Surrogatmaken – Tar en förälder hyresfritt utrymme i ditt huvud?

Insnärjning eller föräldrainsnärjning är en företeelse som visar sig bland de män som söker hjälp för tvångsmässig sexuellt beteende (sex -eller porrberoende). Tidigare kallades fenomenet för känslomässig eller dold incest. Föräldrainsnärjning är den alltför överdrivna intima och dunkelt sexualiserade känslomässiga utnyttjandet och gränslöst kränkande av ett barn av en förälder. Med föräldrainsnärjning överordnas förälderns behov framför barnets behov. I motsats till uppenbara sexuella övergrepp (faktisk sexuell kontakt) överskrids inte fysiska gränser. I stället används barnet för att uppfylla förälderns narcissistiska känslomässiga behov. I grund och botten är barnets behov subsumerat förälderns behov.

Att upptäcka och förstå föräldrainsnärjning

Johan - en 34-årig gift trebarnspappa och hans 32-åriga fru Yvonne kom till DBK för en bedömning (fingerade namn). Det visade sig att Yvonne hade avslöjat Johans hemliga porranvändning tre gånger. En gång för fem år sedan och en gång för ett år sedan. Senaste gången var för tre veckor sedan. Varje gång hade han lovat att det var sista gången. Lång historia kort – båda började i behandling månaden efter bedömningssamtalet.    

Efter c: a ett år i sin anhöriggrupp började Yvonne beskriva hur deras relation var från början. Hon sa att ända sedan de flyttade ihop och deras samboförhållande hade börjat, verkade Johan undan för undan alltmer avlägsen och otillgänglig. Ibland tog hon själv på sig skulden för detta och undrade vad hon gjorde för fel - "Det känns som att jag är helt ensam i det här förhållandet. Han spenderar mer tid med sin nalle än med mig. Och varje gång hans mamma kommer på besök känner jag mig ensam och utanför. Det är som att de båda går in i en bubbla. Jag känner mig inte välkommen i mitt eget hem! Hon behöver bara ringa så kan han tillbringa hela dagen med att hjälpa henne.”    

Johan verkade genuint bekymrad över att Yvonnes behov inte uppfylldes. Men han verkade förvirrad över vad dessa behov var och exakt hur han kunde möta dem. Han sa också: "Ibland känner jag att hon vill ha för mycket av mig. Jag känner mig kvävd" Nu efter ett års behandling har Johan blivit medveten om hans känslomässiga distansering och intimitetsundvikande beteende. Under par behandlingen kom det även fram att Johan var genuint förvirrad över vad en hälsosam relationell anknytning är.

Johan beskrev sin barndom som en bra sådan. "Det var inte alls galet eller kränkande, som för vissa människor i gruppen." Men som vi alla vet härrör barndomstrauman inte alltid från det uppenbara. Så var fallet med Johan. Och efter ytterligare samtal avslöjade vi flera djupa problem, framför allt en insnärjd relation med sin mor. Det här problemet blev uppenbar efter att jag bad honom beskriva sin koppling till sin mamma. Han sa:

”Som barn tillbringade jag mer tid med henne än med någon annan. Jag hjälpte henne att välja ut sina kläder för dagen, tröstade henne med hennes missnöje med min pappa och tillbringade tid med henne när hon var ensam. Min pappa jobbade mycket, och när han var hemma höll han sig mest för sig själv, så jag tror att hon liksom använde mig som en utfyllnad. Hon tog mig ut från skolan ibland, bara för att äta lunch med henne eller kanske se en film. Det var jättebra, men det var också lite konstigt. Och det störde mig att hon skulle sitta för nära mig och vilja hålla min hand. Sedan, när jag blev äldre, kommenterade hon min kropp, och ibland gick hon in på mitt rum när jag bytte kläder eller hade just duschat. Det gjorde mig obekväm. Men totalt sett var vi väldigt nära. Det är vi fortfarande.”

När vi utforskade denna relationsdynamik blev det tydligt att Johans mor, i sin fars fysiska och känslomässiga frånvaro, förvandlade Johan till sin surrogatmake. Tyvärr ägnade Johan mycket mer tid åt att möta hennes behov än vad hon tillbringade med att möta hans behov, vilket skapade en insnärjd eller hemlig incestuös relation.

