Fem rekommendationer som gynnar ditt tillfrisknande:

Snart är det sommar och semester tider - det vi som arbetar på DBK kallar för ”Återfallssäsongen”. Inför detta kommer här några av de rekommendationer vi ger våra patienter.

Skapa och underhålla ditt nätverk. Motsatsen till beroende är kontakt (anknytning). Alla människor behöver andra som vi kan lita på. Beroende är inte bara biologi – utan när gemenskap med andra beroendepersoner är tillgänglig förlorar båda de kemiska och de sexuella drogerna sin lockelse.

 Övervinn dina tvångsmässiga beteenden. För att kunna ta dig ur tvångsmässiga beteenden är det nödvändigt att förstå dina individuella utagerandemönster. Se utagerandesystemet på vår hemsida:

 https://www.dbksverige.se/blogg/2023/10/12/del-1-utagerandesystemet

 Det är också nödvändigt för dig att se de unika faktorer som håller dig fånge i den destruktiva spiralen. Att inventera de olika faserna i utagerandesystemet och identifiera tankar, känslor och beteenden gör det möjligt att etablera olika motkrafter eller interventioner - sätt att avbryta den destruktiva processen.  

Etablera ditt varaktiga tillfrisknande. Tillfrisknande handlar inte om vad man ”ger upp”, utan det handlar om vad man tar till sig. Att utveckla nya dagliga rutiner, hälsosamma sysslor, hälsosamma ritualer och olika sätt att hantera svåra känslor är alla strategier som hjälper dig att undvika att glida tillbaka eller ta återfall. De hjälper dig att njuta av tillfrisknandet i motsats till att bara stå ut. När vi är aktiva i våra utagerandebeteenden är det mycket tid och energi som är bunden till det. När vi inte längre agerar ut behöver vi använda den tiden och energin i konkreta åtgärder som gynna vårt tillfrisknande.

Skapa en vision. När du engagerar dig i tillfrisknande innebär det bl.a. att förändra negativa kärnföreställningar och utveckla en vision om framtiden. En framtid som är fri från skam och som erbjuder uppfyllelse. Din vision om framtiden kommer att ersätta beroendet och tillhandahålla motivation för förändring, även när tillfrisknande känns tuff.  

Identifiera positiv sexualitet. Oavsett din relationsstatus just nu är det grundläggande för tillfrisknande att du erkänner din rätt att uttrycka din sexualitet och inte ignorera eller minimera det. Olikt kemiskt beroende är inte avhållsamhet från drogen målet, utan att integrera hälsosam sex – oavsett hur det ser ut för en specifik individ. Det kan handla om sex med en partner, sex utan att ha en partner eller att leva i celibat.

Utmana dina kärnföreställningar. Det finns ett antal kärnföreställningar eller ”mörka följeslagare” som blockerar tillfrisknande. En del är uttalade medan andra är viskningar eller tysta skrik i våra huvuden. ”Du duger inte som du är”; ”Du kan inte lita på andra”; ”Du är ovärdig kärlek” är några exempel. Tillfrisknade handlar bl.a. om att inte låta dessa dysfunktionella interna budskap ta över och bestämma.

Behöver du - eller känner du någon som behöver hjälp att ta sig ur tvångsmässiga sexuella beteenden? Be hen att höra av sig till oss:

070-965 43 48

eller mejla till: info@dbksverige.se

Smärtans hus

"Jag vet hur jag ska göra, men det blir alltid fel ändå”, sa Johan. Det är nio månader efter Det Stora Avslöjandet – dvs. nio månader sedan hans fru upptäckte hans porranvändning och att han gjort av med stora summor pengar på sexchatt.

 "Jag försöker att inte bli försvarsinställd eller få ett utbrott när hon sörjer, men jag kan inte hejda mig. Hennes skrik, ilska och gråt skär i mig som en kniv och får mig att vilja fly innan jag exploderar.”

 Johans utmaning återspeglar det som händer hos många sexberoende män som blivit avslöjade och som brottas med efterdyningarna av sina sexuella utagerande. Trots vägledning från terapeuterna på DBK är förmågan att stödja sin partner under hens läkningsprocess fortfarande svårfångad för de flesta. Även om det finns en mängd olika tekniker och strategier för att hjälpa den sexberoende att förbli lugn medan den förrådda partnern tar sig igenom sin sorgeprocess kvarstår oftast den sexberoendes oförmåga att finnas där för sin partner under denna svåra tid. Att hjälpa sexberoende personer att stanna kvar här och nu utan att fly medan deras partners bearbetar sorgen är också en av de svåraste uppgifterna för oss som arbetar med sexberoende.

 Vad är det som gör det så svårt? Jo, för att kunna hjälpa sin partner under sorgbearbetningen behöver den sexberoende först och främst kunna se sin partners smärta. Problemet är bara att läkningsprocessen är på en väldigt djup nivå. När en individ känner sig utsatt för svek är det som att de går till en helt annan plats – jag kallar den platsen för ”smärtans hus”. Rummen i Smärtans hus inkapslar den djupt omskakande känslomässiga smärtan som förrådda partners tvingas uthärda. Rummen är ödsliga och de kännetecknas av förtvivlan och rädsla. Det är en plats där helande verkar vara ouppnåeligt. Mitt i denna ångest söker förrådda partners tröst hos sina män och längtar efter att få förståelse och samtidigt att få klarhet angående de sexuella hemligheterna. Det verkar ofta som att det inte finns någon väg ut från smärtans hus och en del partners kan tillbringa år med att vandra fram och tillbaka, inför vad som verkar vara en hopplös situation utan möjlighet till läkning.

 Och här ligger problemet. Under den sörjande partnerns dialoger flyr den sexberoende smärtans hus och söker tröst genom att använda olika strategier som gaslighting, att ljuga eller att dra sig undan och/eller att bli aggressiv eller genom att försvara sig på andra sätt. När detta händer skräms den förrådda partners inre barn - som blir rädd. De känner sig övergivna - eller ännu värre – de känner sig attackerade. Det inträffar en känslomässig eskalering och situationen riskerar att destabiliseras rejält. Vad den sexberoende gjort är att omedvetet kasta bensin på elden, och en potentiell explosion är nära...

 På DBK har vi sett detta scenario utspela sig med destruktiva och ibland t.o.m.  fruktansvärda konsekvenser som följd. Men vi är också övertygade om att den sexberoende kan lära sig att stanna kvar i smärtans hus tillsammans med sin partner istället för att fly till andra ställen. Om han gör det är risken för känslomässig upptrappning mycket mindre under sorgbearbetningen.

 Här är ett exempel på hur det kan gå till för den sexberoende att lämna smärtans hus:

 Johans fru ringer honom på jobbet och säger att hon har en dålig dag. Johan frågar varför, och hon säger att hon har tänkt på en av hans otrohetsaffärer, en kvinna som en gång i tiden var hennes väninna.

Senare, när Johan kommer hem, verkar hon okej. När de båda gör sig redo för sängen vill hon prata och han börjar lyssna. Hon uttrycker sorg över att förlora sin tidigare vän, och han gör ett utmärkt jobb med att bekräfta hennes känslor. Alla fall tills hon säger:

 "Jag vet fortfarande inte hur du kunde göra något sådant."

 Johan har hört det uttalandet minst hundra gånger, men det hindrar inte hans inre barn från att hoppa in. Istället för att ge mer bekräftelse och medkänsla svarar han:

 "Älskling, det är ingen idé att fokusera på henne längre. Jag har inte sett eller pratat med henne på flera år och tänker aldrig på henne. Hon är inte viktig för mig!”

 Han har hoppat till en annan spelplan och har egentligen förmedlat henne detta:

 "När ska du släppa det här? Det gör mig galen. Jag kan inte göra något åt ​​det jag gjort tidigare. Jag har sagt att jag är ledsen och bett om förlåtelse tusen gånger. Det var dumt, och jag erkänner det. Kan vi gå vidare nu?!"

 Och eftersom Johan uttrycker det på detta sätt är svaret NEJ, hans partner kan inte gå vidare. Däremot har han kanske gjort det. Han har lämnat smärtans hus och hon är rädd och troligen extremt arg. Hon känner sig ensam och övergiven - och detta med rätta.

 Varför flyr den sexberoende?

Att de flesta sexberoende män flyr omedvetet bort från smärtans hus och springer iväg till en annan plats är en copingstrategi (ett sätt att mentalt hantera en jobbig situation eller en påfrestande upplevelse). De gör detta av en anledning: RÄDSLA. Deras inre barn känner till riktningen för samtalet och att deras partner börjar bli mer och mer upprörda. Deras barn tänker att nu har vi ett problem. Så istället för att ta en paus för att lugna sitt inre barn, gör de vad de alltid gjort när de ställs inför känslomässigt obehag. De flyr tvångsmässigt.

 Tecken på när den sexberoende partnern börjar lämna smärtans hus är när han upplever sig själv som -

 Defensiv

Oeftergivlig

Otålig

Obekväm

Frustrerad

Oärlig

Rädd

Aggressiv

 Den sexberoendes självberättigande inre barn kommer in i bilden och han tror att han har gjort allt han kan för att hjälpa trots att situationen är hopplös. Men har han verkligen gjort allt? Har han verkligen nått en punkt där han inte ”klarar av” det längre? En bra sak att säga till sig själv som tillfrisknande sexberoende är:

 ”Min hink är större än jag trott!”

