Följande artikel innehåller information om vad som händer med en partner som utsatts för svek och otrohet. Artikeln ger också råd om hur man bör agera utifrån specifika frågeställningar. Den information som finns i artikeln bygger på DBK Sveriges inarbetade behandlingsprogram för par – vår s.k. ”Parprocess”- och de verktyg vi använder för att läka skadorna som uppstått i parrelationer pga. kronisk otrohet.
Att överleva det svek som finns i otrohet är inte lätt och utifrån ditt brustna hjärta ställer du dig själv många olika frågor om ditt förhållande, din otrogna partner och om vad och hur du ska göra.
Naturligtvis är det en mardrömsupplevelse att få reda på att sin förment monogame partner svikit dig. Oftast är hemligheterna, lögnerna och den psykiska misshandeln kring otrohet mer upprörande än det faktiska beteendet eftersom du helt plötsligt får reda på att den person som du kanske trott allra mest på har förrått dig. Otrohet förstör tilliten och den förrådda partnern sugs in i en känslomässig och psykisk tornado.
Förutom humörsvängningar kan reaktionerna innebära -
✓ Att du förvandlas till Sherlock Holmes – undersöker telefoner, bankkortsräkningar, plånböcker, datorer, etc.
✓ Att du blir besatt till den punkt att du förlorar fokus på vardagen och försummar det dagliga livet
✓ Att du får sömnbrist – antingen klarar du inte att somna eller så vaknar du ofta, eller så sover du för mycket
✓ Att du utvecklar depressiva drag eller depression
✓ Att du upplever ångest
✓ Att du isolerar dig socialt eller känslomässigt
✓ Att du får vredesutbrott
✓ Att du ägnar dig åt olika sätt att undvika problemet - oftast genom att använda olika beteenden eller kemiska substanser för att bedöva sig
Om du tvingas hantera en eller flera av ovanstående problem ska du inte tycka det är konstigt eller att du är ”annorlunda”. Det du upplever är helt normala svar på det trauma som otrohet och ett brustit hjärta för med sig. Båda du och ditt förhållande är i kris – utan egen förskyllan - och dina tankar, känslor och handlingar är en förväntad del av sorgeprocessen och läkningen. Du är i det vi på DBK kallar för anhörigtrauma. Troligtvis känner du dig förvirrad över det som händer, rädd för vad som kan hända nu och osäker på vad du ska göra.
Här är sex frågeställningar som du förmodligen ställer dig själv och som handlar om att överleva otrohet och ett brustet hjärta (och förslag på hur du ska göra):
1. "Ska jag stanna eller gå?"
Avvakta med den här frågeställningen tills dina känslor lugnat ned sig och dina tankar klarnat - såvida du inte redan planerade att avsluta relationen innan du upptäckte otroheten (eller otroheterna). På DBK rekommenderar vi vanligtvis en "avkylningsperiod” på minst sex månader, vilket ger dig och din partner en chans att tänka på vad ni vill, vad ni behöver och om ni kan läka förhållandet
2. "Kan tilliten återställas?"
Svaret på denna fråga är – kanske. Om din partner förtjänar det. Och oavsett om det går eller inte så händer det inte så snabbt som ni båda två kanske hoppas på. I själva verket kommer du troligtvis att kämpa med att lita på din partner i 9 till 18 månader - och det är om otroheten upphör och din partner blir fullständigt ärlig både med dig och eventuellt andra i förekommande fall.
3. "Bör jag sätta några gränser?"
ABSOLUT! Inga fler otrohetsaffärer till att börja med - de behöver upphöra! Och du kan göra det klart för din partner att sexuellt eller romantiskt beteende som involverar någon annan än dig - inklusive att använda porr, chatta på nätet, och/eller att ha profiler på dejtingsajter eller kontaktappar (även om de inte används) – är otrohet. Du bör också be om att hemligheter, lögner, att föra bakom ljuset, att ägna sig åt s.k. gaslighting – tokiggörande - och alla andra sätt att manipulera dig ska upphöra. Andra gränser som du behöver överväga inkluderar att din partner hör av sig regelbundet under dagen, att du får full insyn i ekonomin, att installera internet filter- och/eller övervakningsprogramvara på datorerna, plattor och nallar - och annat som kan hjälpa dig att känna dig trygg.
4. "Var kan jag hitta stöd?"
Ja, du har ett brustit hjärta nu. Men vad du än gör, gå inte ut offentligt på sociala medier eller någon annanstans. Den typen av beteende kan i slutändan skada dig själv, din relation och kanske t.o.m. din familj (och inte bara den som svikit dig). Oavsett hur bra det känns för stunden. Det är mycket bättre att dela privat tillsammans med vänner och familjemedlemmar som lyssnar och ger stöd. Alltså de du kan prata med som inte dömer eller ger oönskad råd. Det är ännu bättre att ringa DBK och prata med en utbildad och kunnig anhörigterapeut, som kan lyssna och ge objektiv, opartisk feedback till förmån för din läkning.
5. "Bör jag kräva att min partner ska berätta allt för mig?"
Om du vill veta vad som hänt är det rimligt att be om och få den informationen. På DBK är fullständiga terapeutiska avslöjanden integrerad i läkningsprocessen för par bl.a. vid kronisk otrohet. Detta som ett led i att återskapa tillit. Processen med fullständiga avslöjanden bör inte genomföras utan vägledning av erfarna terapeuter som förstår otrohetens natur och dess efterdyningar. DBK’s terapeuter kan vägleda dig och din partner genom denna process.
6. "Vad ska jag säga till barnen?"
Först och främst behöver du förstå att allt du säger nu inte kan tas tillbaka senare. Var därför försiktig när du pratar med dina barn. De behöver inte (alternativt vill förmodligen inte) höra grafiska detaljer eller alltför dömande ord. Vanligtvis är det bästa sättet att berätta för barnen om du och din partner sätter er ner tillsammans med era barn och berättar för dem att ni har problem, att ni arbetar med problemen och att ingenting av detta är deras fel. Om de har frågor - och det kommer de sannolikt att ha - kan ni svara på ett sätt som är lämpligt med tanke på deras ålder. Boka gärna in en tid på DBK om ni som par känner er osäkra på hur ni ska göra med detta. Våra erfarna terapeuter kan vägleda er i hur man gör i relation till barn och ungdomar.
Avslutningsvis så förstör otrohet tillit och gör att den svikna partnern spinner i väg i en känslomässig berg -och dalbana. Mitt i stormen är det svårt att veta hur man ska göra och inte göra. Man vill gärna reagera utifrån impuls. Gör inte det. Däremot är det så klart helt OK att reagera och sätta gränser – att inte agera direkt, utan fundera för att sedan agera. Gå från impuls till reflektion för att sedan handla, i stället för att gå från impuls till handling.