitet, ångest, agitation, depression, etc. De flesta porrberoende personer upplever extrem känslomässigt obehag när de börjar avhållsamhet från porren. Och varför skulle de inte det? När allt kommer omkring har porren varit deras främsta sätt att hantera allt obehag – inklusive ganska vanligt förekommande känslotillstånd som tristess – i många år eller till och med årtionden. När porr tas bort har de inte längre det där enkla, lätt tillgängliga sättet att bedöva sig och fly. Och utan det måste de möta sina känslor. Detta kan vara en otroligt obekväm upplevelse.

• En önskan att "byta" till ett annat beroende. Många porrberoende som är nya i tillfrisknande kan ersätta (eller vilja ersätta) sin porranvändning med någon annan tvångsmässig eller beroendeframkallande (och därför bortkopplande) aktivitet. Till exempel kommer en porrberoende som plötsligt slutar använda att uppleva en flod av obekväma känslor. Utan porren för att hejda strömmen av obehag kan han eller hon vända sig till att dricka, droga, röka, äta, spela, spendera, eller något annat njutbart/eskapistisk kemiskt ämne eller beteende. Med en medveten om beroendeinteraktion är det otroligt viktigt att tillfrisknande porrberoende personer håller ett vakande öga på sina andra beteenden, särskilt under de första månaderna i tillfrisknandeprocessen.

• Ensamhet och en längtan efter kontakt. För de flesta porrberoende personer maskerar pornografin inte bara stressen i det dagliga livet och känslomässigt obehag utan även underliggande trauman som allt som oftast är relaterad till en längtan efter intimitet. Utan den ständiga distraktionen som de sexuella fantasierna och bildspråket i porren ger, kan dessa mörka följeslagare ur personens historia stiga upp till ytan och orsaka intensiva känslor av ensamhet, rädsla, isolering och hopplöshet. Dessa känslor är helt normala och förväntade.

Under det tidiga tillfrisknandet kan även den minsta irritationen kännas som ett stort problem. Utan deras primära coping-strategi har porrberoende personer en tendens att vara överkänsliga och överreagera. De blir arga på sig själva och andra, de gråter, de är rädda, de är ensamma, etc. Som sådana är de inte alltid roliga att vara tillsammans med. Detta är primära bevis på deras (mestadels känslomässiga snarare än fysiska) symtom på abstinens.

Omvänt upplever en del porrberoende personer motsatsen till abstinens under tidig tillfrisknande. Detta är känt som smekmånaden eller att ”gå på rosa moln”. Dessa lyckliga individer upptäcker att när de ger sig in på tillfrisknandets väg tappar de plötsligt all lust att använda porren. De är fascinerade av den insikt de utvecklar och glada över att äntligen ha hittat en lösning på sitt djupaste och mest hemliga problem.

Denna tillfälliga fas i tidig tillfrisknande är bra så länge den varar. Men porrberoende personer som glider på det rosa molnet bör vara medvetna om att deras lust att använda porr kommer att komma tillbaka, och den kan bli starkare än någonsin när den gör det. Om denna eventualitet inte förutses och interventioner förbereds, är det lätt att antingen återfalla eller att tro att något har gått snett i tillfrisknandeprocessen. I verkligheten finns det aldrig ett ”behov” av återfall, och inget har gått snett i tillfrisknandeprocessen. Det är beroendet som är listig, falsk, och stark. Att beroendesystemet (eller beroendepersonligheten) vill suga den porrberoende tillbaka är en normal del av läkningsprocessen. Den porrberoende upplever helt enkelt en form av sen abstinens.

Varje porrberoende som upplever abstinenssymptom bör prata om detta med en stödjande person som kan porrberoendesystemet. Oftast kommer denna person att vara en terapeut, en 12-stegssponsor eller en vän i tillfrisknande. Andra nära vänner och familjemedlemmar kan också vara till hjälp. Om abstinenssymptom är extrema (särskilt depression, dissociation och/eller ångest), bör en terapeut som är kunnig i de mekanismer som finns i porrberoende eller tvångsmässig sexuellt beteende utifrån ICD-11 konsulteras så snart som möjligt.

Erik Sundby

Surrogatmaken – Tar en förälder hyresfritt utrymme i ditt huvud?