 Detta betyder att en tillfrisknande sexberoende kan hantera mer känslomässigt obehag än vad man tror. Men istället ger de upp - som de tidigare gjort när de ska hanterar känslomässig lidande. De agerar på det sätt som de gjorde när de var aktiva i sitt beroende. Men det finns en stor skillnad mellan då och nu. Den stora skillnaden är att de inte längre har en massa tid och energi uppbunden i sina utagerandebeteenden eller i återhämtning från dessa. Den tiden och energin är frigjord och de behöver lägga den på saker som gynnar utvecklingen av självkänsla. Till exempel att ta sitt ansvar för att reparera de skador de åsamkat sin partner.    

Hur man stannar kvar i Smärtans hus

Man kan bara stanna kvar i Smärtans hus om man förbinder sig att göra det. Och det beslutet kan man inte ta när man befinner sig där. Man behöver planera innan dialogerna med sin partner sätter igång. Här är fyra saker att fokusera på som gör att man kan stanna kvar med sin partner när hen bearbetar sin sorg:

1. Långsamt kommer man längst

Den sexberoende är ansvarig för att bromsa sig själv. Tillfrisknande handlar ju om att inte längre gå från impuls till handling, utan att gå från impuls till reflektion för att sedan handla. En stor del av tillfrisknande innebär att träna på att sakta ner sin andning, sin puls, sin reaktivitet och sin benägenhet att ha föreställningar om en massa olika företeelser. Att tänka på devisen ”långsamt kommer man längst” är en bra utgångspunkt för att våga stanna kvar i smärtans hus.

Genom att sakta ner blir man bättre förberedd på att hantera svåra samtal och svara an ödmjukt och omtänksamt. Detta innebär att man kommer att kunna motstå lusten att skynda sig igenom obekväma samtal och klara av att sitta kvar med den känslomässiga obehag man upplever.

Vi rekommenderar att man använder daglig meditation för att hjälpa sig själv att tysta ner det negativa bruset i sitt huvud och att inse när man börjar bli känslomässigt oreglerad.

2. Att tysta sitt inre barn

Den sexberoendes inre barn är en källa till kaos och kan få utbrott när som helst, vilket får personen att reagera defensivt eller avvisande. Det är viktigt att tysta sitt inre barn så att man kan behålla lugnet under de utmanande interaktionerna. Den sexberoende behöver vara sin egen älskande förälder. Barnet behöver förstå att den vuxna inte kommer att ta med hans barnliknande känslor i dialogen; istället kommer den sexberoende att pröva att förbli engagerad och svara på alla frågor utan en antydan till försvar.

Den sexberoende behöver tysta sitt inre barn innan man går in i diskussionen. Om partnern tar upp ett ämne som hon vill diskutera omedelbart, behöver den sexberoende informera hen om att de kommer att gå bort i fem minuter för att säkerställa att de har rätt tänkesätt för att hjälpa hen. Om hen klagar över att de gör detta, behöver de förmedla att de snart kommer att vara med hen i hens obehag.

3. Var närvarande och engagerad

Att bara vara i smärtans hus är inte tillräckligt för att den sexberoende ska hjälpa sin partner att känna sig trygg. De behöver även vara beredda på att vara känslomässigt närvarande, involverad och genuint uppmärksam på vad sin partner upplever och hennes känslomässiga behov. De behöver vara ett hjärta med stora öron. Återigen förbereder man sig för detta genom att ta en stund att lugna ner sig själv innan diskussionen börjar (sinnesrobönen har en tydlig funktion i detta). Han kan påminna sig själv om att hon behöver honom. De kan också säga till sig själva att de inte kommer att ge fientlighet uppmärksamhet; istället kommer de att identifiera och hålla fokus på sina partners smärtpunkter. Detta kan kräva att man tar ytterligare korta pauser när de känner att de blir känslomässigt oreglerad och börjar tappa fotfäste. Gå inte ditt! Självreglera istället och gå tillbaka för att fortsätta samtalet. Pauserna behöver inte vara långa (alla par har sina egna överenskommelser om hur långa pauserna ska vara på DBK).

 4. Identifiera smärtpunkten

Den sexberoendes otrohet är orsaken till - men inte kärnan till - sin partners smärta. Vi vägleder par i att engagera sig i lugna, nyfikna och medkännande samtal för att hitta sin partners triggerpunkter. Att den sexberoende identifierar smärtpunkten hos sin partner är viktigt. Denna smärtpunkt går ofta bortom den sexberoendes handlingar och knyter an till djupare rädslor, osäkerheter och frågor om tillit. Ett exempel:

Den sexberoende missar att ringa innan han går hem som han lovat att göra. När han kommer hem är partnern upprörd, och han tror att det beror på att han glömt att ringa. Hans frånvaro är dock inte smärtpunkten - men det är anledningen till att smärtan genererades i ögonblicket. Hens smärtpunkt kan vara flera saker, inklusive att känna sig bortglömd eller bortvald.

Smärtpunkten är inte en handling den sexberoende gjort eller den passivitet han valt att visa - utan hur den handlingen eller passiviteten får sin partner att känna för honom, för sig själv och/eller för deras relation.

 Vi råder den sexberoende att söka smärtpunkten hos sin partner. Och om de inte kan identifiera det – att fortsätta pröva sig fram. Det är OK att ha fel. Eller pröva att fråga henne:

 "Kan du förklara vilken känslomässig smärta du upplever just nu?”

Och till partners säger vi:

 Pröva att inte bli upprörda på honom för att han inte kan identifiera din emotionella smärta. Kom ihåg att han med största sannolikhet är känslomässigt outvecklad. Istället hoppas vi att du hittar lite sinnesro genom att inse att han stannar i smärtans hus tillsammans med dig och vill förstå mer.

Slutanteckningar

För den sexberoende är smärtans hus fyllt med landminor, speciellt när smärtpunkten skiftar halvvägs igenom dialogen. Om det händer - och det gör det ofta – rekommenderar vi att den sexberoende inte springer iväg utan fokuserar istället på att lokalisera den nya smärtpunkten.

 Och för de som har blivit förrådda, vänligen förstå att din partner inte kommer att vara perfekt när det gäller att stanna i smärtans hus. Hans inre barn är mycket kraftfull och arbetar bakom kulisserna för att hitta copingstrategier för att kunna fly obehag och hitta bekvämlighet. Om du ser honom förflytta sig från smärtans hus säg det till honom. Låt honom ta en paus och komma tillbaka och försök igen. Jag menar, vad är poängen med detta - att han hittar rätt varje gång, eller att han i slutändan arbetar för att hjälpa dig hantera ditt trauma?

Det finns många par som lider som en konsekvens av sexberoende – och det finns hjälp att få! DBK har bedrivit framgångsrik behandling för sexberoende, anhörigtrauma, och par i över 20 år.

 Ring gärna 070-965 43 48

Eller mejl till:

stockholm@dbksverige.se

Räknas porranvändning som otrohet hemma hos er?

Huruvida porr är acceptabelt inom ramen för en parrelation eller inte är upp till paret. Men samtidigt är det många par som inte ens diskuterar det och inte heller hur det passar in - eller inte passar in - i deras relation.

 Använder din partner porr? Tycker du det är att vara otrogen?

Det finns otaliga åsikter om huruvida porr är bra eller dåligt, rätt eller fel, moraliskt eller omoraliskt. I den här artikeln är det inte min avsikt att ta upp, validera eller avfärda någon av dessa åsikter. Faktum är att jag som sexberoende behandlare inte har några som helst värderingar om användning av pornografi. Det är inte min uppgift att bedöma någon vuxen persons individuella sexuella val, så länge dessa val är lagliga och inte skadar andra.

 Efter över 40 års arbete med beroende och 20 års arbete med sexberoende och med parrelationer där sexberoende avslöjats kan jag berätta att en av de vanligaste källorna till stridigheter i dessa relationer är just porranvändning.

 Ofta uppstår konflikterna för att den partner som använder porr inte tror att deras beteende räknas som otrohet, medan den partner som inte använder porr tycker att det är otrohet att använda porr.

 Ofta kommer den porranvändande partnern att hävda att fysisk, personlig sexuell kontakt måste äga rum innan ett beteende räknas som otrohet. I detta syfte kommer de att säga saker som:

•  ”Det är bara porr. Alla tittar på det. Varför är du så upprörd?”

• ”Det är inte så att jag försöker träffa människorna i porren så att jag kan ha sex med dem.”

• ”Jag älskar dig lika mycket som alltid. Detta påverkar inte vårt förhållande alls.”

Den icke-porr-användande partnern håller naturligtvis inte med om alla punkter och känner sig allt som oftast förrådd. Vid en djupare granskning finner jag nästan alltid att relationsstridigheter kring porranvändning uppstår när den ena partners uppfattning av de gränser som finns i relationen inte stämmer överens med den andra partners uppfattning. Vad jag vanligtvis finner i dessa fall är att båda parterna i parrelationen har föreställt sig den andras sexuella gränser, snarare än att öppet diskuterat och definierat dessa, särskilt när det kommer till ”gråzonsämnen” som porr. Vanligtvis har porranvändning aldrig ens diskuterats i termer av vilken funktion det har i en specifik relationen.