Liksom de flesta insnärjda män gick Johan genom livet med lite eller ingen aning om det faktum att hans mamma hade använt honom (och fortsatte att använda honom) för att möta hennes behov av känslomässig intimitet. Han hade ingen aning om hur det hade påverkat och fortsatte att påverka honom. Faktum är att han till en början motsatte sig tanken på att hans mammas beteende var en form av övergrepp.

När vi tittade djupare på hans tidigare och nuvarande relationer började han dock förstå att den dysfunktionella relationen som hans mamma tvingade på honom var en primär drivkraft för hans intimitetsproblem i vuxenlivet. Och en underliggande faktor i utveckling av hans tvångsmässiga sexuellt beteende för att kunna fly. Med tiden kunde han se att han var präglad till att möta mammas behov, vilket skapade känslan av att vara kvävd, vilket i sin tur skapade ett behov av att fly relationen med Yvonne genom att använda porr.

Konsekvenserna av föräldrainsnärjning

Även om insnärjda relationer inte involverar uppenbara sexuella övergrepp, tenderar barnet att uppleva den som ”obekväm” eller ”äcklig”. Johans mamma som sitter för nära och vill hålla hans hand, och senare går in till honom medan han byter om eller duschar, är exempel.

Föga överraskande reagerar barn som är insnärjda på olika sätt som incestöverlevare och upplever ett eller vanligtvis flera av följande symtom som vuxna:

o   Emotionell och fysisk distansering i relation till sina partners som vuxen

o   Känslomässigt eskapistiska beteenden (porr i Johans fall).

o   Depression, ångest och liknande skadliga känslotillstånd

o   Varma och kalla relationer (romantisk, vänskap, arbetsplats, etc.)

o   Närhetsundvikande beteende, en slags kärleksallergi.

o   Kompartmentalisering när det gäller kärlek, familj, och sex.

Behandlingsstrategi

Även om konsekvenserna är omfattande och skadliga förblir ofta föräldrainsnärjning okänd i terapimiljöer eftersom det är lätt att missa. Och även när den identifieras kan den avfärdas eller nedvärderas. I grund och botten kan både terapeuten och klienten tro att om det inte finns någon fysisk sexuell kontakt har ingen skada skett. Men som vi ser i fallet med Johan kunde dock ingenting vara längre från sanningen.

 Observera att om personen söker hjälp för beroende eller tvångsmässiga beteenden är det alltid det tvångsmässiga som är det primära problemet och som behöver behandlas först. Min erfarenhet är att de vanligaste uttryck för tvångsmässighet relaterad till föräldrainsnärjning är porrberoende, eller alkohol eller andra kemiska droger, eller shoppingberoende.

 När föräldrainsnärjning identifieras bör effektiv behandling fokusera på följande, förutsatt en längre tids avhållsamhet från eventuella tvångsmässiga beteenden:  

• Identifiera insnärjningens individuella natur och genomgripande karaktär.

• Identifiera och sörja otillfredsställda barndomsbehov.

• Identifiera den aktuella effekten av insnärjningen, särskilt som det relaterar till personens anknytningsstil.

• Hjälpa klienten att skapa, implementera och upprätthålla hälsosamma gränser i              relation till den insnärjande föräldern.

• Arbeta mot äkta relationell intimitet med en partner samtidigt som man identifierar och hittar interventioner mot rädslor för insnärjning, närhet och intimitet.

  I de verksamheter som jag är involverad i – DBK Sverige och Cybersex Detox – ser vi tvångsmässig sexuellt beteende (sex -eller porrberoende) som det primära problemet. Vårt resonemang är bl.a. att om man inte utvecklar strategier för att hantera återfallsprocesser är risken stor att man kommer att börja agera ut när man bearbetar ursprungstrauman. I Johans fall använde han porr för att fly känslan av att vara ”inträngd i ett hörn”, och samtidigt som ett sätt att kunna lämna relationen. Det är ju utagerande som är lösningen på problem… Bland annat är det därför vi har traumabearbetning i sista fasen, dvs. i fas 3 i vårt behandlingsprogram. 

 Erik Sundby

 Om du vill lära dig mer om föräldrainsnärjning finns det tre utmärkta böcker i ämnet: Silently Seduced av Dr. Ken Adams; When He’s Married to Mom av Dr. Ken Adams; och The Emotional Incest Syndrome av Dr. Patricia Love.