Insnärjning eller föräldrainsnärjning är en företeelse som visar sig bland de män som söker hjälp för tvångsmässig sexuellt beteende (sex -eller porrberoende). Tidigare kallades fenomenet för känslomässig eller dold incest. Föräldrainsnärjning är den alltför överdrivna intima och dunkelt sexualiserade känslomässiga utnyttjandet och gränslöst kränkande av ett barn av en förälder. Med föräldrainsnärjning överordnas förälderns behov framför barnets behov. I motsats till uppenbara sexuella övergrepp (faktisk sexuell kontakt) överskrids inte fysiska gränser. I stället används barnet för att uppfylla förälderns narcissistiska känslomässiga behov. I grund och botten är barnets behov subsumerat förälderns behov.

Att upptäcka och förstå föräldrainsnärjning

Johan - en 34-årig gift trebarnspappa och hans 32-åriga fru Yvonne kom till DBK för en bedömning (fingerade namn). Det visade sig att Yvonne hade avslöjat Johans hemliga porranvändning tre gånger. En gång för fem år sedan och en gång för ett år sedan. Senaste gången var för tre veckor sedan. Varje gång hade han lovat att det var sista gången. Lång historia kort – båda började i behandling månaden efter bedömningssamtalet.    

Efter c: a ett år i sin anhöriggrupp började Yvonne beskriva hur deras relation var från början. Hon sa att ända sedan de flyttade ihop och deras samboförhållande hade börjat, verkade Johan undan för undan alltmer avlägsen och otillgänglig. Ibland tog hon själv på sig skulden för detta och undrade vad hon gjorde för fel - "Det känns som att jag är helt ensam i det här förhållandet. Han spenderar mer tid med sin nalle än med mig. Och varje gång hans mamma kommer på besök känner jag mig ensam och utanför. Det är som att de båda går in i en bubbla. Jag känner mig inte välkommen i mitt eget hem! Hon behöver bara ringa så kan han tillbringa hela dagen med att hjälpa henne.”    

Johan verkade genuint bekymrad över att Yvonnes behov inte uppfylldes. Men han verkade förvirrad över vad dessa behov var och exakt hur han kunde möta dem. Han sa också: "Ibland känner jag att hon vill ha för mycket av mig. Jag känner mig kvävd" Nu efter ett års behandling har Johan blivit medveten om hans känslomässiga distansering och intimitetsundvikande beteende. Under par behandlingen kom det även fram att Johan var genuint förvirrad över vad en hälsosam relationell anknytning är.

Johan beskrev sin barndom som en bra sådan. "Det var inte alls galet eller kränkande, som för vissa människor i gruppen." Men som vi alla vet härrör barndomstrauman inte alltid från det uppenbara. Så var fallet med Johan. Och efter ytterligare samtal avslöjade vi flera djupa problem, framför allt en insnärjd relation med sin mor. Det här problemet blev uppenbar efter att jag bad honom beskriva sin koppling till sin mamma. Han sa:

”Som barn tillbringade jag mer tid med henne än med någon annan. Jag hjälpte henne att välja ut sina kläder för dagen, tröstade henne med hennes missnöje med min pappa och tillbringade tid med henne när hon var ensam. Min pappa jobbade mycket, och när han var hemma höll han sig mest för sig själv, så jag tror att hon liksom använde mig som en utfyllnad. Hon tog mig ut från skolan ibland, bara för att äta lunch med henne eller kanske se en film. Det var jättebra, men det var också lite konstigt. Och det störde mig att hon skulle sitta för nära mig och vilja hålla min hand. Sedan, när jag blev äldre, kommenterade hon min kropp, och ibland gick hon in på mitt rum när jag bytte kläder eller hade just duschat. Det gjorde mig obekväm. Men totalt sett var vi väldigt nära. Det är vi fortfarande.”

När vi utforskade denna relationsdynamik blev det tydligt att Johans mor, i sin fars fysiska och känslomässiga frånvaro, förvandlade Johan till sin surrogatmake. Tyvärr ägnade Johan mycket mer tid åt att möta hennes behov än vad hon tillbringade med att möta hans behov, vilket skapade en insnärjd eller hemlig incestuös relation.

Liksom de flesta insnärjda män gick Johan genom livet med lite eller ingen aning om det faktum att hans mamma hade använt honom (och fortsatte att använda honom) för att möta hennes behov av känslomässig intimitet. Han hade ingen aning om hur det hade påverkat och fortsatte att påverka honom. Faktum är att han till en början motsatte sig tanken på att hans mammas beteende var en form av övergrepp.