 I ett försök att bättre förstå hur online sexuella beteenden påverkade relationer, genomförde Dr. Robert Weiss en studie tillsammans med Dr. Jennifer Schneider och Dr. Charles Samenow för flera år sedan. I studien pratade de med cirka 200 kvinnor vars män ägnade sig åt ett betydande antal utomäktenskapliga sexuella aktiviteter, antingen online eller i den verkliga världen (och ofta i båda världar), men där det vanligaste beteendet var porranvändning.

 Det viktigaste resultatet av studien var att när det kommer till de negativa konsekvenserna av att en partner är sexuell (oavsett på vilket sätt) utanför en förment monogam relation är effekterna på partners detsamma oavsett om det var fråga om online beteenden som porranvändning eller sexchatt, eller sexuella beteenden i det verkliga livet med fysisk kontakt. Partners känner samma känsla av svek och samma nivå av känslomässig smärta oavsett vilket.

 Studien bekräftade också min långvariga övertygelse om att oavsett vilken typ av sex en person har utanför deras monogama relation, så är det lögnerna och hemligheterna som skadar deras partner mest. Det betyder att när det kommer till otrohet är det inte någon specifik sexuell handling som gör störst skada på relationen – utan det känslomässiga avståndet, känslan av svek och förlusten av förtroende och tillit i relationen som är det skadliga.

 Baserat på denna kunskap använder vi på DBK följande definition av otrohet:

 Otrohet är att svika den förtroende och tillit som finns i en förmodad monogam relation genom att ha intima eller sexuella hemligheter för sin partner.

 Observera att denna definition inte talar om specifika sexuella beteenden som flirt; otrohetsaffärer; strippklubbar; sexchatt eller porranvändning. Istället fokuserar den på det viktigaste i parrelationer: ömsesidigt förtroende och tillit. Observera också att definitionen omfattar sexuella beteenden både online och i det verkliga livet, samt sexuella och romantiska aktiviteter och beteenden som inte nödvändigtvis behöver handla om samlag. Det kan innefatta allt från porranvändning till att kyssas och t.o.m. någonting så enkelt som att flirta. Definitionen är alltså flexibel. Den låter partners i ett förhållande ömsesidigt definiera sin version av sexuell trohet. Det betyder i sin tur att i vissa relationer kan det vara okej för en partner att använda porr så länge den andra partnern känner till beteendet och är själv okej med det. Däremot om en partner använder porr och hemlighåller det, eller om den andra partnern vet om det men inte tycker det är acceptabelt, så är beteendet otrohet.

 På mig verkar det inte som att många par diskuterar porr och hur porr passar in eller inte passar in i deras relation. Istället kan de komma överens om att de har ett monogamt förhållande - men definierar de specifikt vad det innebär? Jag tror de förutsätter att de båda är överens om alla aspekter av relationell trohet utan att egentligen prata om det. Och på grund av detta är det relativt lätt för en partner att tänka på porr som otrohet medan den andra inte gör det. Vad tror du?

 I slutändan är det ju upp till paret om porr är acceptabelt inom ramen för deras relation eller inte. Men porranvändning behöver diskuteras så att gränserna är tydliga. Om det inte diskuteras tydligt och specifikt kan det uppstå problem.

Misstänker du att du har ett tvångsmässigt beteende när det gäller aspekter av ditt sexliv? Ägnar du dig åt sexuella beteenden som du hemlighåller för din partner? Behöver du hjälp med att komma tillrätta med detta? Hör av dig!

stockholm@dbksverige.se

Eller ring: 070-965 43 48

Från intensitet till intimitet

För att utveckla hälsosam sexualitet behöver porrberoende personer först:

1.     Identifiera och upphöra med den destruktiva spiralen av porranvändning.

2.     Lära sig att hantera sina känslor istället för att vända sig till porr som copingstrategi.

3.     Identifiera och påbörja processen att läka olösta trauman. 

I den ordningen…

Min erfarenhet är att det inte går att lära sig hantera känslolivet på ett hälsosamt sätt om man fortsätter använda porr. Det går inte heller att läkas från ogynnsamma barndomsupplevelser så länge man är aktiv i porrberoendet.

 Porrberoende personer behöver ta itu med porrens superstimulerande natur och inse att de under tillfrisknandet inte får söka efter eller försöka återskapa den känslomässiga och sexuella intensiteten som digitala bilder ger.

Ofta behöver porrberoende personer sörja förlusten av denna intensitet. Det betyder att de behöver acceptera att intensiteten som tillhandahålls av porr är ohållbar, ohälsosam och i slutändan faktiskt även otillfredsställande. Ja - porr ger visserligen intensitet - men den uppfyller inte underliggande känslomässiga behov av intimitet och anknytning. Ett problem med porren är att behovet av intimitet förvandlas till ett sug efter intensitet. I tillfrisknande handlar det däremot om att gå från intensitet till intimitet. 

I de tidiga stadierna av tillfrisknandet upptäcker många porrberoende personer att deras sexuella lust går i vila utan porren. De upptäcker att de behöver hantera erektil dysfunktion, försenad utlösning och anorgasmi (oförmåga att nå orgasm). Ur en neurobiologisk synvinkel är detta en förväntad reaktion. Ändå kan det vara jobbigt för individen. Den goda nyheten är att detta tillstånd sannolikt kommer att vara tillfällig. Normalt läker hjärnans belöningscentrum på sex månader till ett år, och normal sexuell funktion kommer tillbaka (detta förutsatt givetvis att man inte använder porren under tiden).

Och låt oss vara ärliga: I tidig tillfrisknande kan en förlust av intresse för sex i kombination med sexuell dysfunktion vara en välsignelse i förklädnad.

Under tiden kan den porrberoende börja fokusera på och utveckla de sju dimensionerna av hälsosam sexualitet. Vanligtvis, när de når dimension sex (se nedan), är de helt nyktra från porren, deras hjärnor har (för det mesta) läkt, och de är känslomässigt redo att gå vidare med verklig romantik och sexualitet.

 De sju dimensionerna av hälsosam sexualitet är följande:

 Självomsorg: Processen att ta hand om sig själv och må bra i relation till sig själv. Att uppnå frihet från stressen och intensiteten i vardagen.

Vilka aktiviteter, miljöer och upplevelser förstärker och ger näring till detta?

 Sinnlighet: Att utveckla kroppsmedvetenhet och lära sig att stimulera alla sinnen -lukt; smak; hörsel; syn; och känsel.

Vilka aktiviteter, beteenden eller miljöer bidrar till kroppsmedvetenhet och stimulerar sinnen?

 Intimitet i relationer (Allmänt): Att njuta av sällskap med vänner och familj.

Hur kan man njuta av att vara med andra människor?

 Intimitet i partnerskap: Att njuta av sällskap med sin partner utan att vara sexuell. Hur kan man vara med sin partner utan att vara sexuellt engagerat?

 Icke-genital fysisk beröring: Att ge och ta emot fysisk njutning utan genital kontakt. Hur kan den porrberoende och sin partner ge varandra fysiskt njutning utan kontakt med könsorganen?

 Genital sexualitet: Att upprätthålla och berika genital sexualitet.

Hur kan den porrberoendes sexuella genitala uttryck förstärkas, upprätthållas och berikas?

 Andlig intimitet: Att lägga till mening och förvandla sex till ett uttryck för känslor, värderingar och anknytning.

Hur kan alla dessa dimensioner göras mer meningsfulla?

 När många porrberoende personer lämnar porren och lär sig att utöva alla sju dimensioner av hälsosam sexualitet upptäcker de att verklig sex med en intim partner är mycket mer givande än pixelsex någonsin var. Nej, de upplever inte intensiteten (dopamin- och adrenalinkicken) som porren gav dem. Men neurokemikalier relaterade till känslor av intim anknytning (som serotonin och oxytocin) gör mer än att bara kompensera för denna förlust.

 Om du eller någon du bryr dig om kämpar med porrberoende finns hjälp att få. DBK erbjuder behandling för sex- och porrberoende på plats på vår klinik i Stockholm, såväl som lågkostnadsarbetsgrupper online.

 Hör av dig!

 info@dbksverige.se

070-965 43 48

Porrens paradox - det fungerar fast det fungerar inte

Ingen kan väl ha undvikit att se och förstå att porr blivit allt mer tillgänglig under vår tid?

 Den erbjuder också en snabb lösning för de som söker lindring från stress och/eller känslomässigt obehag. Men även om porr kan ge tillfällig tillfredsställelse maskerar dess lockelse ofta ett möjligen djupare problem: risken att utveckla ett beroende.

 Man kan fråga sig vad som ligger bakom denna ändlösa jakt på de angenäma upplevelserna med deras flyktiga fördelar?

