För några år sedan gjorde en forskare vid namn Jim Faust ett experiment med råttor.

Det kanske inte är nyhet att levande råttor inte gillar lukten av döda råttor? De försöker förstås undvika det. Men Faust hittade på ett sätt att ändra på denna instinktiva beteende. Faust satte unga ”jungfruhanar” i burar med honor som hade besprutats med en vätska som luktade som döda, ruttnande råttor. Det visade sig att instinkten att para sig var mer kraftfull än instinkten att undvika lukten av död och råttorna parade sig ändå.

När de unga hanarna hade lärt sig att associera sex med lukten av död satte Faust dem i burar med träbitar indränkta i samma lukt av död och förruttnelse, varpå det visade sig att de jämt skulle leka med de illaluktande träbitarna som om de var indränkta i någonting riktigt fint.

Om du undrar hur råttor kan ”utbildas” att gå emot en så kraftfull naturlig instinkt som att undvika lukten av död, är svaret dopamin. Eftersom dopamin frigörs under sex, kopplade råttornas hjärnor samman nöjet i dopaminfrisättningen med den ruttna lukten av död.

Låter ganska grovt, eller hur? Alla däggdjur har ett belöningssystem i sina hjärnor. Dessa råttors preferenser blev omkopplade i deras hjärna. Det är samma process som porranvändarnas hjärnor går igenom när de tittar på porr via internet. Mer än ofta blir bilderna deras hjärnor kopplar upp sig till för att få sexuell upphetsning mer och mer extrema. Detta kallas för toleransökning och är vanlig i alla typer av beroende, oavsett vilket uttryck beroendet tar – från kokain till porr till spel eller till socker…