När vi tittade djupare på hans tidigare och nuvarande relationer började han dock förstå att den dysfunktionella relationen som hans mamma tvingade på honom var en primär drivkraft för hans intimitetsproblem i vuxenlivet. Och en underliggande faktor i utveckling av hans tvångsmässiga sexuellt beteende för att kunna fly. Med tiden kunde han se att han var präglad till att möta mammas behov, vilket skapade känslan av att vara kvävd, vilket i sin tur skapade ett behov av att fly relationen med Yvonne genom att använda porr.

Konsekvenserna av föräldrainsnärjning

Även om insnärjda relationer inte involverar uppenbara sexuella övergrepp, tenderar barnet att uppleva den som ”obekväm” eller ”äcklig”. Johans mamma som sitter för nära och vill hålla hans hand, och senare går in till honom medan han byter om eller duschar, är exempel.

Föga överraskande reagerar barn som är insnärjda på olika sätt som incestöverlevare och upplever ett eller vanligtvis flera av följande symtom som vuxna:

o   Emotionell och fysisk distansering i relation till sina partners som vuxen

o   Känslomässigt eskapistiska beteenden (porr i Johans fall).

o   Depression, ångest och liknande skadliga känslotillstånd

o   Varma och kalla relationer (romantisk, vänskap, arbetsplats, etc.)

o   Närhetsundvikande beteende, en slags kärleksallergi.

o   Kompartmentalisering när det gäller kärlek, familj, och sex.

Behandlingsstrategi

Även om konsekvenserna är omfattande och skadliga förblir ofta föräldrainsnärjning okänd i terapimiljöer eftersom det är lätt att missa. Och även när den identifieras kan den avfärdas eller nedvärderas. I grund och botten kan både terapeuten och klienten tro att om det inte finns någon fysisk sexuell kontakt har ingen skada skett. Men som vi ser i fallet med Johan kunde dock ingenting vara längre från sanningen.

 Observera att om personen söker hjälp för beroende eller tvångsmässiga beteenden är det alltid det tvångsmässiga som är det primära problemet och som behöver behandlas först. Min erfarenhet är att de vanligaste uttryck för tvångsmässighet relaterad till föräldrainsnärjning är porrberoende, eller alkohol eller andra kemiska droger, eller shoppingberoende.

 När föräldrainsnärjning identifieras bör effektiv behandling fokusera på följande, förutsatt en längre tids avhållsamhet från eventuella tvångsmässiga beteenden:  

• Identifiera insnärjningens individuella natur och genomgripande karaktär.

• Identifiera och sörja otillfredsställda barndomsbehov.

• Identifiera den aktuella effekten av insnärjningen, särskilt som det relaterar till personens anknytningsstil.

• Hjälpa klienten att skapa, implementera och upprätthålla hälsosamma gränser i              relation till den insnärjande föräldern.

• Arbeta mot äkta relationell intimitet med en partner samtidigt som man identifierar och hittar interventioner mot rädslor för insnärjning, närhet och intimitet.

  I de verksamheter som jag är involverad i – DBK Sverige och Cybersex Detox – ser vi tvångsmässig sexuellt beteende (sex -eller porrberoende) som det primära problemet. Vårt resonemang är bl.a. att om man inte utvecklar strategier för att hantera återfallsprocesser är risken stor att man kommer att börja agera ut när man bearbetar ursprungstrauman. I Johans fall använde han porr för att fly känslan av att vara ”inträngd i ett hörn”, och samtidigt som ett sätt att kunna lämna relationen. Det är ju utagerande som är lösningen på problem… Bland annat är det därför vi har traumabearbetning i sista fasen, dvs. i fas 3 i vårt behandlingsprogram. 

 Erik Sundby

 Om du vill lära dig mer om föräldrainsnärjning finns det tre utmärkta böcker i ämnet: Silently Seduced av Dr. Ken Adams; When He’s Married to Mom av Dr. Ken Adams; och The Emotional Incest Syndrome av Dr. Patricia Love.