 Jag tror att ett antal faktorer bidrar till tjusningen i beroendeframkallande beteenden som just porren:

 Faktor nummer ett är utarmning av mental, emotionell och fysisk energi. Nummer två är en önskan att fly obehag. Nummer tre är triggers. Det behöver finnas interna triggers. Kortfattat innebär Interna triggers obehag. Här följer några vanliga exempel på vad som skulle kunna vara interna triggers:

• Ett ouppfyllt behov av validering

• Olöst förbittringar och ilska

• Ensamhet

• Leda

• Rädsla

• Ångest

• Frustration

• Skam (att känna sig värdelös och/eller omöjlig att älska)

• Stress

• Sorg och förluster

Ovan tre exempel på negativ påverkan skapar en känsla av mental och känslomässig obalans i våra liv, vilket får oss att söka njutbar stimulans för att återställa jämvikt – detta koncept är känt som homeostas. I grunden är homeostas kroppens naturliga benägenhet att upprätthålla stabilitet och välbefinnande i alla system. När man står inför känslomässig nöd störs denna balans, vilket leder till en kaskad av negativa tankar och känslor. Porren - med sitt löfte om omedelbar tillfredsställelse - fungerar som en motvikt och erbjuder ett uppskov från smärta och stress. Därför skulle man kunna hävda att porr arbetar för att stabilisera känslomässigt lidande. Och det fungerar - nästan. Men tyvärr, det finns en stor inneboende brist när det gäller detta. Även om porr tillfälligt kan lindra känslomässigt lidande eller obehag, är dess effekter kortlivade. När vi väl upplevt den eufori det innebär att jaga den optimala bilden eller videon, landar vi ofta efteråt och får brottas med känslor av skam, skuld och ytterligare känslomässig oro. Långt ifrån att återställa jämvikten, vidmakthåller porren en cykel av tvångsmässighet och negativ självkänsla. Men det fungerar nästan. Nästan…

Paradoxen med porren ligger i dess förmåga att erbjuda en sken av balans samtidigt som den i slutändan underblåser just de problem som det försöker lindra. Samtidigt som det ger flyktiga ögonblick av lättnad, väger de negativa konsekvenserna av dess användning mycket tyngre än de upplevda fördelarna. Detta fungerar som en gripande påminnelse om det komplexa förhållandet mellan njutning och smärta i beroendets rike.

Även om porren kan erbjuda en tillfällig flykt från känslomässigt obehag, understryker dess långsiktiga konsekvenser vikten av att söka hälsosammare copingstrategier och behovet av att ta itu med underliggande problem.

Att sörja förlusten av sexberoendet

Upplevelsen av det man faktiskt förlorar genom att tillfriskna är oftast väldigt avlägsen när man väl når botten i sexberoende. Förlusterna är allt som oftast långt borta på grund av den omedelbara lättnaden som uppstår när man bryter mönstren i beroendet. Men snart nog – oftast efter tre till fyra månader i behandlingen - inser den sexberoende att det finns mycket smärta, sorg och förluster under resan att tillfriskna. Det finns den laddade sorgen som kommer sig av att bli upptäckt eller få sitt hemliga liv avslöjat. De flesta som söker hjälp gör det inte därför att de är less på det liv de lever. Hos oss på DBK har 99% kommit till behandling genom att ha blivit avslöjad av sin partner och tvingas in i behandlingen.  

 En tillfrisknande sexberoende behöver också möta smärtsamma problem som uppstått pga. själva sexberoendet, vilket ofta initierar en känsla av sorg. Ett exempel är att ta itu med alla de negativa konsekvenserna av sitt beroende som kommer fram både helt plötsligt i början och längre fram i processen.

 Den sexberoende behöver även inse på djupet att själva tillfrisknandet i sig representerar förlusten av en mycket speciell relation (dvs. relationen till sexberoendet) som oftast är den primära relationen i deras liv. Även om sexberoendets copingstrategier var destruktiva hjälpte de samtidigt den sexberoende på olika sätt. Faktum är att genom att döva effekterna av underliggande trauma och jobbiga tankar och känslor kan sexberoendet faktiskt ha hjälpt den beroende att överleva ogynnsamma tidiga barndomsupplevelser. Naturligtvis är sexberoende i slutändan destruktivt och konsekvenserna många gånger överväldigande, men ändå innebär tillfrisknande slutet på en mycket lång dysfunktionell relation. En relation vars förlust initierar sorg.

 Att bli upptäckt eller avslöjad kan hända flera gånger under loppet av ett aktivt sexberoende. Om man har en partner kan det ske genom ett långsamt droppande av det vi kallar för stapplande avslöjanden, eller genom en plötslig ström av jobbiga sanningar som innebär att partners får det kastat i ansiktet - och som smular sönder de många lögner som täckte över den sexberoendes sexuella utagerande. Oavsett hur det går till att bli avslöjad finns det en enorm smärta för både den sexberoende, partnern och andra nära och kära. En smärta som uppstår pga. förlusten av förtroende och tillit – en förlust som ibland inte går att reparera. Avslöjanden kan också innebära förlust av ställning i samhället eller status på jobbet. Var och en av dessa förluster behöver hanteras och sörjas.

Den kanske svåraste förlusten som den sexberoende behöver möta är förlusten av sitt eskapistiska fantasiliv och den neurokemiska intensiteten som finns med i den. Det är avgörande för ett beroende som innehåller så pass mycket intensitet som sex -och/eller porrberoende att förstå denna förlust och verkligen lägga tid på att sörja den. Alltför många tillfrisknande sexberoende personer saboterar sitt eget tillfrisknande genom att inte ta itu med förlusten av intensiteten i sexberoendet som universalmedicin mot allt.

 Det finns andra djupa förluster i tillfrisknandet som också behöver erkännas och uttryckas för att läkas. Ett led i tillfrisknande för många sexberoende personer är att de upptäcker att de under sina vuxna liv helt eller delvis har undvikit att ta tag i ouppklarade, oadresserade och oavslutade situationer, känslor och relationer som finns kvar på insidan och puttrar på som om de vore en tryckkokare som riskerar att explodera – eller som bara gör sig påminda och kräver att klaras upp.  Eftersom varje människa är unik så är varje sorgeprocess också unik. Ändå är ånger enligt min erfarenhet en del i sorgeprocessen hos de flesta sexberoende personer. I denna del av tillfrisknandeprocessen upplever sexberoende personer djup självanklagelse och en längtan efter att kunna gå tillbaka och reparera det som allt som oftast inte kan repareras. De reflekterar över brutna löften och missade möjligheter, och denna reflektion åtföljs ofta av en känsla av hopplöshet. Alla människor bygger luftslott, men det är bara den sexberoende som flyttar in i den. En del av tillfrisknande handlar om att kliva ner på marken, titta på hur man ställt till det båda för sig själv och andra – och städa upp efter sig.

 Det kan också finnas livslånga hälsoeffekter som HIV eller HPV-infektion som kan påverka inte bara den sexberoende utan även partners. Det är tillrådligt för personer i tidig tillfrisknande att ta itu med de mest akuta problemen först och samtidigt lägga mindre akuta problem åt sidan; på så sätt kan de undvika att överväldiga sina bräckliga copingstrategier genom att försöka lösa allt på en gång. ”En sak i tagit och det viktigaste först” är inte bara ord i detta sammanhang.

Insikten om effekterna av de hälsoproblem som uppstått påverkar även känslan av egenvärde och många sexberoende personer upplever humörsvängningar, ångest, depression och i vissa fall posttraumatisk stress.

Många sexberoende personer beskriver att de alltid känt att de har ett hål inuti som de försöker fylla med tvångsmässiga sexuella beteenden. Denna signal om underliggande trauma blir oftast tydlig efter c:a sex till nio månader i behandling. Det innebär att den sexberoende behöver möta tomrummet inuti. Även om de sexuella beteendena aldrig fungerade annat än tillfälligt, kan insikten om att man nu måste möta detta tomrum kännas överväldigande. Nästan alla sexberoende personer har upplevt trauma i tidig ålder (98% enligt IITAP – international institute for trauma and addiction professionals ). Kanske för första gången behöver de nu ta itu med detta genom psykoterapi och traumaterapi.

Även om var och en av ovan nämnda delar i en process har validitet, är det viktigt att notera att sorgbearbetning inte är en linjär process. Man tar sig inte genom de olika stadierna snyggt och prydligt från den ena till den andra. Det är mycket mer typiskt att studsa runt mellan olika stadier - ibland uttrycks alla inom loppet av en timme! Enligt min erfarenhet finns det inget rätt eller fel sätt att sörja. Det är en mycket personlig resa. Jag tror att det enda konsekventa målet är den som går mot acceptans, vilket till en början kan vara flyktigt.

Många sexberoende personer upplever rädsla att förlora sina utagerande beteende. Är du en av dom? Låt oss hjälpa dig genom sorgeprocessen! Klicka på nedan länk:

https://www.dbksverige.se/kontakt

Vad är anhörigtrauma? Och vad är otrohet?

Vad är anhörigtrauma?

På DBK Sverige myntade vi begreppet ”anhörigtrauma” för längesen. Men vad är anhörigtrauma?

Anhörigtrauma är de fysiska, känslomässiga och psykiska reaktioner som uppstår hos personer då deras partners sexuella hemligheter avslöjats.

 Att själv avslöja eller på annat sätt få reda på sexuella hemligheter i en parrelation är en oerhörd chock för de flesta människor och är ofta förödande för relationen. När det gäller sexuella hemligheter som avslöjas i en parrelation är det inte heller alltid lätt att prata med andra, vilket samtidigt är nödvändigt för att bearbeta stressreaktionerna.