Beroendeinteraktion

Även om vi som arbetar professionellt med tvångsmässig sexuellt beteende (ICD-11 6C72) gör en bedömning kring förekomsten av sjukdomen innan människor påbörjar behandling fortsätter informationsinhämtning upp till 4 månader under själva behandlingen (vi använder bedömningsverktyg som har utvecklats på Sexual Recovery Institute i Los Angeles och av IITAP - International Institute for Trauma and Addiction Professionals i USA). Anledningen att utredning fortsätter är en jättefin och helt naturligt försvar som kallas för förnekelse som hjälper oss att inte se skogen för alla träd. Den klickar in när hjärnan riskerar att bli överhettad. Det tar helt enkelt ett tag innan hjälpsökande individer samlar tillräckligt med mod och framför allt tillit för att våga bryta igenom förnekelsen och se sanningen om sig själv i vitögat (Jag brukar säga att antingen har man kontakt med 1:a steget som en existentiell position innan man söker hjälp, eller också når man dit som en del av behandlingen).

För att kunna göra relevanta behandlingsplaneringar under den första tiden i behandlingen har jag under årens lopp utvecklat en modell som utgår från att beroendesjukdomen kan finnas i 3 områden. Dessa är:

1.     Substansberoende (alkohol och andra droger)

2.     Beteendemässiga -eller processberoende (spel, arbete, träning)

3.     Närings -och njutningsberoende (sex, mat)

En anledning till att jag valt att lägga tvångsmässig sexuellt beteende (eller sexberoende) i samma område som matberoende är för att båda är naturliga behov som löper amok eller går överstyr. Det finns också ett antal likheter i behandlingsmetodik när det gäller tvångsmässig sexuellt beteende och matberoende. De som arbetar med matberoende gör mat planer, vi som arbetar med tvångsmässig sexuellt beteende gör tillfrisknande kartor och sexuella utvecklingsplaner. Alla människor har behov av att äta, och alla människor har en sexdrift – oavsett hur eller om man väljer att uttrycka den. Och det kan vara lika skadligt att inte uttrycka sin sexualitet som att förlora sig själv och bli fångad i tvånget.  

Ser man beroendesjukdomen utifrån ovan aspekt ger det ett mycket mer holistiskt perspektiv på vad beroende egentligen innebär, och vi kan också se tydligt hur olika uttryck för beroende kan interagera med varandra, vilket ju är viktig information för att kunna tillfriskna. Vi som arbetar med beroende kan också göra en mer relevant behandlingsplan vid bedömning av människors behov av insatser eller lämpliga åtgärder med hänsyn tagen till beroendeinteraktion.

Observera att man kan även ha problematiska beteenden i andra områden än den man primärt sökte hjälp för utan att det nödvändigtvis handlar om att man är beroende.

Människor som söker hjälp för tvångsmässig sexuellt beteende i Sverige söker hjälp för olika s.k.beteendetyper. Dr. Patrick Carnes m.fl. i USA utvecklade en modell på 10 beteendetyper i sin bok Out of the Shadows. För c: a 4 år sedan gjordes nya undersökningar genom att intervjua hjälpsökande individer där man kom fram till 20 beteendetyper. Den största skillnaden mellan de båda berodde på de sexuella aktiviteterna som finns via internet som eskalerat markant de senaste åren. Jag ska inte nämna alla beteendetyper här (den som är intresserad får gärna höra av sig), utan nämna några exempel på de 4 vanligaste som människor söker hjälp för på DBK Sverige och genom Cybersex Detox.  

Idag är den beteendetypen som många söker hjälp för porrberoende. Detta är en beteendetyp som kallas för Beteendetyp 2: Voyeuristisk sex. Voyeurism betyder ju att titta på. Voyeuristisk sex handlar om att försätta sig i ett dissocierat tillstånd – en slags bortkopplad trans. Allt som oftast hänger den ihop med Beteendetyp 1: Fantasisex som har samma funktion. Fantasisex handlar om att fantisera om sex under dygnets timmar. Objektifiering är en stor del av detta. De sexuella fantasierna upplev som påträngande och tvångsmässiga. Observera att det är sällan människor söker hjälp för ett specifikt beteende, utan oftast finns 2 till 3 olika beteendetyper.

Båda porrberoende och fantasisex används för att bedöva smärtsamma känslor som rädsla, ilska, ensamhet, övergivenhet, otrygghet.

Om man tittar på det beteendemässiga området (område 2) handlar det oftast om problem i relationer eller att vara sociala. För den som lider av tvångsmässig sexuellt beteende är båda beteendetyperna isolerande sexuella aktiviteter. Allt som oftast har porrberoende personer och de som är tvångsmässiga när det gäller sexuella fantasier en otrygg undvikande anknytning. Om det finns kemiska substanser med är det oftast fråga om dämpande, bortkopplande kemikalier som alkohol, hasch. Man har också en tendens till antingen problematiska beteenden i relation till mat eller socker eller att man utvecklat matberoende som ett uttryck för beroendeinteraktion.  

Om vi tar näst största beteendetyp som män söker hjälp för i Sverige är det Beteendetyp 3: Förförelse och erövring. Förförelse och erövring handlar om att “jaga” och förföra. Upphetsning får näring genom att erövra och ha en känsla av makt och kontroll. Den avtar efter samlag eller när man hittat ett nytt objekt. Den här beteendetypen handlar om lindring, om att få bekräftelse och en känsla av makt och kontroll. Om man tittar på beteendenivå har de oftast problem med shopping eller träning. Om det finns kemiska substanser med så är det oftast centralstimulerande kemikalier som amfetamin, kokain eller poppers.

Nästa exempel utgår från Beteendetyp 5: Sexköp – att köpa sexuella tjänster. Människor som köper sexuella tjänster gör om sex till en handelsvara. En affärstransaktion. Det handlar om stressreducering utan att behöva vara nära eller sårbar. Att byta intimitet mot intensitet. Om man tittar på det beteendemässiga området här så finns det statistik som beskriver att 15% av de som köper sex kan också vara spelberoende (IITAP), eller ha en relation till pengar som handlar om makt och kontroll.

Mitt sista exempel på Beroendeinteraktion är följande:

Det händer ibland att vi får höra talas om sexuella skandaler i olika medier där människors användning av sex gett dem och andra allvarliga negativa konsekvenser. De riskerar sitt välbefinnande, sin integritet, och till och med sina liv. Det finns många exempel på detta, men den jag vill ta upp här är den om Jared Fogle (den sk “Subway Guy” i USA), som dömdes till över 15 års fängelse för sexuella övergrepp mot minderåriga 2015. Anledningen till att jag tar upp just detta ärende i detta sammanhang är därför att han, som ett led i att rätten skulle bestämma relevanta rättsliga följder träffade en rättsmedicinsk psykiatriker. Denna läkare trodde att Jared Fogles besatthet av att träna för att hålla vikten kunde kopplas till det han kallade för hypersexuell störning. Denna nyhet mötes av mycket ilska hos allmänheten, som uppfattade att det som psykiatrikern sa var ett sätt att ursäkta mannens dåliga beteenden.

Man kan fråga sig vad som pågår hos en person som engagerar sig i sådana aktiviteter utan att tänka på eller ta hänsyn till de negativa konsekvenserna av sina sexuella beteenden – negativt inte bara för offren, utan även för honom själv.

I det här fallet handlar det om ett uttryck för närings -och njutningsberoende, dvs. beteendetyp 10: Sexuella övergrepp och förmodligen träningsberoende. Fogle var inte vansinnig - därav 15 års fängelse. Däremot hade han en patologisk strävan efter belöning eller lättnad med hjälp av 2 olika beteenden.  

Idag pratar man om hjärnans plasticitet - hjärnans förmåga att ständigt utvecklas och anpassa sig efter nyheter. Detta slåss ur spel och ersätts av det slaveri eller tvångsmässighet som finns i beroendet. Resultatet kan vara oförutsägbar men riskfyllt, och till och med dödlig.

Här följer ytterligare exempel på hur olika beroenden kan samverka med varandra på olika sätt och av olika anledningar:

o   En beroende kan tjäna till att mildra, lindra eller hjälpa personen att undvika abstinenssymptom från ett annat beroende. Nikotin, till exempel, används ofta av dem som är alkoholberoende och som inte dricker.

o   Olika beroenden kan alternera och växla fram och tillbaka i ett systematiskt mönster och kan ersätta varandra. Ett exempel är när den beroende växlar mellan spel, alkohol och sex i en sekvens.

o   En beroende kan användas för att sänka hämningarna för att kunna engagera sig i ett annat beroendebeteende, som att använda alkohol som "flytande mod" för att agera ut sexuellt. Det heter ju att - ”Supa skallen av sig.” Det första som rycker är hjärnans förmåga att tänka rationellt. 