 Här följer fem punkter som är viktiga att vara uppmärksamma på. Personer som varit utsatt för denna typ av svek -

o   återupplever det som hänt eller tänker på det om och om igen. Rädslan som ofta ger sig uttryck i ilska kommer tillbaka när något eller någon påminner om händelser kopplat till hemligheterna/avslöjandena. Detta händer oftast när personen slappnar av (tex när man ska försöka sova) eller genom drömmar (eller mardrömmar).

o   antingen försöker undvika platser, situationer eller annat som påminner om de smärtsamma upplevelserna. Eller tvärtom - uppsöker platser eller personer; eller skaffa sig så mycket information som möjligt; gör saker som man aldrig ens reflekterat över tidigare i sina försök att få fram sanningen.

o  kan bli trött, nedstämd och känna sig ointresserad av saker man tidigare tyckt mycket om och satt stort värde på, som till exempel att vara med vänner. Detta gör att personen blir mer ensam och isolerad. Känslan av att inte vara riktigt närvarande, tom på känslor och att känna sig som en robot är vanligt förekommande.

o  kan drabbas av stressreaktioner. Fight, flight, freeze, eller fawn mekanismerna och de vidhängande stressresponsen aktiveras. Kroppen är hela tiden inställd på att reagera på händelser eller mänskor som kan betyda fara. Detta leder till att personen har svårt att koncentrera sig, är mer lättskrämd och vaksam, blir lätt irriterad eller arg och har svårt att sova. De blir ofta spänd i kroppen och har svårt att slappna av eller att ta det lugnt.

o   Kan dissociera - vilket är en reaktion i hjärnan där personen stänger av. Hen känner sig frånvarande och har svårt att styra kroppen. Ett viktigt tillägg här är att just denna reaktion är extra viktig för den anhörige partnern att veta om då många upplever att de är på väg att bli tokiga - vilket alltså inte är fallet.

Relationer påverkas vid anhörigtrauma. Här följer några exempel:

o   För den som utsätts för svek kan just oärligheten vara en större kränkning mot relationen än det som faktiskt har gjorts av den sexberoende partnern.

o   Oärlighet när det gäller otrohet påverkar bådas självkänsla och självförtroende.

o   Känslan av att ha varit utsatt för svek uppstår på grund av brutna löften.

o   Skadad sexualitet

o   Hälsorisker

o   Kommunikation gällande andra angelägenheter försvåras.

Låt oss även ta upp några resultat av studier gjorda av Dr. Stephanie Carnes 2012, samt intervjuer gjorda på DBK under perioden 2011–2013. Frågeställningarna riktades till partners till sexberoende män. Det visade sig att:

o   2/3 av de tillfrågade anhöriga partners behöll hemligheter om den sexberoende för sig själva.

o   2/3 av de tillfrågade anhöriga partners uppgav att de konstant tänkte på den sexberoendes beteenden.

o   58 % av de tillfrågade anhöriga partners sa sig agera ”detektiver”

o   3/4 av de tillfrågade anhöriga partners uttryckte att de höll sig sysselsatta eller tröttade ut sig själva för att undvika att hantera problemet

o   3/4 av de tillfrågade anhöriga partners gav uttryck för att de alltid befann sig i en krissituation eller att det fanns ständiga problem i relationen

o   61 % av de tillfrågade anhöriga partners gav uttryck för att de misslyckats med att kontrollera sin partners utagerande

o   61 % av de tillfrågade anhöriga partners uppgav att de använde sex för att manipulera sin partner eller som ett sätt att reparera konflikter

o   3/4 av de tillfrågade anhöriga partners skyllde problemen på sig själva

o   59 % av de tillfrågade anhöriga partners uttryckte att de handlade mot sina värderingar och mot sina moraliska kompasser.

o   61 % av de tillfrågade anhöriga partners gav upp sina livsmål, hobbys och intressen i livet.

o   2/3 av de tillfrågade anhöriga partners uppgav att de bedövade eller trängde undan sina egna sexuella behov och önskningar.

Vad är otrohet?

Har gränserna mellan trohet och otrohet suddats ut? Är vad som är otrohet blivit mer otydligt än tidigare?

Undertecknad misstänker att definitionen av vad som är otrohet har blivit mer otydligt i och med internets inträde i våra liv. Om jag innan internet hade haft sex med grannens fru var jag otrogen, men idag kan man fråga sig - är det att vara otrogen att använda porr utan att min partner vet om det? Är det otrohet att gå ut på en dejtingsajt och läsa alla annonser – även om jag inte interagerar med någon?

På DBK menar vi att par behöver själva komma överens om vad det innebär att vara otrogen i deras relation. Så här resonerar vi: Eftersom varje individ är unik så är också varje parrelation unik, och vad otrohet innebär i just den unika relationen upp till det paret att definiera.

Med anledning av detta resonemang använder vi en definition av otrohet som lyder så här:

”Otrohet är att svika det förtroende och tillit som finns i en förmodad monogam relation.”

När det gäller de negativa effekterna av sex utanför en förmodad monogam relation, märker vi på DBK att det är oftast ingen skillnad mellan de sexuella aktiviteter som finns på nätet – t ex porr - eller när det gäller verklig sex med riktiga människor. Känslan av smärta och svek är densamma för den som är lurad. Det är inte den specifika sexuella handlingen som orsakar den känslomässiga smärtan och de skador som uppstår i relationen. Det är lögnerna, den känslomässiga distansen och förlusten av tillit och förtroende som gör det. Det är vetskapen om att man blivit förd bakom ljuset och ljugen för.

Att ägna sig åt otrohet innebär alltså att man sviker sin partners förtroende om man inte tydligt har kommit överens om annat som ska gälla. Därmed försvinner också tilliten.

Att svika sin partners förtroende görs oftast i det dolda. I parrelationer där sexberoende avslöjats handlar det om att man har behållit viktiga sexuella och/eller romantiska hemligheter för sig själv. Om någon behåller sexuella hemligheter för sig själv beror det oftast på att man är rädd för vilken inverkan informationen kommer att ha om det blev känt. Antingen vilken inverkan det kommer att ha när det gäller sig själv eller andra. Det som ofta ligger till grund för att hemlighålla är rädsla för andra människors reaktioner och/eller för repressalier. När en persons sexuella hemligheter avslöjas kan personen känna det som att hen har tappat kontroll över den information som finns i hemligheten (eller hemligheterna) och på vilket sett andra svarar an på det. Således kan hen vara rädd, ängslig, orolig och arg. Och vill helst dra sig undan. 

Otrohet är att bryta löftet om att förbli trogen i relation till en partner, vare sig detta löfte gjordes som en del av äktenskapslöften eller vid intima samtal om överenskommelser mellan älskare. Även om det var otänkbart att bryta dessa vid tiden de gavs, är otrohet långt ifrån sällsynt. Och när det händer ställs man inför jobbiga frågor: Bör du stanna kvar? Kan tillit återskapas? Eller finns det inget annat val än att packa ihop sina saker och gå vidare?

På DBK Sverige har vi arbetat med läkning i parrelationer under 20 års tid. Vi har en fungerande färdplan för par där sexuella hemligheter avslöjats. Behöver ni hjälp? Ring gärna 070-965 43 48 eller mejla till info@dbksverige.se

Erik Sundby

©Parprocessen – ett program för läkning

DBK Sveriges behandlingsprogram för par

DBK Sveriges Parprocess innehåller åtta behandlingsprinciper som utvecklats under tjugo års arbete med par där sexberoende avslöjats i relationen. De olika behandlingsprinciperna går in i och avlöser varandra i en specifik ordning - en ordning som vi utvecklat, förfinat, strukturerat och arbetar med varje dag. Under den här tiden har vi lärt oss vad vi tror fungerar och vad vi inte tror fungerar. Det vi tror på har jag sammanfattat i denna artikel. En mer omfattande information om ©Parprocessen – ett program för läkning går att beställa genom att mejla info@dbksverige.se eller ringa 070 – 965 43 48. Eller genom att lyssna på Sexberoendepodden om Parprocessen:

https://soundcloud.com/user-148947036/sets/dbks-behandling-foer-par

Utveckling av en idé

När sexberoende avslöjas i en parrelation tror vi att de flesta partners behöver bearbeta och läka de skador som uppstått hos dem - skador som uppstått på grund av de svek det innebär att ha blivit förd bakom ljuset och ljugen för. 

När vi startade vår verksamhet 2002 (2004 i Stockholm) hade vi bara kontakt med partners en gång per termin under en helgworkshop. Efter c:a tre år märkte vi två saker:

1.     Partners till de som gick i behandling hade mer behov av insatser

2.     De män som hade partners som vi inte hade kontakt med avslutade sin behandling i förtid 

 Det var erfarenheten från den tiden som gjorde att vi myntade begreppet anhörigtrauma, och sen dess har vi vidareutvecklat alla delar av verksamheten. Idag har vi grupper och/eller enskilda samtal för sexberoende personer samt för deras partners och andra anhöriga. Och vi bedriver parbehandling - det vi kallar för Parprocessen.

 Parprocessens primära syftet är att reparera de skador som uppstått i parrelationen. Vi utgår från åtta behandlingsprinciper. Nedan är en kortfattat redovisning för de olika behandlingsprinciperna som det ser ut idag.