o   En beroende kan användas för att maskera en annan, som när någon bara agerar ut sexuellt när de dricker. Detta kan leda till att individen tror att problemet är alkohol och inte sexlivet.

o   Olika beroenden kan också smälta samman för att få en häftigare intensitet. Ibland kombinerar en person olika beroenden för att få en mer potent effekt än vad de skulle få om de använde varje beroende separat. Till exempel, vissa kombinerar sex och kokain och har oförmåga att engagera sig i den ena utan att den andra finns med.

o   Ett beroendebeteende - som att göra de ritualer som ingår i porrberoende kan också fungera som en ritualistisk introduktion för ett annat beroende, som att röka hasch t. ex.

o   Ett beroendebeteende kan användas för att medicinera mot skammen eller ångesten orsakad av ett annat beroende.

När beroendeinteraktion finns med finns också en ökad risk för återfall. Om alla olika beroenden eller problembeteenden inte behandlas ökar sannolikheten för återfall exponentiellt. Grundregeln är:

Det mest primära först!

Om till exempel substansberoende finns med behöver den behandlas först - så länge man tillför kroppen kemiska droger kan man inte tillfriskna från de andra uttrycken för beroende.

Intensitet, spänningssökande, och risktagning finns alla med i beroendesjukdomen. Men också bedövning och isolering. De är båda en källa till och en konsekvens av beroendebeteenden.

Oavsett vad en person har för tvångsmässiga beteenden är resultatet detsamma:

Sjukhus, bårhus, eller fängelsehus.

Erik Sundby

Sexuell nykterhet –

Vad innebär ordet nykterhet för en person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende?

För en alkoholist innebär ordet nykterhet att inte dricka alkohol. För en spelberoende innebär nykterhet att man inte agerar ut i spelande. Men hur definieras nykterhet när det är frågan om ett naturligt behov som sex som löper amok och går överstyr – som leder till utveckling av tvångsmässiga beteenden? Skulle nykterhet för en person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende (ICD-11 6C72) innebära att man inte har sex? Givetvis inte. Lika lite som nykterhet från matberoende skulle innebära att avhålla sig från att äta. Så hur definieras nykterhet i detta sammanhang?

Låt oss först titta på vad tvångsmässig sexuellt beteende inte är:

Det handlar egentligen inte om sex. Det handlar om flykt. Det är viktigt att förstå att personer som lider av tvångsmässig sexuellt beteende använder sexuell fantasi och specifika sexuella beteenden för att undvika att känna obehag – stress, ångest, ensamhet, depression, skam, tristess och liknande. Ofta tillbringar de timmar (eller till och med dagar) i ett förhöjt tillstånd av intensiv sexuell fantasi och jakt. Detta tillstånd kallas ibland för “bubblan”. Det är detta transliknande tillstånd, snarare än att faktiskt engagera sig i sex, som ger den eskapistiska tillståndet att vara "hög".  

Tvångsmässig sexuellt beteende handlar inte heller i första hand om kvantitet, det handlar inte om mängden sex. I de verksamheter jag är ansvarig för (DBK Sverige och Cybersex Detox) kvantifierar vi alltså inte de sexuella beteendena som hjälpsökande personer ägnar sig åt. Vi säger till exempel inte att ”Sex en gång om dagen är OK - men inte fyra gånger”. Det handlar alltså inte i första hand om hur ofta man ägnar sig åt en specifik sexuellt beteende, utan vi ser sex utifrån livskvalitet och välbefinnande. Vi använder också WHO:s vanligaste definition av hälsa i våra verksamheter.

Ett exempel: om en tonårskille onanerar flera gånger per dig behöver det inte betyda att han har ett problem med onani. Men om samma tonåring onanerar till porr via nätet flera gånger om dagen därför att han känner sig ensam, så underblåser detta bara känslan av ensamhet. Om han använder porr via nätet som en isolerande sexuell aktivitet så löser den här killen inte problemet med ensamhet. Det han gör är att ge ännu mer näring till ensamheten, till sin isolering och förmodligen också till sin känsla av utanförskapet. Om personen dessutom missar skola eller arbetet därför att han är upptagen med porranvändning - eller upptagen med att återhämta sig från en period av frosseri i porr - då har han även börjat få negativa konsekvenser av sitt sexuella beteende som i sin tur påverkar hans välmående eller livskvalitet. Tvånget är ett faktum när killen förlorat sin förmåga att styra över om han ska engagera sig i beteendet eller inte.

I den här killens liv innebär detta att det han gör för att medicinera bort känslan av ensamhet leder bara till att han blir ännu mer ensam och isolerad och att han utvecklar problem i andra områden i livet pga. sitt porranvändande.

Tvångsmässig sexuellt beteende handlar mycket om konsekvenserna av de sexuella beteendena. De olika typer av beteenden som personer som lider av tvångsmässig sexuellt beteende ägnar sig åt skapar antingen problem i livet, eller underblåser och ger näring till problem som de redan har.

(I en senare artikel kommer jag att informera om de olika s.k. beteendetyper som människor söker hjälp för världen över)

”Sexuell nykterhet är ett sinnestillstånd” (Erik Sundby)

Att inte agera ut i sina specifika sexuella beteenden är ju en viktig faktor för att uppnå nykterhet. Men jag påstår att nykterhet och att avstå från sina utagerande är inte samma sak. Inte om man använder den definition av ordet nykterhet som finns i de flesta ordböcker. En faktor att ta hänsyn till när man ska definiera ordet nykterhet är dessutom att alla som har diagnosen tvångsmässig sexuellt beteende pendlar mellan att agera ut sexuellt och att kontrollera sina utagerande. Kontrollfasen kallar vi för att ”gå på vita knogar”. Är man nykter när man går på vita knogar? Processmässigt bryts kontrollfasen successivt ner och så kommer en ny utagerande fas - tills man upplever tillräckligt med skam, skuld och ångest och börjar kontrollera sina sexuella beteenden igen. Hur detta pendlande mellan kontroll och utagerande ser ut är individuellt.

Vi som arbetar på DBK eller Cybersex Detox har märkt att det finns en bulimisk/anorektisk pendlande när det gäller tvångsmässig sexuellt beteende som är mer eller mindre tydlig beroende på vilka specifika sexuella beteenden personer ägnar sig åt. Allmänt sett har till exempel många porrberoende personer en tydlig bulimisk/anorektisk relation till porr. De kan frossa i porr under flera dagar för att sedan få avsmak för allt sexuellt.

Även om var och en själv definierar det vi kallar för sina inre ringen beteenden eller bottenlinjebeteenden – de specifika sexuella beteenden som antingen skapar problem i livet, eller som underblåser problem som man redan har – är definitionen av ordet nykterhet någonting som är utöver och större än att avstå från dessa beteenden. Enligt ordboken innebär ordet nykterhet att vara sansad; att vara realistisk; att inte förvänta sig att någonting magiskt kommer att hända och förbättra sin situation. Att ha balans mellan känslor och tankar.

Personligen tror jag att ordet nykterhet hänger väldigt mycket ihop med ett annat ord – nämligen autonomi. Personlig autonomi är förmågan eller förverkligandet av förmågan att styra sig själv. Det är en egenskap som innebär att själv kunna och vilja bestämma över egna handlingar samt att kunna tänka och känna självständigt utan att falla undan av rädsla att inte vara andra till lags. Ett exempel på att vara nykter är att inte gå från impuls till handling, utan gå från impuls till reflektion för att sedan handla.

Tvångsmässig sexuellt beteende får näring i den splittring som skapas av ytterligheterna mellan det hemliga livet – som har sina rötter i skam, och det officiella livet – som har sina rötter i en falsk självbild.

 Erik Sundby

Beroendepersonligheten föds ur skam

Skam är kanske en av de vanligaste känslorna bakom beroendesjukdomen. Vi människor kan ta åt oss skam i tidig ålder och från många olika källor. Föräldrar, syskon och barndomskamrater kan skam belägga - ibland utan att ens veta om det. En del religiösa institutioner är också hårt kritiska och fördömande. Barn är försvarslösa att motstå skam eftersom de är inprogrammerade att acceptera allt som en vuxen säger till dem som sant. Om vi ​​får veta att vi är dåliga, dumma, otillräckliga, fula eller något annat som ingjuter en kärna av självtvivel, accepterar vi det som sanningen. Dessa föreställningar kvarstår i vårt undermedvetna långt efter att vi vuxit upp, och även om vi ibland medvetet motbevisar de negativa budskapen med affirmationer (som till exempel; ”Jag duger som jag är"), kvarstår rester av skam även hos den mest medvetna personen.