 

Behandlingsprinciper

"En sak i tagit och det viktigaste först”

Idag finns en given gång i Parprocessen där det ena behandlingsprincipen avlöser den andra i en naturlig följd. Således kan man inte arbeta med att återskapa intimitet om man inte först har utvecklat sin väg i tillfrisknandet (den sexberoende) eller läkning (partnern); genomfört ett terapeutisk avslöjande; analyserat förhållandet och bestämt sig för att vara kvar för att under tiden ha arbetat med att återskapa tillit ochförtroende. Här följer en lista på de grundprinciper som styr läkningsarbetet för par som deltar i DBK:s Parprocess:

1. Behandlingsprincipen om att var och en behöver hitta sin väg i tillfrisknande och    läkning.

2. Behandlingsprincipen om fullständiga terapeutiska avslöjanden.

3. Behandlingsprincipen om att analysera förhållandet.

4. Behandlingsprincipen om att ta ett beslut om att stanna eller gå

5. Behandlingsprincipen om terapeutisk separation.

6. Behandlingsprincipen om att arbeta med att återskapa tillit och förtroende.

7. Behandlingsprincipen om att återskapa intimitet.

8. Behandlingsprincipen om att återskapa sexuell intimitet.

 Behandlingsprincip 1: Var och en behöver hitta sin väg i tillfrisknande och läkning

På DBK är det vår erfarenhet att om parrelationer där sexberoende avslöjats ska ha en chans att överleva är det nödvändigt för båda parterna att delta i sina separata forum för läkning och tillfrisknande. Båda behöver hitta sin väg. När det gäller de par som söker hjälp hos oss innebär detta deltagande i varsin grupp alternativt enskilda samtal.

 Att navigera igenom läkning

När man upptäckter att sin partner är sexberoende eller porrberoende är det en sak som är säkert - livet kommer inte att vara detsamma igen efter det. Som partner har man förmodligen fått en chock, medan den som är sexberoende står inför skamkänslor och rädsla för vad som kommer att hända. Så hur kan relationen överleva den smärta som följer med i spåren av de nyupptäckta (eller välkända) sexuella hemligheter som i nästan 100% av fallen finns med när sexberoende avslöjas i nära relationer? Många par vänder sig till olika typer av rådgivning för par eller par terapi. Men innan något arbete kan göras för att återuppbygga relationen behöver båda hitta och fokusera på sina egna enskilda resor. Detta med undantag av de parsamtal eller rådgivning som är till för att hjälpa hantera den akuta och omedelbara förödelsen som sexberoendet skapat i relationen. Men själva arbetet med att bygga upp förtroende igen utförs mer effektivt när båda parter har åtagit sig sina egna resor i läkning -eller tillfrisknandet. För partners innebär detta:

o   Att överleva traumat

o   Att lära sig förstå sina specifika reaktionsmönster

o   Att använda interventioner för att hantera dessa reaktioner

o   Att reparera självkänsla och identitet

o   Att arbeta med framtidsperspektivet - sin målbild i läkningen

När det gäller den sexberoende:

Sanningen (eller en del av sanningen) om den sexberoendes utagerande är nu "uppe på bordet". Hen jonglerar med en rad känslor, men de mest tydliga är allt som oftast rädsla och skam. Rädsla för vad som kommer att hända nu och skam över att hens hemlighet har upptäckts. Det kan även finnas en känsla av lättnad som är mer eller mindre stor beroende på vilken historia personen har. Lättnaden består av att slippa jonglera med hemligheterna – att slippa hålla alla dessa bollar i luften.

Det är faktiskt nu som det också finns en stor möjlighet till förändring. Vägen framåt i tillfrisknande för den som är sexberoende innehåller en stor dos hopp. På DBK har vi en färdplan för att hjälpa den sexberoende att kunna hitta inre trygghet och skapa en ny livsstil.

När det gäller sin parrelation behöver den sexberoende fr.o.m. nu ta ansvar och göra det hen kan för att reparera de skador som sexberoendet orsakat sin partner. Detta börjar med att vara proaktiv när det gäller att involvera sin partner i alla områden av sitt liv.

Behandlingsprincip 2: Det terapeutiska avslöjande

När båda parter i parrelationen känner sig trygga och uppnått en stabilitet i sina olika grupper eller enskilda samtal är det dags att påbörja avslöjandeprocessen. Tryggheten består i att till exempel ha kunskap om sina reaktionsmönster och utvecklade interventionstekniker när det gäller partners; och kunskap om sina specifika återfallsscenarion samt förmåga att använda interventionsverktyg för att stoppa återfallsprocesser i tid när det gäller den sexberoende. 

 Vad är ett terapeutiskt avslöjande?

En terapeutisk avslöjande är när den sexberoende som går i behandling hos oss ger en fullständig redogörelse för sina utagerandebeteenden - lägger alltså korten på bordet och redogör för de sexuella aktiviteter som hen hemlighållit och ljugit om i parrelationen.

 Varför gör vi detta?

Låt mig uttrycka det så här:

Det är inte självklart att den anhöriga partnern känner mest smärta över är VAD den sexberoende gjort, utan det faktum att man har blivit ljugen för. Att ha blivit förd bakom ljuset är oftast orsaken till känslan av svek. Följaktligen är en vanlig fråga som partners brukar ställa den sexberoende – ”Har du verkligen berättat allt?”   

Detta är en anledning till att vi rekommenderar hjälpsökande par att inleda och genomföra ett terapeutisk avslöjande hos oss. Det finns fler:

 Vinsterna för parrelationen

Avslöjandeprocessen sätter punkt för hemligheterna och lögnerna. Det ger ett tryggt utrymme för att bearbeta all eventuell ytterligare information som kan avslöjas senare. Det gynnar jämlikhet i relationen när båda parter vet vad som hände. Det ger frihet från hemligheter som kan tillåta beslut om framtiden baserat på sanningen. Det skapar större möjligheter till intimitet och att växa utifrån den delade kunskapen om det förflutna.

 Vinsterna för den anhöriga partnern

Avslöjandeprocessen sätter punkt för partners att fastna i att jaga alltmer information. Den skapar en trygg miljö för att utforska de frågor som hen behöver ställa och bearbeta. Den ger partners möjlighet att reflektera över, överväga och etablera personliga gränser utifrån att ha korrekt information. Den gör det också möjligt för partners att sätta utagerandebeteendena i olika sammanhang i sitt liv, vilket gynnar läkning (t ex genom känslan av upprättelse i de aha-upplevelser som kan uppstå när man får reda på när den sexberoende utagerande). Det hjälper partners att få en viss upprättelse från gaslighting.

 Vinsterna för den sexberoende

Avslöjandeprocessen sätter punkt för behovet av ytterligare avslöjanden. Den ger möjlighet att bryta det hemliga livet genom att ”bita huvudet av skammen” och säga som det är. Det avlägsnar risken att hemligheter och lögner ska upptäckas eller avslöjas senare. Avslöjadeprocessen uppmuntrar också till ärlighet och sårbarhet i sin relation. Det gör det också möjligt för verklig intimitet att utvecklas eftersom både den sexberoende och dennas partner kan bli älskade för den de verkligen är i motsats till att spela en roll.

Behandlingsprincip 3: Att analysera relationen

Det är vår erfarenhet på DBK att det är först efter att paret börjat arbeta med sina egna program för tillfrisknande eller läkning och efter att de sexuella hemligheterna och lögnerna lagts på bordet i samband med det terapeutiska avslöjandet, som man kan börja undersöka och arbeta med sin relation. Man kan gemensamt bestämma sig för hur man vill ha det i framtiden utifrån att ha den information man behöver för att kunna göra det.

 Vårt resonemang när det gäller behandlingsprincip 3 är följande:

När sexberoende eller porrberoende upptäckts i en parrelation har det en förödande effekt på relationens kärna. Detta bl.a. därför att mer eller mindre stora delar av den gamla relationen byggde på lögner och hemligheter. Däremot kan man bestämma sig för att arbeta med att bygga upp en ny relation om delar av kärnan finns kvar.

Även om varje par har sitt sätt att kommunicera och bearbeta olika saker tror vi på DBK att det finns framför allt fyra komponenter i parrelationer som man behöver ha i åtanke när man ska fundera på framtiden för relationen. Genom att reflektera och inventera varje komponent kan par få en tydligare uppfattning om hur relationen är uppbyggd – var styrkorna fanns innan avslöjandet och var styrkorna finns nu, när det gäller: 

1.     Kommunikation

2.     Samhörighet/samstämmighet

3.     Livsstil

4.     Intimitet

Vi använder oss av 20 vägledande frågor i varje komponent eller tema. Vi har parsamtal då de redovisar vad de kommit fram till när det gäller varje tema. Efter detta skriver båda parterna det vi kallar för en processrapport, redovisar detta för varandra och speglar av sin partners rapport. En processrapport innebär att man beskriver tankar, känslor och upplevelser om att göra denna analys för sin partner.    

Behandlingsprincip 4: Att ta ett beslut om att stanna eller gå

Denna del i Parprocessen handlar om hur vi på DBK arbetar tillsammans med de par som går i behandling kring frågan om man ska stanna kvar eller lämna relationen.