 När vi blir mobbade; eller gjorts narr av; eller stöter på misslyckanden aktiveras de gamla skamkänslorna. Budskapen är detsamma, oavsett om de har sitt ursprung hos våra föräldrar, lärare, kamrater, kyrkan, tidningar, tv eller Internet - ”Jag är fel”. Människor reagerar på olika sätt när det gäller dessa mörka följeslagare, dessa störande föreställningar om sig själv. Vissa gör uppror - även om det oftast inte löser den underliggande övertygelsen och de relaterade känslorna. Vissa drar sig undan och gömmer sig och skapar hemligheter som de ägnar mycket psykisk energi åt. Andra dövar helt enkelt smärtan genom användning av sinnesförändrande droger eller beteenden. Ingen av dessa destruktiva överlevnadsstrategier befriar oss effektivt från skam; de tjänar bara till att driva oss djupare in i problematiska beteenden och vidga klyftan mellan vårt medvetna vuxna jag och det skadade inre barnet som finns kvar inom oss.

 Skam är kraftfullt när det gäller att skapa beroendeframkallande mönster och samtidigt är det en drivkraft för dessa mönsters fortsatta utveckling. Den underliggande slutsatsen i skam är, "Jag är fel" och "Världen får inte veta vem jag egentligen är. Då skulle de avslöja mig som en bluff. De skulle se att jag är fel." Dessa övertygelser eller kärnföreställningar antas från en tidig ålder när en aspekt av oss själva uppfattades som fel och oacceptabel. Barn har ofta inget annat sätt att ta itu med dessa känslor än att antingen begrava eller koppla bort dem. Alltså, från en mycket tidig ålder och bokstavligen driven av att få överleva, lär sig de som är mycket sårbara för skam att skapa ett "falskt jag" för det offentliga livet tillsammans med en privat och hemlig inre värld. Beroendepersonligheten är därmed född.

Avslutningsvis en parentes: Detta i motsats till liknande men distinkt annorlunda känslor som skuld. Skam säger, "Det är något fel på mig…", och på grund av detta så ”...måste jag dölja delar av mig själv, annars blir jag övergiven och avvisad." Skuldkänslor säger däremot - "Jag gjorde något fel och jag mår dåligt av det", och "vad kan jag göra för att fixa det och inte göra om det?" Skuld känns som något vi inte förtjänar, medan skam känns som något vi absolut förtjänar. Skuld kan få oss att rodna och skratta åt oss själva för något vi gjorde medan vi kan känna tröst med vetskapen om att vi inte är de enda som har gjort det. Skam får oss dock att känna oss isolerade, ensamma och unikt olyckliga – inte som alla andra.

En hemsk historia…

För några år sedan gjorde en forskare vid namn Jim Faust ett experiment med råttor.

Det kanske inte är nyhet att levande råttor inte gillar lukten av döda råttor? De försöker förstås undvika det. Men Faust hittade på ett sätt att ändra på denna instinktiva beteende. Faust satte unga ”jungfruhanar” i burar med honor som hade besprutats med en vätska som luktade som döda, ruttnande råttor. Det visade sig att instinkten att para sig var mer kraftfull än instinkten att undvika lukten av död och råttorna parade sig ändå.

När de unga hanarna hade lärt sig att associera sex med lukten av död satte Faust dem i burar med träbitar indränkta i samma lukt av död och förruttnelse, varpå det visade sig att de jämt skulle leka med de illaluktande träbitarna som om de var indränkta i någonting riktigt fint.

Om du undrar hur råttor kan ”utbildas” att gå emot en så kraftfull naturlig instinkt som att undvika lukten av död, är svaret dopamin. Eftersom dopamin frigörs under sex, kopplade råttornas hjärnor samman nöjet i dopaminfrisättningen med den ruttna lukten av död.

Låter ganska grovt, eller hur? Alla däggdjur har ett belöningssystem i sina hjärnor. Dessa råttors preferenser blev omkopplade i deras hjärna. Det är samma process som porranvändarnas hjärnor går igenom när de tittar på porr via internet. Mer än ofta blir bilderna deras hjärnor kopplar upp sig till för att få sexuell upphetsning mer och mer extrema. Detta kallas för toleransökning och är vanlig i alla typer av beroende, oavsett vilket uttryck beroendet tar – från kokain till porr till spel eller till socker…