Beslutet att lämna eller stanna är individuellt och varierar från par till par. Det är vanligt att par kan känna sig pressade av familjemedlemmar och vänner att bestämma sig snabbt. Trots detta tror inte vi på DBK att det är bråttom att fatta ett slutgiltigt beslut om förhållandet. Om man känner sig osäker rekommenderar vi att man väntar och diskuterar de praktiska och känslomässiga frågorna om hur framtiden skulle kunna gestalta sig om man fortsätter att vara tillsammans och hur det skulle kunna gestalta sig om man lämnar relationen. På DBK görs detta i grupp, och/eller enskilt tillsammans med sin terapeut, eller under ett parsamtal.  

På DBK är det 90% av de som arbetar med Parprocessen som väljer att vara kvar i relationen. 10% lämnar relationen, men de gör det utifrån gemensamma överenskommelser om att detta är det bästa för båda parter. Detta gäller för de par som gör hela Parprocessen.

 Här är några ytterligare frågor som par kan reflektera över för att komma till ett beslut om att stanna i relationen eller lämna den. 

✓ Kan Ni fortfarande njuta av varandras sällskap?

✓ När det är som bäst, finns det bra saker i ert förhållande som Ni inte vill förlora?

✓ Har Ni samma mål för framtiden?

✓ Finns det tecken på att förhållandet blir bättre?

✓ Är Du säker på att Du kan be om att få dina behov mötta?

✓ Är Du villig att förlåta din partner och dig själv?

Behandlingsprincip 5: Om terapeutisk separation

Ytterligare en åtgärd som kan vara aktuell i den här delen av processen är behandlingsprincipen om terapeutisk separation. Den terapeutiska separationen är ett verktyg vi ibland använder på DBK. Vi kommer då överens med par om att flytta isär - att separera under en provperiod. Detta kan göras antingen genom att ha separata sovrum eller genom att den ena partnern flyttar ut ur det gemensamma boendet. Vi kommer överens med paret om hur länge detta ska pågå. En terapeutisk separation gör det möjligt för par att få utrymme att kunna fokusera på sitt eget individuella tillfrisknande - eller läkningsprocess och utrymme att överväga framtiden. Det förutsätter att båda parterna förbinder sig att inte träffa andra och vara kvar i relationen under den terapeutiska separationen. Det är viktigt att man kommer överens om och är klara över syftet (eller syftena) med sin terapeutiska separation och att man kommer överens om vad det är som ska gälla under tiden. Några exempel är hur man tänker kommunicera med varandra; hur och när man ska ses; vad man ska säga till barnen; m.m. På DBK har vi färdiga mallar med de olika överenskommelserna och förhållningssätt som vi rekommenderar par. Givetvis har man också möjlighet att lägga till eller ta bort delar ur överenskommelserna.  

Behandlingsprincip 6: Att återskapa tillit och förtroende

Hur kan tillit och förtroende återskapas efter det att man upptäckt sexberoende i en parrelation?

 Att arbeta med att återskapa tillit är ett omfattande arbete och sedd ur den sexberoendes perspektiv någonting som pågår från första dagen i behandlingen och under hela tiden i behandlingen.

Tillit är ju en viktig hörnsten i alla parförhållanden. Det är grunden som paret kan stå och gå framåt på. Det är kittet i varje relation. När tilliten är trasigt är marken väldigt skakig och riktningen framåt osäker. På DBK arbetar vi med en rad olika tekniker som gör att par kan börja med arbetet att återskapa tillit.

Nedan följer några områden där tillit kan börja omskapas. När det gäller den anhöriga partner:

Bejaka de områden där man kan lita på den sexberoende. Efter det att partners upptäckt sexberoende i ett parförhållande kan de uppleva att de inte längre vet vem personen är som de kanske t.o.m. litade allra mest på. De kan inte tro på en enda sak som den sexberoende partnern säger eller gör. Under behandlingen har partnern skapat ett nätverk av pålitliga relationer, bearbetat traumat, tagit del av den sexberoendes utagerande i samband med det terapeutisk avslöjandeprocessen. Med detta i åtanke och sedd ur den anhöriga partnerns perspektiv är ett effektivt sätt att börja återskapa tillit och förtroende att titta på de områden där den sexberoende partnern faktiskt går att lita på. Till exempel om hen är bra på att passa tider eller att hjälpa till hemma vid behov. Detta ger den anhöriga partnern en tydlig utgångspunkt och bevis på att den sexberoende partnern går att lita på när det gäller specifika områden. Efter detta tittar vi på några av de områden där deras tillförlitlighet kan förbättras, till exempel när det gäller att ta ut soporna utan att först bli tillfrågad, att ta ut hunden på en promenad varje kväll eller komma ihåg att betala räkningar i tid. Detta kan hjälpa den anhöriga partnern att se att tillit kan omskapas när det gäller mindre företeelser innan de går vidare till mer avgörande områden i samlivet.

Till den sexberoende: Ärlighet varar längst!

Mycket av arbetet med att återskapa tillit i parrelationer där sexberoende avslöjats ligger hos den sexberoende. För att tillit ska kunna återskapas behöver den sexberoende vara noga med att vara ärlig om alla aspekter av sitt liv – att vara proaktiv när det gäller ärlighet.

Till båda: Berätta om din dag  

Att kunna prata med sin partner om en jobbig dag man haft eller uttrycka sina tankar och känslor utan avbrott och utan att dömas kan hjälpa till att bygga upp tillit. Empatisk lyssnande (att vara ett hjärta med två öron) hjälper den anhörige partnern att veta att man bryr sig och visar att man tar sig tid att förstå. Empati bryter genom känslor av isolering och utanförskap och hjälper par uppleva både fina och jobbiga känslor tillsammans. På DBK har vi ett antal uppgifter för par med detta i åtanke.

Behandlingsprincip 7: Att återskapa intimitet

Ordet intimitet innehåller många olika aspekter. På DBK delar vi upp intimitet i två områden, intimitet och sexuell intimitet.

När det gäller parrelationer där sexberoende avslöjats kan det vara ganska skrämmande att uttrycka intimitet bl.a. eftersom det krävs tillräckligt mod för att kunna vara sårbar, med risken att bli avvisad trots sina ansträngningar. Intimitet innebär ju bl.a. att man är ärlig och öppen med vad man tänker och känner. Till exempel:

✓ Att vara sitt sanna jag

✓ Att kommunicera öppet

✓ Att vara nyfiken och lära känna varandra

✓ Att kunna acceptera och erkänna sig själv och sin partner som separata, autonoma individer.

✓ Att respektera skillnader i uppfattning

✓ Att kunna bygga upp sin inre kraft för att kunna ibland uppleva sig vara missförstådd, känna sig sårad och avvisad

✓ Att förstå att det ibland blir fel och man kan uppleva sig vara besviken på sin partner, eller tvärtom

✓ Att vara villig att ta ansvar för sina tankar, känslor och beteenden 

Behandlingsprincip 8: Att återskapa sexuell intimitet

Genom att arbeta med de föregående delarna i vår Parprocess först blir det lättare att återskapa eller bygga upp sexuell intimitet. Beroende på var individerna befinner sig i sina olika program för tillfrisknande eller läkning och hur det ser ut i parrelationen kan sex vara väldigt långt borta eller mycket nära.

 Hur var och en känner inför sex i läkningsprocessen för par beror till stor del på hur sexlivet var innan sexberoende eller porrberoende upptäcktes i relationen. Om sex för det mesta varit en positiv upplevelse är det lättare att återta det. Men om sex har upplevts negativt kan det vara en längre resa att återuppbygga sexuell tillit och intimitet.

För ärlighetens skull är det ju många par som kan ha svårt att prata om sex under de bästa av tider. Än mindre om man är ett par som är i en läkningsprocess efter det att sexberoende eller porrberoende upptäckts. Det finns oftast en hel del rädsla hos båda parterna. De vanligaste rädslorna som vi ser på DBK är:

o   Att känna sig otillräcklig: den anhöriga partnern kan oroa sig för att behöva leva upp till en roll som porrstjärna eller personer som den sexberoende utagerade med. Den sexberoende partner kan känna sig otillräcklig därför att de upplever att de måste bevisa att det inte är så.

o   Båda känner sig distraherade: den sexberoende partnern kan ha påträngande fantasier och bilder av tidigare utagerandebeteenden och den anhöriga partnern kan oroar sig för vad den sexberoende partnern fantiserar om. Par behöver arbeta tillsammans för att utveckla verbala och icke-verbala sätt att låta varandra veta att de är fullt närvarande i ögonblicket.

o   Rädsla för sex kan hindra tillfrisknande från sexberoendet: den anhöriga partnern oroar sig ofta för att sex kommer att sätta igång återfallsprocesser hos den sexberoende partner. Eller tvärtom att den anhöriga partnern oroa sig för att om man inte har sex kan det också utlösa återfall och pga. detta kan de initiera sex när de egentligen inte vill. För en del sexberoende personer som har sex (eller som inte har sex) kan detta verkligen trigga igång sug, och förutom att utveckla strategier för att hantera detta behöver de också försäkra sin partner om att de använder dessa strategier.

Det första steget i att övervinna rädslorna är att vara ärliga med sig själva och varandra, för att kunna arbeta tillsammans och övervinna rädslorna. Det är bra att bestämma en tid tillsammans för att diskutera och komma överens om vad var och en behöver när det gäller en sexuell relation och komma överens om ett mål som båda kan sikta mot. Det kan ta tid och tålmodig. Att var och en vet att båda arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål kan ge den nödvändiga motivationen och rörelsen framåt som behövs.

Sexuell intimitet är ett resultat av att utveckla och fördjupa intimitet i andra områden.

Det finns många hinder för par som vill återskapa sexuell intimitet med varandra, men om båda förblir engagerade i sina individuella planer för tillfrisknande – och läkning samt fortsätter att fördjupa intimitet när det gäller andra områden i livet kan sexuell uppfyllelse återfinnas. Det kan faktiskt bli bättre än någonsin tidigare.

Behöver ni som par hjälp? På DBK Sverige har vi en färdplan för par som bygger på över 20 års erfarenhet med att arbeta med par där sexberoende avslöjats i parrelationen.

info@dbksverige.se

070-965 43 48

Är verkligen CSBD korrekt benämning?

Runtom i världen har fältet som berör sexberoende suttit fast många år av både akademiska debatter och i mediala sammanhang om huruvida det verkligen existerar och om det nu gör det är det ett beroende eller om en klassificering som t ex "tvång" eller "impulsivitet" är mer korrekt.

Och varför är detta är viktigt? Ett svar på den frågan är att det spelar stor roll eftersom dessa debatter har stått i vägen för att vidareutveckla behandlingsmetoder för människor som kämpar med dessa problem. Tack vare CSBD diagnosen går det nog upp för många att även vi i Sverige behöver tillgängliga behandlingar för människor som lider - och för deras familjer. Så forskning är nog på sin plats även här.

Men oavsett detta, och trots diagnosen CSBD är det många ”proffs” i Sverige som fortfarande påstår att sexberoende inte alls existerar, oavsett vad man kallar det. En del hävdar fortfarande att personer som ägnar sig åt tvångsmässiga sexuella beteenden som skapar problem i livet eller underblåser problem som man redan har använder det som en ursäkt för otrohet. Ännu värre är de personer som hävdar att vi som arbetar med sexberoende har gammaldags värderingar kring sexualitet och att sexberoende begreppet hindrar människor att utveckla sin sexualitet. Medan vi på DBK har de senaste 20 åren hävdat att sexberoende är ett mycket verkligt problem; att det i dagsläget finns tjugo typer av beteenden som sexberoende personer kan ägna sig åt och att porrberoende är den vanligaste typen.

Men är sexberoende verkligen ett beroende?

Även om CSBD är en diagnos som ger sexberoende en officiell status ser jag (och även andra som arbetar med sexberoende i olika länder) ett antal problem med diagnosen. För närvarande kategoriseras CSBD som en impulskontrollstörning, men om man tittar på de grundläggande egenskaperna hos en impulskontrollstörning är ett av dem att man "impulsivt upprepar något som är givande eller njutbart". Detta skapar lite av ett dilemma när det gäller CSBD:s nuvarande klassificering eftersom ett av kriterierna för diagnos är "att uppleva lite eller ingen tillfredsställelse av sitt sexuella beteende".

Ett annat dilemma är att det kallas "tvångsmässig" sexuell beteendestörning (alltså ”compulsive” sexual behaviour disorder), och en central egenskap när det gäller tvångsmässighet är att beteendet används som emotionell självreglering. Men WHO:s diagnostiska kriterier för CSBD nämner ingenting alls om emotionell reglering. Detta innebär att de nuvarande kriterierna för diagnos motsäger en klassificering av både impulsivitet och tvång.

På DBK föreslår vi att CSBD kategoriseras som ett beroende. Om så gjordes skulle motsägelserna upphöra att existera, eftersom impulsivitet och tvångsmässighet båda är allmänt erkända komponenter i beroendesjukdomar. Om vi tittar på ett annat accepterat beteendeberoende - alltså spelberoende - eller om vi tar substansberoende så är impulsivitet och tvångsmässighet vanliga egenskaper för båda. Om man slår upp ordet ”beroende” och bortser från alla värderingar om att det måste handla om kemiska substanser så beskrivs ett antal synonymer som till exempel avhängig, ofri, bunden, bindning. På DBK brukar vi till exempel säga att en sexberoende inte längre bestämmer över sin sexualitet – utan det är specifika aspekter av sexualiteten som bestämmer över den sexberoende. Sexberoende är att vara slav under specifika sexuella beteenden (sedd ur detta perspektiv handlar tillfrisknande om att frigöra sig från detta – eller att faktiskt utveckla sin sexualitet).

Frågan är såklart om det spelar någon roll vad det heter. Jag tror att det gör det. En anledning till detta hänger ihop med hur vi hjälper de som är sexberoende. Genom att definiera CSBD som ett beroende får vi mycket gratis när det gäller evidensbaserat behandlingsmetodik, förklaringsmodeller, självhjälpsgrupper för långvarigt tillfrisknande, m.m.. Detta eftersom det finns en lång historia av att arbeta med andra beroendesjukdomar. Det som behövs är bara några justeringar. Vårt behandlingsprogram på DBK har till exempel rötterna förankrade i 12-stegsprogrammet. Vi rekommenderar också våra patienter att delta på självhjälpsgrupper som ett komplement till behandlingen och så klart även efter behandlingen som en del i återfallsprevention. Ett annat område där det är viktigt med korrekt diagnos är när det kommer till forskning. Och forskning är viktig eftersom den kan göra så att vi utvecklar mer exakta överväganden kring hur vi både kan behandla och t.o.m. förebygga problemet. Och vi kan fortsätta med att utveckla evidensbaserade behandlingar.

Bedömning

”Skomakare, bliv vid din läst”

På DBK Sverige behandlar vi ingenting annat än det vi säger att vi behandlar – dvs. sexberoende (eller CSBD om du vill). Vi behandlar också olika typer av relationsberoende samt det vi kallar för anhörigtrauma. Vi har även ett program för att hjälpa par att reparera de skador som finns i deras relationer på grund av sexberoendet.

För oss är det väldigt viktigt att vi gör korrekta bedömningar kring förekomsten av dessa problem tillsammans med hjälpsökande personer. Vi vill inte felbehandla människor eller ha människor i våra grupper som inte har de problem vi behandlar. När det gäller gruppdynamik är tillhörighet och känslan av gemenskap väldigt läkande, kanske i synnerhet om grundproblemet är olika anknytningsstörningar som i sin tur skapar negativa kärnföreställningar om sig själv samt dysfunktionella tankemönster och försvar för att skydda sig.  

Med anledning av detta har det varit nödvändigt för oss redan från början att använda ett antal verktyg för att kunna konstatera förekomsten av de problem vi behandlar. När vi startade vår verksamhet 2002 fanns inte sådana verktyg i Sverige – eller ens i Europa. Vi var tvungna att åka till USA för att hitta dem.

Idag har vi tillgång till ett antal bedömningsverktyg och screeningtester, men vi har framför allt rutiner och erfarenhet (vi gör mellan ett och femton bedömningar per månad beroende på när man tittar).

Det äldsta verktyget vi använder kallas för första bedömningssamtal. Den bygger på olika studier om vilka sexuella beteenden människor sökt hjälp för i olika länder. Man har kommit fram till att det finns 168 olika sådana beteenden. Även om det finns kulturella skillnader har det visat sig att det är samma beteenden människor söker hjälp för världen över. Underlaget för 1:a bedömningen kommer från Sexual Recovery Institute i Los Angeles, men är vidareutvecklat av oss med hänsyn tagen bl.a. till just kulturella skillnader mellan USA och Sverige.

Väldigt kortfattat går första bedömningen ut på att ha en dialog med den hjälpsökande om vad det är för sexuella problembeteenden hen söker hjälp för. Man ställer frågor i en vis ordning som börjar här och nu och går bakåt i tiden och som givetvis handlar om personens sexliv. Det man letar efter är mönster av sexuella beteenden som antingen skapar problem i livet eller som underblåser problem som man redan har. Till hjälp har vi de diagnostiska kriterierna för sexberoende (samma kriterier som för CSBD); vi har tjugo indikationsfrågor för sexberoende (utvecklad av IITAP i USA) och en screeningtest med trettiofyra frågor för internetrelaterade sexuella beteenden (utvecklad av David Delmonico & Jeffrey Miller, Duquesne University, Pittsburgh). Dessutom gör vi en andra bedömning efter att patienten gått i behandling c:a en månad. Denna bedömning heter SDI-V4 (Sexual Dependency Inventory version 4). Den är väldigt robust och är under ständig uppdatering. Det har forskats mycket kring detta verktyg. Den ger också bra information om vilken anknytningsstil en person har. Själva testet gör man via nätet och den innehåller över fyrahundrafemtio frågor. Man måste vara utbildad för att kunna köpa och tolka svaren i SDI testet, vilket vi är.

75 % av de som gör första bedömningen påbörjar behandling hos oss. 25% får andra förslag.  När det gäller hjälpsökande personer innebär detta att delta i någon av våra alternativ för behandling. Vi har för närvarande fyra alternativa behandlingsformer:

 1.     Öppenvårdsbehandling i grupp eller enskilt på våra kliniker

2.     S.k. Intensivbehandling. Detta är en kombination av videosamtal en gång i veckan samt deltagande på 3-dagars terapi workshops på våra kliniker var 6:e vecka.

3.     Behandling via videosamtal.

Så här ser den vanliga gången ut när det gäller första bedömningssamtalet: