Introduktion till ©Vägvalsprogrammet - DBK Sveriges uppgiftsbaserade behandlingsprogram

Inledning

På DBK Sverige har vi tre behandlingsprogram som vi utvecklat under de tjugo åren vi har varit verksamma. Det behandlingsprogram som är för sexberoende eller CSBD heter Vägvalsprogrammet och bygger på uppgifter man gör hemma för att sedan redovisa i sin grupp. Man får speglingar eller feedback av gruppen och av gruppledaren. Uppgifterna är utformade för att optimera tillfrisknandeprocessen (se nedan). Behandlingsprogrammet är influerat av en mängd olika men ändå liknande program i framför allt USA. Några exempel på de behandlingsprogrammen vi är influerade av kommer från International Institute for Trauma and Addiction professionals (IITAP) och från Sexual Recovery Institute i Los Angeles. Vägvalsprogrammet är också influerat av de behandlingsprogram för substansberoende som finns båda i Sverige och USA. Vår metodik är även inspirerad av 12-stegsprogrammet.

 Förutom att var och en som arbetar på DBK har sina specialkompetenser är vi också utbildade på ITTAP i USA för att behandla sexberoende och det vi kallar för anhörigtrauma. Många av oss – inklusive jag själv – har våra rötter i de olika 12-stegsprogram som finns.

 Nedan artikel beskriver ramen för vårt behandlingsprogram för sexberoende eller CSBD. I senare artiklar kommer jag att även redovisa för vår behandling för traumatiserade partners och andra anhöriga, samt vårt behandlingsprogram för par, den s.k. Parprocessen som nämns i artikeln. För den som är intresserad finns hela Parprocessen beskriven på Sexberoendepodden, klicka bara på länken:

https://soundcloud.com/user-148947036/sets/dbks-behandling-foer-par

Tillfrisknandeprocessen

”Det finns en förutsägbar process i tillfrisknandet. Tillfrisknandet har sina egna utvecklingssteg och milstolpar som uppnås. Vi optimerar processen genom att använda specifika uppgifter” - Erik Sundby

1.Utvecklingsfas: den sexberoendes problem ökar. Detta genererar i sin tur en medvetenhet om att något behöver förändras. Antingen söker man terapeutisk hjälp eller söker upp 12-stegs möten, men avbryter efter ett tag. Den sexberoende har en benägenhet att minimera eller tror att hen kan "fixa" allt själv och är egentligen inte redo att ta emot hjälp.

 2. Kris -och beslutsfas: den sexberoende går över en gräns och upplever en fundamental önskan om förändring. Detta sker oftast pga. en eller flera kriser, till exempel att bli avslöjad av sin partner eller att få rättsliga problem, etc. Hos en del kommer inte beslutet om förändring på grund av en kris, utan helt enkelt av en ovilja att leva som tidigare.

 3. Chockfas: erkännande av sexberoendet är början till en förlustprocess. Den sexberoende pendlar mellan avstängdhet och tvivel; ilska och separationsångest. Abstinenssymtom kan uppstå i form av desorientering, förvirring och koncentrationssvårigheter. Hopplöshet, förtvivlan intensifieras alltmedan förmågan att se verkligheten i vitögat ändå ökar.

 4. Sorgefas: när den sexberoende kommer ur chocken blir hen medveten om sin känslomässiga smärta. Lidandets komponenter innehåller:

•  Alla förluster under livet

• Förlust av utagerandebeteenden - en kär gammal vän som gett tröst.

• Beroendet har täckt över djupare sår; olika typer av övergrepp och försummelse. Smärtfyllda insikter kommer upp till ytan, utan att man kan fly. Återfallsfrekvensen är stor under denna tid i tillfrisknandeprocessen.

5. Reparationsfas: att gå från smärta in mot en djupare rekonstruktion. Kärnföreställningarna förändras och nya beteendemönster utvecklas. Ansvarstagande i alla livets områden.

 6. Tillväxtfas: Den sexberoende uppnår balans i livet; kontakt med sig själv och tillgänglighet för andra. Hen är närvarande. Relationer förnyas. Den sexberoende utvecklar medkänsla med sig själv och andra samt integritet i relationer och tillit till sina egna gränser.

Vägvalsprogrammet

”Några få har kontakt med 1:a steget (erkännande av maktlöshet inför sitt sexberoende) som en existentiell position när de söker hjälp. Men det är mycket mer sannolikt att man når dit genom att arbeta med de uppgifter man får i behandlingen.”  – Erik Sundby

 När de flesta sexberoende personer söker hjälp är de oftast i en Utvecklingsfas. 99,9% av de som söker hjälp gör det utifrån att ha blivit avslöjad av sin partner och ”tvingade”. Vägvalsprogrammet är till för att hjälpa patienterna att fördjupa sina kunskaper om sexberoende (CSBD) och tillhandahålla en solid grund för tillfrisknande. För att över huvud tagit kunna ta till sig information är det viktigt att bryta igenom förnekelse.

Statistiken visar att de första tre till fyra månaderna i behandling brukar fungera utan återfall (Källa: IITAP). I detta sammanhang pratar vi om att ”gå på rosa moln”, någonting som är vanligt även när det gäller till exempel alkoholism. Under denna tid är det därför viktigt för patienten att skapa en hållbar grund att stå på. Eller som det står i inledningstexten till Startpunkten (den första av fyra arbetsböcker som innehåller vårt behandlingsprogram):

 ”Uppgifterna eller hemläxorna i Vägvalsprogrammet kommer att hjälpa dig analysera dig själv och dina sexuella beteenden och tillhandahålla en solid grund för ditt tillfrisknande. Våra praktiska övningar kommer också att hjälpa dig upptäcka alla aspekter av ditt problem. Övningarna är enkla och samtidigt utformade för att ge dig möjlighet till kraftfulla förändringar i ditt liv. De kräver av dig att du använder ditt förstånd och handlar i tillfrisknandets riktning, att du ger dig själv tid att skriva och att du är ärlig mot dig själv och dina gruppmedlemmar och din terapeut.

Villigheten att sluta ägna sig åt tvångsmässiga sexuella beteenden kommer vid olika tillfällen för olika människor. Nästan alla nås av tillfrisknandets budskap genom påverkan från partners, familjen, vänner, arbetsgivare, rättsväsendet, skolan, sjukvården och/eller genom påverkan utifrån ekonomiska problem. Det är de negativa konsekvenserna av sina beteenden som gör att många fattar ett beslut om att de behöver hitta ett nytt sätt att leva.

Det som betyder mest i början är att du slutar skylla dina problem på omgivningen och börjar se sanningen om ditt tvångsmässiga sexuella beteende i vitögat. Det som krävs av dig i tillfrisknandet är ärlighet vad det gäller det liv du levt, ett öppet sinnelag för att pröva nya sätt att leva och villigheten att använda din kraft och energi för att handla. En attityd av likgiltighet, intolerans och cynism kommer att trasa sönder dina försök att tillfriskna”.

Vägvalsprogrammet är uppdelad i 4 olika faser. Varje fas innehåller ett antal verktyg eller uppgifter som patienten arbetar med hemma. När det gäller fas 4 eller Fördjupning (traumabearbetning) ingår även andra metoder som gestaltterapi, familjekonstellationer, EMDR, psykodrama, transaktionsanalys, etc.

Det ingår i terapeutens roll att kunna avgöra vilka uppgifter en person behöver med tanke på var patienten befinner sig i tillfrisknandeprocessen. Patientens ansvar är att ge sig själv tid att göra uppgifterna. När man är klar redovisas de i gruppen. Patienterna får speglingar eller feedback av de andra gruppmedlemmarna.

Uppgifterna i Vägvalsprogrammet kombinerat med gruppterapi är utformade för att optimera tillfrisknandeprocessen (i en undersökning som gjordes av Dr. Patrick Carnes tyckte 85% av de tillfrågade personerna som hade deltagit i olika behandlingsprogram i USA för sexberoende att gruppterapi var den åtgärd som hjälpte dem mest). Uppgifterna hjälper den sexberoende att bryta förnekelse och de öppnar nya dörrar. De kommer att aktivera kognition och ge tillgång till ny information om sexberoendet och ett program för långvarigt tillfrisknande.

 Nedan följer ett förtydligande av de olika behandlingsfaserna och deras syften och mål.

 Fas 1 - Startpunkten: fokus på lösningen

Det primära syftet med Startpunkten är att sluta agera ut. För att kunna göra detta behöver patienten:

1. påbörja arbetet med att definiera vad ett utagerande är för dem – dvs. de sexuella beteenden som antingen skapar problem i livet eller underblåser problem som man redan har. 

2. Skapa grunden för fortsatt tillfrisknande i sitt liv. 

 Det primära syftet med uppgifterna i den här fasen i behandlingen är alltså att hjälpa patienten skapa grunden för långvarigt tillfrisknande genom att införliva stabilitet och rutiner. Detta görs genom en handlingsplan. Vi vill att patienten skall:

✓     Deltar i behandlingsgrupp varje vecka

✓     Går på självhjälpsmöten minst 1 gång i veckan

✓     Ringer ut. Skaffar sig ett nätverk av tillfrisknande personer och använder nätverket för att t ex återskapa kontakt med sig själv. De som är nya i behandlingen får därför telefonnummer till alla i sin grupp.

✓     Skapar dagliga tillfrisknande ritualer och rutiner. Använder veckoschemat (en av våra uppgifter) för att även schemalägga hälsosamma aktiviteter.

✓     Formulerar en målbild samt påbörja arbetet med att uppnå sina mål.

För de som har en partner som också deltar i behandling: Aktualiseras hur parprocessen går till genom att delta i ett s.k. Inledande parsamtal (ett första parsamtal där vi bl.a. beskriver parbehandlingen eller det vi kallar för parprocessen – ett program för läkning).

Fas 2 – Fångad i tvånget

Att arbeta med uppgifterna i fas 2 gör det möjligt för patienten att fullt ut fokusera på tillfrisknandeprocessen genom att arbeta för att:

✓     Bryta igenom förnekelse och andra försvar

✓     Etablera beteendeförändringar

✓     Träna på fokus och närvaro

✓     Etablera sitt personliga nätverk och bygga band med andra tillfrisknande personer

✓     Upptäcka vad personlig hälsa innebär och hitta strategier för att uppnå detta

För de som även deltar i parprocessen (vårt behandlingsprogram för par) påbörjas fas 2 i parbehandlingen, dvs. avslöjandeprocessen. Den sexberoende skriver och läser upp en utagerandelista för sin partner under ett parsamtal, samt tar emot sin partners muntliga svarsbrev.

Fas 3 – Ur tvånget

Att arbeta med uppgifterna i fas 3 gör det möjligt att återskapa kontakten med sig själv på en djupare nivå genom att den sexberoende arbetar med - 

 ✓     Återfallsprevention

✓     Att skapa förutsättning för ett skifte i sin syn på sig själv och sina dysfunktionella tankemönster – ett s.k. ”paradigmskifte”

✓     Att ”gräva fram" sig själv

✓     Att utveckla sin "inre iakttagare" som intervention mot återfall

✓     Att utveckla färdigheter för närvaro och fokus

✓     Affektreglering

✓     För de som även deltar i parprocessen:  

1.     Att fortsätta med avslöjandeprocessen genom att skriva och lämna över ett s.k. Klargörandebrev och ta emot svarsbrev från sin partner under parsamtal.  

2.     Att delta i ett avstämningsmöte där vi påbörjar fas 3 i parprocessen: Att analysera relationen. Detta kan bara göras om avslöjandeprocessen är avslutad.

 Fas 4 – Fri från tvånget

Det primära syftet med uppgifterna i fas 4 är att komma till rätta med skam och kärnföreställningarnas påverkan i livet. Att arbeta med de uppgifter som finns i fas 4 hjälper patienten att implementera Jaget genom att arbeta med –

✓     Att omstrukturera sitt liv genom arbete med dysfunktionella tankemönster och kärnföreställningar

✓     Att träna på förmågan att hantera svåra situationer

✓     Att träna på förmågan att vara ”resilient”, att komma igen i tider av svårighet

✓     Paradigmintegration – att integrera ett nytt sätt att leva utan tvånget att agera ut

✓     Att skapa en hälsosam plattform för framtiden

✓     För de som även deltar i parprocessen:

1.     Att fortsätta med parprocessen genom att delta i en avstämningsmöte där information om faserna 4 och 5 i parprocessen lämnas.

2.     Att den sexberoende fortsätter utveckla medkänsla genom att formulera och läsa upp ett empatibrev till sin partner under ett parsamtal.

 När det gäller de par som deltar i behandlingen så fortsätter arbetet i parprocessen med att återskapa tillit, arbeta med intimitet och sexuell intimitet.

 Sammanfattning

 DBK’s Grundläggande koncept när det gäller behandling för sexberoende, eller CSBD är:  

✓     Sexberoende innehåller aspekter från familjesystemet. Familjesystemen innehåller trösklar där de börjar uppvisa symptom på dysfunktion eller sjukdom

✓     Sexberoende innehåller förutsägbara mönster av specifika sexuella utagerandebeteenden

✓     Sexberoende innehåller mönster som är organiserade kring relationella och personliga tillkortakommanden

✓     Sexberoende innehåller grundläggande trauman som manifesteras i personens sexualitet

✓     Olika beroenden eller beteendestörningar kan interagera med varandra och förstärka varandra

✓     Deprivation är en del av arkitekturen i personligheten hos en sexberoende och är en del av utagerandesystemet

✓     Att leva i extremerna skapar urspårning  

✓     Beroenden frodas i motsägelser och avsaknad av kontinuitet

✓     Sexberoende frodas i mörker och dör i dagsljus

 Tillfrisknande innehåller förutsägbara steg. Med tanke på detta har vi inplanterat specifika uppgifter i processen. Genom att göra detta hjälper vi personer att få tillgång till hjälp snabbare och effektivare. Behandlingen är mätbar.

 Vägvalsprogrammet är omfattande – mer omfattande än vad som beskrivs här. Vi har till exempel över ett hundra olika uppgifter till vårt förfogande. Det skulle krävas en hel bok för att beskriva hela programmet i detalj.  

 Misstänker du att du behöver hjälp att ta dig ur destruktiva sexuella beteenden? Eller känner du någon som du tror behöver hjälp? På DBK Sverige har vi hjälpt tusentals enskilda och par hitta tillfrisknande och läkning för partners under 20 års tid.

 Mejla gärna till: info@dbksverige.se

Eller ring: 070-965 43 48 Det är säkrast att nå oss under telefontiden som är onsdagar 11:00 till 13:00

Angående processberoende

Nästan alla är bekanta med och förstår åtminstone till viss del begreppet substansberoende – att vara beroende av eller missbruka kemikalier som nikotin, alkohol, olagliga droger och till och med receptbelagda mediciner som man tillför kroppen. Det kanske är svårare för många att förstå begreppet processberoende (beteendeberoende) – att tvångsmässigt engagera sig i ett eller fler specifika beteenden trots uppenbara negativa konsekvenser.

 I den senaste utgåvan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) uppger American Psychiatric Association att Substance Use Disorder (alltså substansmissbruk eller beroende) uppstår när en individ fortsätter att använda ett kemiskt ämne trots betydande negativa konsekvenser. För att uppnå diagnosen listar APA elva möjliga riktmärken, varav två räcker för att indikera beroende. De flesta verksamheter som behandlar substansberoende runtom i världen tenderar dock att leta efter följande kriterier:

 1. Tankemässig upptagenhet eller besatthet av det eller de valda kemiska substanserna.

2. Förlust av kontroll över användning, allmänt bevisat genom flera misslyckade försök att sluta eller minska användandet.

3. Negativa konsekvenser orsakade av användningen av det eller de valda kemiska substanserna.

 Något oförklarligt (eller t.o.m. inkonsekvent) undviker American Psychiatric Association nästan helt diskussioner om processberoende, som de utesluter (förutom spelberoende, som de kallar för Gambling Disorder i DSM-5). Världshälsoorganisationen, American Psychological Association och American Society for Addiction Medicine (och många andra psykiatriska och medicinska professionella organisationer) är mer framåtsträvande i detta avseende. Till exempel har American Society for Addiction Medicine utfärdat följande uttalande (undertecknads översättning):

 ”Beroende är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings – och motivationssystem, i minnet och i tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor visar sig genom karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga konsekvenser. Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller lindring genom att använda kemiska substanser och andra beteenden.”

 Trots American Psychiatric Associations i mitt tycke märkliga syn i DSM-5 råder det ingen tvekan om att processberoende existerar, och att de är lika förödande och destruktiva som substansberoende för både den beroende och människor som älskar och bryr sig om dem.

 De vanligaste processberoendena är:

• Sexberoende

• Porrberoende

• Kärleks -eller relationsberoende

• Tvångsmässigt ätande

• Spelberoende

• Shoppingberoende

• Videospelsberoende

• Sociala medier och internetberoende

 Om du undrar hur ett beteende kan vara beroendeframkallande, låt mig framkasta att alla de listade beteendena ovan utlöser samma neurokemiska reaktion som beroendeframkallande kemiska substanser, dvs. frisättning av dopamin, adrenalin och en mängd andra nöjesrelaterade neurokemikalier (oxytocin, serotonin) samt olika endorfiner.

 Ändå kan tanken på att ett beteende är beroendeframkallande vara svårt för många att förstå. Jag tror att det beror mest på att många potentiellt beroendeframkallande beteenden i allmänhet betraktas som hälsosamma, till och med nödvändiga aktiviteter. Till exempel att äta, söka efter romantik och att vara sexuell. De bidrar direkt till individens och arternas överlevnad. Om vi ​​inte ägnar oss åt dessa beteenden dör vi, och så småningom kommer även vår art att dö ut.

 Genom att inse detta faktum så förstår säkert var och en att våra hjärnor är evolutionärt programmerade att uppleva njutning när vi ägnar oss åt dessa livsuppehållande aktiviteter. Och som beskrivits ovan, kommer den uppmuntran i form av dopamin, adrenalin, etc.

För individer som kämpar med underliggande känslomässiga och/eller psykologiska problem (depression, ångest, låg självkänsla, olösta trauman och liknande), kan dessvärre denna livsuppehållande njutningsreaktion förvandlas till en mekanism för att klara av att hantera livet. En välutvecklad överlevnadsstrategi för att hantera alla former av känslomässigt och/eller psykiskt obehag. Denna coping-mekanism vänder man sig sedan till gång på gång tills man tappar kontrollen över det. Det i sin tur är ett säkert tecken på beroende. Oavsett om det är ett kemiskt ämne eller ett beteende, använder den beroende sina specifika beteenden inte för att må bra utan för att må mindre, dvs att stänga av.

I slutändan är den primära skillnaden mellan substans- och beteendeberoende att den substansberoende intar alkohol eller andra droger för att skapa en känslomässigt eskapistisk neurokemisk reaktion, medan beteendeberoende personer förlitar sig på en intensivt njutbar fantasi eller aktivitet.

 Tänk på en person som är kokainberoende på lönedagen för att ytterligare förstå kopplingen mellan substans- och beteendeberoende. Efter att ha fått sin lön hoppar han av jobbet tidigt och kör till sin langare för att köpa kokain för pengar som han verkligen hade behövt köpa mat och betala hyran för. När han närmar sig det ställe där langaren befinner sig rusar hans hjärta, han svettas och händerna skakar. Han är så besatt och upptagen av att få använda att han inte ens märker att det står en polisbil parkerad ett kvarter bort.

 Vid det här laget är den här individen så fullständigt fokuserad på kokain att hans dagliga värld med alla dess problem och skyldigheter tillfälligt försvunnit. I väntan på att använda pumpar hans hjärna ut dopamin och adrenalin, vilket effektivt distraherar honom från hans olika livsproblem. Han har rymt från stress, depression och ångest. Hans beslutsfattande är förvrängt och han har tappat kontakten med verkligheten. Kort sagt, han är hög. Det spelar ingen roll att han inte tagit några verkliga droger ännu eftersom hans hjärna pumpar ut dopamin och andra njutningsrelaterade neurokemikalier som om han hade gjort det.

Detta neurobiologiska tillstånd av distraktion och känslomässig flykt, oavsett hur det framkallas, är målet med allt missbruk och beroende. Enkelt uttryckt handlar beroende om manipulation av neurokemi, och detta kan ske med eller utan ett beroendeframkallande kemisk substans. Särskilt sexberoende personer upplever en förväntansfull intensiv påtändning baserad mer på fantasier och rituella förberedelser än något annat beteendeberoende. I själva verket upplever en sexberoende mer njutning och flykt genom att förutse, jaga och förbereda sig för sex än genom själva sexakten. De har till och med ett namn för detta tillstånd och hänvisar till att de ”går in i bubblan eller transen”. Spelberoende beskriver ett liknande tillstånd av känslomässig och psykologisk dissociation. Beroende handlar inte om att få i sig ett ämne eller att delta i ett beteende, det handlar om att tappa kontakten med verkligheten under en längre period. Med beteendeberoende är det processen som leder fram till att man befinner sig i bubblan/trancen som skapar känslomässig lättnad. Det är därför beteendeberoende oftast kallas för processberoende.

 Om du behöver ytterligare bevis för att processberoende är verkligt tänk på det faktum att funktionella MRI-skanningar på hjärnan hos spelberoende personer eller porrberoende personer speglar skanningar hos personer som aktivt använder kemiska substanser såsom kokain - när de utsätts för beroendeframkallande stimuli. Faktum är att hjärnan hos sex -och porrberoende och kokainberoende personer nästan inte kan skiljas åt.

 För att ha en helhetssyn när vi gör behandlingsplaneringar för de människor som söker hjälp på DBK Sverige finner vi det hjälpsamt att kategorisera beroende utifrån tre områden:

 Område 1: Substansberoende (alkohol och andra droger)

Område 2: Beteendemässiga beroende (spel, shopping, etc.)

Område 3: Närings -och njutningsberoende (sex, mat)

 Anledningen till att jag väljer att lägga sex och mat i ett eget område är därför att de handlar om naturliga behov som löper amok eller går överstyr. Detta innebär bl.a. att tillfrisknande inte handlar om att sluta ha sex eller sluta äta. Tillfrisknande från båda matberoende och sexberoende handlar om att förhålla sig till mat respektive sex. Ett exempel är att människor som lider av matberoende gör matplaner som ett led i tillfrisknandet och människor som lider av sexberoende gör det vi kallar för sexuella tillfrisknandekartor.  

 Det gemensamma i alla de olika uttryck för beroendesjukdomen som finns är att de är överlevnadsstrategier som är till för att kidnappa hjärnans belöningssystem. Detta oavsett om man gör det genom att tillföra kroppen kemiska substanser som alkohol eller tobak (område 1), eller genom att utveckla ett beteendeberoende som spelberoende eller shoppingberoende (område 2), eller genom att använda naturliga behov som mat eller sexuella beteenden (område 3) så handlar det om att självmedicinera.

 Ett tillägg: Eftersom jag använt detta sätt att strukturera processberoende länge har jag upptäckt att hjälpsökande individer kan ha antingen flyktbeteenden, missbruk eller beroende i de olika områden.

 Ser man beroendesjukdomen på det här sättet ger det ett mycket bredare perspektiv på hur det går till när hjärnan kidnappas och vad ”droganvändning” egentligen innebär. Vi kan också tydligt se hur olika sätt att kidnappa hjärnan kan interagera med varandra, vilket är viktig information för att kunna tillfriskna och komma tillbaka till ett naturligt hälsotillstånd. Vi som arbetar med beroende kan också göra en mer relevant behandlingsplan vid bedömning av människors behov av insatser eller lämpliga åtgärder när det gäller behandling med hänsyn tagen till beroendeinteraktion dvs. kunskapen om hur olika beroenden kan samverka eller komplettera varandra på olika sätt, samt individens specifikt valda flyktbeteenden.  

 Tyvärr har vår kultur en begränsad förståelse för och lite medkänsla för processberoende, och ser dem vanligtvis antingen som moraliska brister eller mindre allvarliga än "riktigt" missbruk eller beroende (dvs. substansberoende). Jag påstår (liksom många andra världen över) att ingendera hållningen är korrekt. Processberoende är inte brister i karaktären; de är (precis som allt missbruk och beroende) maladaptiva beteenden som används i syfte att reglera känslor. Ännu viktigare är att processberoenden är lika destruktiva som drogberoende, och orsakar samma förödelse för den beroende, för dennas familj, för karriären och när det gäller livet i allmänhet.

Källor: Dr. Patric Carnes; Dr. Rob Wiess; Dr. David Fawcett

 Misstänker du att du har problem med processberoende? Eller känner du någon som du tror behöver hjälp? På DBK Sverige har vi framgångsrikt arbetat med sex -och porrberoende i 20 år. Under den tiden har vi även hunnit få ett kontaktnät av personer som arbetar med andra processberoenden som spel, shopping matberoende, etc.

Hör av dig!

 Telefon: 070-965 43 48

Mejl: info@dbksverige.se   

Recept för hur man bakar en sexberoende

”Svenska folket vet inte vad de inte vet” var det någon som skrev till mig för ett tag sedan. De orden tackar jag för. För mig var det någonting som jag verkligen känner igen från mitt arbete. Jag har länge undrat över varför man i Sverige inte tar till vara all den forskning, kunskap, metodik och de behandlingsstrategier som finns och funnits i till exempel USA och Canada, med tanke på att de i dessa länder har c:a 40 års erfarenhet av att arbeta med sexberoende.

Nedan artikel beskriver en liten del av denna kunskap – om än på ett litet annorlunda sätt. Det som beskrivs i artikeln är saker som vi VET. Inte saker som jag tror, eller misstänker, etc. Den främsta källan till denna kunskap är IITAP (International Institute for Trauma and Addiction Professionals) i USA. IITAP är den i särklass ledande utbildningsverksamhet i världen för behandling av sexberoende och det vi kallar för anhörigtrauma. DBK har länge haft samarbete med IITAP.

Ingen föds som sexberoende, eller CSBD om man så vill. De skapas. Sexberoendets ingredienser slängs i en stor skål, rörs om, hälls i en panna och bakas som en kaka. Nedan har vi presenterat det beprövade receptet för att laga till en sexberoende.

 Ingredienser

 • En liten människa – båda killar och tjejer duger

• En eller flera otillgängliga, instabila och/eller inkonsekventa föräldrar

• Försummelse (emotionell och/eller fysisk)

• Övergrepp (emotionell, fysisk och/eller sexuell)

• Ångest och stress i hemmet (ekonomiska problem, slagsmål, att flytta runt mycket, kroniska och/eller allvarliga fysiska besvär, otrohet, etc.)

• En nypa osäker genetik (som visar sig i en familjehistoria av beroende eller psykisk sjukdom)

• En mycket stor klick "tala aldrig om våra problem"

• En katalysator. Om det hade varit bröd vi höll på att baka skulle det vara jäst. I den här rätten är det ångest och stress.  

 Förberedelse

 • Blanda ingredienserna i en stor skål (eller ett förvirrande, stressfylld miljö) och ställ åt sidan tills den lilla människan expanderar (det här är vad katalysatorn är till för) till ett frånkopplat, olyckligt barn med låg självkänsla.

• Skjut in det frånkopplade, olyckliga barnet med låg självkänsla i en smord, mjölad och dysfunktionell skola och social miljö.

• Värm i livets tryckkokare tills barnet börjar tvångsmässigt dricka, knarka, använda porr eller ägna sig åt andra utagerandebeteenden.

• Låt det olyckliga barnet anta att allt är deras fel.

• Inled inte en öppen dialog eller ge insikt i problem som barnet eller familjen kan ha.

• Övervaka inte och ge inte vägledning om att hantera livets svårigheter.

• Krydda efter smak med generösa portioner av "Om vi låtsas att det inte finns kanske det försvinner"; "Sopa under mattan"; "Ge skulden till någon som vågar påpeka problemet"; eller någon annan form av dysfunktion i ditt skafferi.

 Servera

• Öppna ytterdörren och släpp lös denna oförberedda, oroliga, osäkra personen i världen. Om grannarna tittar, agera som om allt är helt OK, tack så mycket för att du frågar, gå nu iväg och lämna oss ifred.

 Om du undrar så är det här receptet för beroende vetenskapligt verifierat. Faktum är att enorma mängder forskning bekräftar att problematisk genetik i kombination med en dysfunktionell uppväxt och olika former av tidiga trauman avsevärt ökar risken för alla typer av beroende. Nedan beskrivs de miljöer som gynnar utveckling av sexberoende.

Kroniskt otrogna män, empati och relationsläkning

På senare tid har vi fått in förfrågningar från båda män och kvinnor som läst mina artiklar på Linkedin. Flera av frågorna handlar om empati.

”Vad är empati? Är det att tycka synd om någon? Eller är det någonting utöver det?” Eller; ”Varför förstår inte min man vad han gjort mot mig?” 

När det gäller kroniskt otrogna män - alltså män som lider av sexberoende eller tvångsmässigt sexuellt beteende om du så vill (CSBD) – är oftast definitionen av empati en intellektuell övning snarare än en övning att vara inkännande.     

Det förekommer ofta att de partners till kroniskt otrogna män som kontaktar oss på DBK tror att deras män lider av narcissistisk personlighetsstörning. Detta oftast just på grund av bristen på empati. Men så är det ju inte, enligt min erfarenhet. Detta betyder så klart inte att sexberoende män inte har problem med självcentrering och t.o.m. narcissistiska drag eller narcissism. Beroende i sig är självcentrerat och egoistiskt – oavsett vad man är beroende av. Men hur ska man kunna fortsätta agera ut i otrohetsaffärer och samtidigt känna empati för sin partner, om definitionen av empati är förmågan att uppleva och förstå känslor hos andra kännande varelser? Detta om något visar ju hur kraftigt männen sitter fast i beroendet – hur de är fångade i tvånget. Sexberoende personer beter sig nämligen ofta som att de saknar förmåga till empati. Detta betyder inte att de gör det; det betyder att de väljer att inte bry sig om det om och när de upplever det. Detta är särskilt uppenbart med sexberoende personer som är i en parrelation. De har inte för avsikt att skada sina partners genom att vara otrogna, de väljer helt enkelt att ignorera alla empatikval som kan dyka upp. Om de aktiverade sin empatiska förmåga i relation till sina partners skulle de inte kunna vara otrogna. De skulle helt enkelt tänka på hur deras beteende kommer att få sin partner att må och sedan skulle de dra sig ur. Men i stunden skjuter de tankarna åt sidan och gör det de vill. Resonemanget (om man kan kalla det för resonemang) är då att ”Jag kommer att kunna hantera det sen…”

 Intressant nog verkar det som att kvinnor tenderar att vara mer empatiska än män. Om en kvinnas bästa vän har diagnostiserats med en dödlig sjukdom kommer den icke-sjuka kvinnan att känna samma känslomässiga ångest som sin vän. För det är så kvinnor är kopplade. Män, å andra sidan, tenderar att hoppa över känslorna och börja leta efter en lösning. Och ja, detta är en generalisering. Det finns många undantag från detta. Men generellt sett är kvinnor bättre på empati än män. Och i stort sett alla är bättre på empati än sexberoende män.

Om du är en sexberoende man kanske du undrar hur man utvecklar empati? Intellektuellt inser du förmodligen att ditt beteende som aktiv sexberoende skadade din partner djupt. Du kanske också inser att om du till fullo kunde förstå den smärtan så skulle du kunna använda den förståelsen för att hjälpa din partner att läkas. Åtminstone skulle din förståelse för känslan av ditt svek – att uppleva och känna den smärtan tillsammans med din partner – göra det betydligt lättare att förstå och ha tålamod med hens känslomässiga berg-och-dalbana. Men hur kan du kliva in i din partners skor och uppleva din partners känslomässiga reaktioner?

 Först och främst behöver du lyssna. Och detta inte bara med dina öron utan lyssna med ditt sinne och ditt hjärta. Försök att identifiera din partners känslor när du lyssnar. Om du har svårt att identifiera vad din svikna partner tänker och känner, var inte rädd att fråga. Se bara din partner i ögonen och säg:

 "Det jag hörde dig säga är A, B och C, och jag tror att du kanske känner X, Y och Z. Är det så? Om inte, snälla hjälp mig att förstå för jag vill verkligen kunna känna det här tillsammans med dig.”

 För att hjälpa dig i denna process föreslår vi på DBK att du letar efter följande tankar och känslor hos din partner:

•  Rädsla för ytterligare förluster och övergivenhet.

• Skam (att känna sig ovärdig kärlek, som om otroheten på något sätt är deras fel och de förtjänade det och kan aldrig förvänta sig något bättre av dig eller någon annan).

• Tvivel på sig själv (rädsla för att vilken riktning de än väljer så kommer den att vara fel).

• Ångest (den ständiga rädslan att någonting dåligt lurar runt hörnet).

• Oro för framtiden relaterat till ekonomi, separation/skilsmässa, vård av barnen, osv.

• Påträngande och tvångsmässiga tankar, fantasier och mentala bilder av otrohet.

När du arbetar för att utveckla empati, förvänta dig inte att få det rätt direkt. Att tyda en annan persons tankar och känslor är inte lätt, och du kommer inte att lära dig hur man gör över en natt. Ibland kan du behöva säga saker som: "Jag upplever att du känner lite ångest just nu. Är det så? Och om det är det, kan du förklara vad du är orolig över? Jag vill verkligen förstå vad du känner." Den goda nyheten är att även när dina försök till empati inte är i mål, kommer din partner sannolikt att uppskatta den ansträngning du gör.

Om du själv eller någon du känner ägnar sig åt otrohetsaffärer till den grad att det kan anses som kroniskt eller tvångsmässigt be den personen höra av sig till oss för en bedömning och eventuellt behandling!

Telefon: 070-965 43 48

Mejl:info@dbksverige.se

Del 1: Utagerandesystemet

Ett av de verktyg vi använder på DBK för att hjälpa våra patienter att stoppa destruktiva sexuella beteenden är en beskrivning på hur det går till när man utagerar. Det finns ett antal pedagogiska modeller för det vi kallar för Utagerandesystemet, men den vi på DBK tycker är ”mest träffande” för sexberoende och porrberoende beskrivs nedan (se även bild längst ner).

 Utagerandesystemet har haft många namn genom åren, till exempel skuggan eller beroendepersonligheten. Oavsett namn har denna Dr. Jekyll och Mr. Hyde aspekt av sexberoende en viktig funktion - att organisera livet så det går att fortsätta engagera sig i utagerande beteenden. Utagerandesystemet är i grunden en överlevnadsstrategi. Systemet innehåller ett antal komponenter. Den är som två kugghjul som är låsta vid varandra (se bild nedan). De är ständigt i rörelse och ständigt interagerade. Genom att förstå de olika komponenterna i systemet och lära känna de olika delarna i sitt eget specifika system kan man bryta processen.

Utagerandesystemet innehåller alltså två delar. Det fundament som sexberoendet vilar på består av de kärnföreställningar, de dysfunktionella tankemönstren och försvaren som driver på systemet. Den innehåller också det slutgiltiga resultatet av utagerande, nämligen kontrollförlusten – den sexberoendes liv blir mer och mer ohanterlig.

Den destruktiva spiralen är den delen av systemet som hålls i gång när man är aktiv i sina utagerandebeteenden. Den innehåller de triggers som fångar en person som är aktiv i sitt sexberoende på en daglig basis. Nästa fas i utagerandesystemet är när man börjar fantisera om sina specifika sexuella beteenden. Fantasi fasen leder till att man börjar ägna sig åt de båda allmänna och specifika ritualer som varje sexberoende person ägnar sig åt. Ju mer man ritualiserar desto mer sannolikt att man kommer att börja utagera. Efter det att man utagerat kommer den sexberoende in i en fas som handlar om att vara avtrubbad där man gör det man behöver göra för att distansera sig från sina utagerandebeteenden. Denna fas ”luckras upp” förr eller senare och i slutändan upplever den sexberoende ångest, skuld, skam över det man gjort. Ångesten, skulden och skammen är hemskt att bära så antingen triggas de igång igen och så upprepas den destruktiva spiralen, eller så kan de inte längre undvika att få kontakt med sina kärnföreställningar genom upplevelsen av hur maktlösa de är inför sitt beroende och hur ohanterlig deras liv är. Ohanterligheten ger ännu mer näring till kärnföreställningarna och de dysfunktionella tankemönstren, vilket leder till att man triggas igång igen för att upprepa samma mönster som beskrivs här. Och så klart ännu mer ångest, förtvivlan, skam och depression. Den sexberoende sitter fast i beroendesystemet - sitter fast i beroendets kugghjul som snurrar på och snurrar på…

 Vanliga kärnföreställningar:

”Jag är i grunden dålig. Jag är ovärdig.” 

                                                                                   En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende ger sig själv budskap som går ut på att han eller hon inte duger - att man saknar egenvärde och därför ständigt måste bevisa att man duger via handlingar som ska rendera omgivningens bekräftelse. Brist på självkänsla är en förutsättning för sexberoendets utveckling.

”Ingen kan älska mig som jag är.”  

                                                                                                 En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende ger sig själv budskapet att han eller hon måste spela ett spel, gå in i olika roller, vara någon man egentligen inte är. Alternativet är att helt avstå från relationer med andra människor. Rädsla är en viktig näringskälla för sexberoende.

”Om jag måste lita på att andra förser mig så kommer jag aldrig att få det jag behöver”

                                                                                                                                            När det gäller egna behov ger en person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende sig själv budskap att han eller hon bara kan tillgodose dessa genom ren tur, genom att manipulera andra eller genom pengar och makt. Brist på tillit är en viktig näringskälla för tvångsmässig sexuellt beteende.

  “Sex är mitt viktigaste behov.”   

                                                                                                       En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende egna budskap till sig själv är att hen är i konstant behov av sex, att behovet är omättligt och att hen är den enda människan som behöver så mycket sex. Tvångsmässig sexuellt beteende innebär oförmåga att se andra möjligheter att tillgodose sina behov än genom sex. Utanförskapet – tron att man är annorlunda - rättfärdigar utagerandebeteendena.

 Dysfunktionella tankemönster och försvar                                                          

De dysfunktionella budskap en sexberoende ger sig själv och de försvaren som skyddar beroendet bygger delvis på det man fått med sig utifrån det familjesystem man vuxit upp i och delvis på det den sexberoende lärt sig under tiden som aktiv i sina utagerandebeteenden. De dysfunktionella tankemönstren används för att överleva eller klara sig ur jobbiga situationer eller för att rättfärdiga utagerandebeteenden. De fungerar kortsiktigt för att hjälpa den sexberoende att ”klara sig” för stunden – men inte i det långa loppet. Den långsiktiga riktningen i tillfrisknande är att börja leva i stället för att bara överleva.

 De verktyg DBK i fas 3 i vår behandling innebär en djupare riktning för den sexberoende genom att komma tillrätta med de kärnföreställningar som driver på sina dysfunktionella tankemönster och försvar som till slut ger näring till att kunna agera ut.

En intressant aspekt av beroende är att de flesta personer som har tvångsmässig sexuellt beteende inte tror att de har några problem. De kan tänka – ”Visst, om någon annan ägnade sig åt samma beteende som jag skulle den personen kanske få problem, men det är annorlunda för mig eftersom...” Detta är ett försvar som kallas för förnekelse.

Generellt sett är förnekelse en serie interna lögner och bedrägerier som manifesteras externt. Med andra ord så ljuger en sexberoende person för sig själv först och sedan för andra. Detta med att ljuga för sig själv är viktig för att kunna fortsätta agera ut. Utagerandebeteenden får näring genom att man förför sig själv att tro på lögnerna och försvaren. Genom de dysfunktionella tankemönstren och försvaren verkar deras utagerandebeteenden vara helt rimliga för dem i deras besatthet. Samtidigt baseras de på en ostadig grund av egentillverkad ”sanning”.  Utomstående kan lätt demontera detta korthus, medan den tvångsmässigt besatta beroendepersonen kan inte (eller vill inte). De försvarar gång på gång sin tillverkade sanning (lögnerna och självbedrägerierna) tills deras värld faller sönder i den ena krisen efter den andra. Och även då ger de inte upp lätt…

 Försvaren tar sig flera olika former, varav de vanligaste är listade nedan. Var och en med ett illustrativt uttalande av saker vi hör relativt ofta av hjälpsökande personer.

• Anklaga andra/Externalisering: ”Min partner har gått upp jättemycket i vikt sedan vi gifte oss, och jag tycker det är oattraktivt”.

• Berättigande: ”Jag arbetar hårt och försörjer min familj, så jag förtjänar att ha lite kul”.

• Rättfärdigande: ”Om jag var i ett förhållande skulle jag ha sex hela tiden, så varför kan jag inte vara sexuell hela tiden när jag är singel?”

• Minimering: ”Allt jag gör är att snorta lite kokain när jag har sex. Det är inte som att jag använder amfetamin eller injicerar.”

• Rationalisering: ”Alla tittar på porr och leker med dejting-appar. Det är bara livet i den moderna världen.”

• Offermentalitet: ”Alla vill ha så mycket av mig. Jag känner mig bara överväldigad och utlämnad till alla människor i mitt liv. Och min enda lättnad, den enda gången jag känner att jag har kontroll, är när jag använder porr.”

Kärnföreställningarna och de jobbiga känslor som finns i relation till dessa leder till de dysfunktionella tankemönster och försvar som gör det möjligt att gå in i Den destruktiva spiralen. 

 Del 2: Den destruktiva spiralen

 När de flesta människor tänker på någon som är beroende ser de framför sig en person som är "aktiv" – dvs. att den personen faktiskt dricker alkohol eller är drogad eller ägnar sig åt ett beroendeframkallande beteende (som spel, porranvändning, etc.). Men om vi vill förstå beroende till fullo behöver vi också titta på händelseförloppet före och efter den faktiska upplevelsen när de använder sin drog. När vi gör detta med hänsyn tagen till de bakomliggande dysfunktionella tankemönster, de känslor och negativa kärnföreställningar som driver på utagerandebeteenden ser vi att beroende inte är en händelse som upprepar sig; snarare är det en nedåtgående spiralrörelse där individen snurrar från en fas till nästa med lite eller ingen förståelse för vad som händer. Och med få möjligheter att kliva av karusellen.

 Men det finns tillfällen då den beroende kan känna igen upprepningarna i sin situation och göra någonting åt det. För en sexberoende är det en process som börjar med medvetenhet om den destruktiva spiralen.

 Fas ett: Triggers

Triggers är de katalysatorer som skapar begär att engagera sig i sina utagerandebeteenden. Triggers kan vara interna (ensamhet, tristess, ångest, stress) eller externa (människor, platser, bilder, händelser). När triggers inte hanteras på ett hälsosamt sätt – dvs. försvinner via en hälsosam, icke-beroendeframkallande intervention eller motkraft - så glider cykeln framåt till steg två.

 Fas två: Fantasi

När de utlöses vänder sig den sexberoende till sin primära initiala coping-mekanism som är sexuella fantasier. De börjar tänka på hur mycket de gillade tidigare utagerandebeteenden och hur mycket de skulle njuta av det igen, antingen just nu eller inom en snar framtid. Fantasierna innehåller inte minnen av dåliga upplevelser eller oönskade negativa konsekvenser. Man spelar inte filmen till slutet.

 Fas tre: Ritualisering

Ritualisering är där fantasin rör sig mot verkligheten. Den substansberoende ringer sin ”kran” för att handla droger. Den sexberoende loggar in på datorn och går till sin favorit eskortsajt, etc. Denna del av spiralen är också känt som att gå in i bubblan eller transen, eftersom den sexberoende tappar kontakt med verkligheten. I den här fasen av den destruktiva spiralen får den sexberoende mycket av den eskapistiska neurokemiska känslan av att vara hög som personen söker. Den sexberoende är på väg in i ett verkligt utagerandebeteende.

 Fas fyra: Utagerande

De flesta icke-beroende tror att den här fasen - snarare än steg två och tre - är målet för beroendet eftersom det är här som en substansberoende person faktiskt använder droger eller en sexberoende ägnar sig åt sin specifika sexuella utagerandebeteende. Emellertid kan den utökade fantasidrivna flykten och dissociationen i fas två och tre vara lika om inte mer tilltalande. Syftet med att utagera är trots allt känslomässig flykt och det är lika närvarande i steg två och tre som i steg fyra.

 Fas fem: distansering/avtrubbning 

Efter att en sexberoende engagerat sig i sitt utagerandebeteende försöker de distansera sig känslomässigt från det de just gjort. I grund och botten är deras tänkande nu fokuserat på "skadekontroll", och de engagerar sig i olika former av förnekande - att skylla på någon annan, att rättfärdiga och/eller att rationalisera, etc. De gör detta i ett försök att skydda sig från fas sex i den destruktiva spiralen.

 Fas sex: förtvivlan (skam/ångest/depression)

Med tiden bleknar avståndstagandet och/eller avtrubbandet och försvaren blir mindre effektiva. Och när de blir det börjar den sexberoende känna skam och ånger över sitt hemliga liv eller situationerna det har skapat i deras liv. Det som förvärrar känslorna av ångest och depression är det faktum att de känner sig maktlösa över sitt beroende. Och – den verklighet och de känslor de försökte fly från i fas ett återvänder. Så nu känner de samma känslomässiga obehag som de kände förut, plus maktlösheten över sitt beroende och eventuella nya konsekvenser som beroendet medför. Med detta snurrar steg sex den självförevigande spiralen tillbaka till fas ett.

När kan vi intervenera?

Den destruktiva spiralen avbryts bäst i den tidiga delen av fas ett, när triggers först dyker upp. Om en sexberoende lär sig känna igen triggers har den personen en chans att engagera sig i motsatta handlingar som stoppar utagerandebeteendet innan det verkligen börjar. Tänk på sexberoendet som ett stort stenblock på toppen av en kulle: Det är mycket lättare att stoppa stenblocket från att nå botten om du fångar det direkt när det börjar rulla. Efter att det byggts upp rörelsefart nedåt i backen finns det dessvärre inte mycket du kan göra.

 Generellt sett är det möjligt för en sexberoende person att stoppa cykeln av utagerande i fas ett och till och med under fantasi - och ritualiseringsfaserna. Men att göra det blir allt svårare. Ju längre ner i backen stenen rullar desto mer sannolikt är det att den sexberoende faktiskt engagerar sig i sina specifika sexuella utagerandebeteenden.

På DBK lär vi sexberoende personer att stoppa utagerandebeteenden. Om du eller någon du bryr dig om sitter fast i sex- eller porrberoende finns hjälp att få. DBK Sverige har bedrivit behandling för sexberoende, porrberoende och anhörigtrauma och par i tjugo år. Ring gärna för en bedömning! 070-965 43 48 eller mejla till: info@dbksverige.se

Kan vi förändra vårt sexuella tändningsmönster?

Ett tändningsmönster är en "karta" i hjärnan över vad vi tycker är sexuellt tilltalande. Varje person har en unik och mycket individualiserat tändningsmönster eller mall som skapas av en mängd olika faktorer. Det mesta av vårt tändningsmönster bildas när vi är 4 till 6 år, även om vi ännu inte är sexuella då. Medan vi blir äldre kan olika komponenter läggas till (ordet avtäckas är mer korrekt) våra tändningsmönster. ”Avtäckningsprocessen” underlättas ofta av porr under tonåren. För många människor kan detta vara befriande. För andra kan det vara störande, skamfylld och ångestskapande.

När tändningsmönster blir problematiska

När vi upptäcker nya komponenter i våra tändningsmönster kan de hos en del människor bli destruktiva; skapa relationsproblem; problem på jobbet eller i skolan; ge näring till depression, skamkänslor och ångest. De kan skapa ekonomiska problem; juridiska problem mm.

 • De kan stelna till, ta över och utvecklas till en fixering och bli tvångsmässiga

• De kan bli ohälsosamma och maladaptiva

• De kan strida mot en persons egna värderingar

• De kan överskrida andras gränser

• De kan utvecklas till parafili (sexuella fixeringar eller fetischer som till den grad stör      oss i vardagen att de påverkar vårt liv negativt)

Kan vi "fixa" en problematisk aspekt av vårt tändningsmönster?

Med tiden kan vi lägga till komponenter i vårt tändningsmönster - eller mer exakt; vi kan avtäcka latenta och/eller förträngda komponenter - men vi kan inte eliminera komponenterna. Vi kan inte ”o-baka” en kaka så att säga. Vad vi kan göra är att välja att inte agera på komponenter som skapar problem i vårt liv, som ger näring till skam och ångest till exempel.

Vad händer när en del av en persons tändningsmönster utvecklas till en fixering, blir rigid och tvångsmässig? Vad händer när intensiteten hos vissa fantasier överskrider andra delar av tändningsmönstret till den grad att vi inte kan vara sexuella utan dessa fantasier? Finns det inget hopp när detta inträffar? Jo, lyckligtvis finns det.

Även om oönskade delar av ett tändningsmönster alltid kommer att vara en del av det mönstret, är det möjligt att gå bort från dessa beteenden. Detta kan uppnås genom att begränsa uppmärksamheten vi ger till dessa delar av tändningsmönstret. Detta betyder att vi inte kan tänka på eller onanera till fantasier om dessa beteenden (onani förstärker dessa fantasier och håller dem levande, i förgrunden). Vi kan inte heller använda porr som skildrar dessa beteenden, inte heller kan vi engagera oss i dem i verkligheten eller ens nudda vid att engagera oss.

Samtidigt behöver vi upptäcka eller återupptäcka hälsosammare komponenter av våra tändningsmönster. I grund och botten behöver vi komma ihåg de saker som tände oss innan våra fantasier eskalerade, och vi behöver återintegrera dessa i vårt sexuella och romantiska fantasiliv.

De goda nyheterna med att åter fokusera på mindre intensiva sexuella neurovägar är att de öppnar dörren till känslomässig intimitet och kontakt med våra partners. Något som går helt förlorat med ett eskalerat tändningsmönster – ett tändningsmönster som löper amok i intensitet. Många individer som jag har arbetat med genom åren säger till mig när de går framåt i sin läkningsprocess och tillfrisknande, att även om deras sexliv inte är i närheten av att vara så intensivt som det en gång var, så är det mycket roligare på grund av den känsla av anknytning, samhörighet och närvaro de upplever nu. De upptäcker att känslomässig intimitet med en kärleksfull partner är betydligt mer givande än någon kick de skulle kunna få från de mer skamfyllda delarna av deras tändningsmönster.

Källor: Dr. David Fawcett. Sex and Relationship Healing

            Dr. Robert Weiss LCSW, CSAT

            SASH – Society for the Advancement of Sexual Health

            IITAP – International Institute of Trauma and Addiction Professionals

Att sörja förlusten av sexberoendet

Upplevelsen av det man faktiskt förlorar genom att tillfriskna är oftast väldigt avlägsen när man väl når botten i tvångsmässig sexuellt beteende eller sexberoende. Förlusterna är allt som oftast långt borta på grund av den omedelbara lättnaden som uppstår när man bryter mönstren i beroendet. Men snart nog – oftast efter tre till fyra månader i behandlingen - inser den sexberoende att det finns mycket smärta, sorg och förluster under resan att tillfriskna. Det finns den laddade sorgen som kommer sig av att bli upptäckt eller få sitt hemliga liv avslöjat. De flesta som söker hjälp gör det inte därför att de är less på det liv de lever. Hos oss på DBK har 99% kommit till behandling genom att ha blivit avslöjad av sin partner.  

En tillfrisknande sexberoende behöver också möta smärtsamma problem som uppstått pga. själva sexberoendet, vilket ofta initierar en känsla av sorg. Ett exempel är att ta itu med alla de negativa konsekvenserna av sitt beroende som kommer fram både helt plötsligt i början och längre fram i processen.

Den sexberoende behöver även inse på djupet att själva tillfrisknandet i sig representerar förlusten av en mycket speciell relation (dvs. relationen till sexberoendet) som oftast är den primära relationen i deras liv. Även om sexberoendets copingstrategier var destruktiva hjälpte de samtidigt den sexberoende på olika sätt. Faktum är att genom att döva effekterna av underliggande trauma och jobbiga tankar och känslor kan sexberoendet faktiskt ha hjälpt den beroende att överleva ogynnsamma tidiga barndomsupplevelser. Naturligtvis är sexberoende i slutändan destruktivt och konsekvenserna många gånger överväldigande, men ändå innebär tillfrisknande slutet på en mycket lång dysfunktionell relation. En relation vars förlust initierar sorg.

Att bli upptäckt eller avslöjad kan hända flera gånger under loppet av ett aktivt sexberoende. Om man har en partner kan det ske genom ett långsamt droppande av det vi kallar för stapplande avslöjanden, eller genom en plötslig ström av jobbiga sanningar som innebär att partners får det kastat i ansiktet - och som smular sönder de många lögner som täckte över den sexberoendes sexuella utagerande. Oavsett hur det går till att bli avslöjad finns det en enorm smärta för både den sexberoende, partnern och andra nära och kära. En smärta som uppstår pga. förlusten av förtroende och tillit – en förlust som ibland inte går att reparera. Avslöjanden kan också innebära förlust av ställning i samhället eller status på jobbet. Var och en av dessa förluster behöver hanteras och sörjas.

Den kanske svåraste förlusten som den sexberoende behöver möta är förlusten av sitt eskapistiska fantasiliv och den neurokemiska intensiteten som finns med i den. Det är avgörande för ett beroende som innehåller så pass mycket intensitet som sex -och/eller porrberoende att förstå denna förlust och verkligen lägga tid på att sörja den. Alltför många tillfrisknande sexberoende personer saboterar sitt eget tillfrisknande genom att inte ta itu med förlusten av intensiteten i sexberoendet som universalmedicin mot allt.

Det finns andra djupa förluster i tillfrisknandet som också behöver erkännas och uttryckas för att läkas. Ett led i tillfrisknande för många sexberoende personer är att de upptäcker att de under sina vuxna liv helt eller delvis har undvikit att ta tag i ouppklarade, oadresserade och oavslutade situationer, känslor och relationer som finns kvar på insidan och puttrar på som om de vore en tryckkokare som riskerar att explodera – eller som bara gör sig påminda och kräver att klaras upp.  Eftersom varje människa är unik så är varje sorgeprocess också unik. Ändå är ånger enligt min erfarenhet en del i sorgeprocessen hos de flesta sexberoende personer. I denna del av tillfrisknandeprocessen upplever sexberoende personer djup självanklagelse och en längtan efter att kunna gå tillbaka och reparera det som allt som oftast inte kan repareras. De reflekterar över brutna löften och missade möjligheter, och denna reflektion åtföljs ofta av en känsla av hopplöshet. Alla människor bygger luftslott, men det är bara den sexberoende som flyttar in i den. En del av tillfrisknande handlar om att kliva ner på marken, titta på hur man ställt till det båda för sig själv och andra – och städa upp efter sig.

Det kan också finnas livslånga hälsoeffekter som HIV eller HPV-infektion som kan påverka inte bara den sexberoende utan även partners. Det är tillrådligt för personer i tidig tillfrisknande att ta itu med de mest akuta problemen först och samtidigt lägga mindre akuta problem åt sidan; på så sätt kan de undvika att överväldiga sina bräckliga copingstrategier genom att försöka lösa allt på en gång. ”En sak i tagit och det viktigaste först” är inte bara ord i detta sammanhang.

Insikten om effekterna av de hälsoproblem som uppstått påverkar även känslan av egenvärde och många sexberoende personer upplever humörsvängningar, ångest, depression och i vissa fall posttraumatisk stress.

Många sexberoende personer beskriver att de alltid känt att de har ett hål inuti som de försöker fylla med tvångsmässiga sexuella beteenden. Denna signal om underliggande trauma blir oftast tydlig efter c:a sex till nio månader i behandling. Det innebär att den sexberoende behöver möta tomrummet inuti. Även om de sexuella beteendena aldrig fungerade annat än tillfälligt, kan insikten om att man nu måste möta detta tomrum kännas överväldigande. Nästan alla sexberoende personer har upplevt trauma i tidig ålder (98% enligt IITAP – international institute for trauma and addiction professionals ). Kanske för första gången behöver de nu ta itu med detta genom psykoterapi och traumaterapi.

Även om var och en av ovan nämnda delar i en process har validitet, är det viktigt att notera att sorg inte är en linjär process. Man tar sig inte genom de olika stadierna snyggt och prydligt från den ena till den andra. Det är mycket mer typiskt att studsa runt mellan olika stadier - ibland uttrycks alla inom loppet av en timme! Enligt min erfarenhet finns det inget rätt eller fel sätt att sörja. Det är en mycket personlig resa. Jag tror att det enda konsekventa målet är den som går mot acceptans, vilket till en början kan vara flyktigt.

Om du eller någon du bryr dig om kämpar med sex och/eller porrberoende finns hjälp tillgänglig. DBK Sverige erbjuder öppenvårdsbehandling, intensivvårdsbehandling och online behandling.

Vad är tolerans och eskalering?

I den senaste utgåvan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) uppger American Psychiatric Association att substansbrukssyndrom (alkoholism och drogberoende) kan identifieras med 11 kriterier, varav två räcker för att fastställa diagnosen.

Vi som arbetar med tvångsmässig sexuellt beteende (ICD-11-6C72) eller sexberoende däremot baserar vår bedömning om förekomsten av detta på tre primära tecken eller kriterier:

1. Tankemässig upptagenhet eller besatthet av de specifika sexuella beteendena.

2. Förlust av förmågan att kontrollera de specifika sexuella beteendena, som allmänt visar sig genom flera misslyckade försök att upphöra med eller förminska förekomsten av de specifika sexuella beteendena.

3. Negativa konsekvenser kausalt relaterade till att ägna sig åt de specifika sexuella beteendena.

De näst vanligaste tecknen på sexberoende - och alla andra uttryck för beroende för den delen - är tolerans och eskalering.

• Tolerans: Tolerans uppstår när kroppen kräver allt större eller mer potenta doser för att få samma effekt av ett beroendeframkallande substans eller beteende.

• Eskalering: Eskalering uppstår när en person som till exempel ägnar sig åt ett beroendeframkallande sexuellt beteende som man utvecklat en tolerans till, ökar intensiteten genom att ägna sig åt häftigare eller mer potenta sexuella beteenden. När det gäller substansberoende handlar det oftast om att öka dosen eller ändra till en ”starkare” drog.

 Nästan varje beroendeperson kommer att uppleva åtminstone en viss grad av tolerans och eskalering oavsett vad man är beroende av.

Hur ser tolerans och eskalering ut?

Med substansberoende gör tolerans och eskalering att den beroende tar mer av en kemisk substans eller en starkare substans i ett försök att uppnå och bibehålla den önskade effekten. När det handlar om ett beroende kopplad till beteenden orsakar tolerans och eskalering att den beroende ägnar allt längre tid i beroendet eller ökar intensiteten i de beroendeframkallande beteendena. Med tiden, tack vare tolerans och eskalering, finner den beroende ofta att de använder substanser och engagerar sig i beteenden de aldrig förväntat sig eller velat göra tidigare.

Ett illustrativt exempel: tänk på heroinberoende. Ingen, och jag menar ingen, injicerar heroin direkt när de börjar använda droger. De börjar med alkohol eller hasch eller kanske receptbelagda mediciner. Allt eftersom tiden går ökar toleransen, och som svar eskalerar användningen. Kanske börjar de dricka eller röka gräs direkt när de vaknar på morgonen, eller så börjar de krossa och snorta de piller som de använder för att få snabbare effekt, etc. Så småningom ger inte ens dessa beteenden den önskade effekten, så de "upptäcker" tyngre droger och mer effektfulla sätt att inta dessa droger. Innan de vet ordet av, och ofta utan att någonsin ha fattat ett medvetet beslut om att göra det, har de en nål i armen.

Beteendeberoende eskalerar på liknande sätt. Låt oss använda porrberoende som ett exempel. Att ibland titta på och onanera till vanlig porr är för många människor den psykologiska motsvarigheten till att dricka några öl. Om användningen fortsätter, sätter dock toleransen in, och porranvändaren måste titta på mer porr eller mer intensiv porr för att skapa den önskade effekten. Snart tittar användaren på porr som skulle ha varit avtändande när de en gång i tiden började. En porrberoende kan också eskalera till andra online beteenden som webbcamsex; sexchatt; att ragga via olika appar. De kan till och med eskalera till beteenden i verkliga livet som strippklubbar, tillfällig sex, anonym sex, prostitution, otrohetsaffärer och liknande.

Om du eller någon du bryr dig om kämpar med tvångsmässig sexuellt beteende finns hjälp att få.

Ring 070-965 43 48 eller mejla info@dbksverige.se

Grunderna för behandling av tvångsmässigt sexuellt beteende (sexberoende)

På DBK använder vi samma grundläggande strategier och tekniker som finns när det gäller arbetet med alkoholism, drogberoende och ätstörningar. Tidiga behandlingsinsatser fokuserar på att begränsa eller upphöra med det problematiska beteendet, dvs. de sexuella beteenden som antingen skapar problem i livet eller underblåser problem som man redan har. Att tillhandahålla en trygg miljö är därför ett av de viktigaste syften i denna tidiga fas. Efter det fokuserar vi på att bryta förnekelse, hantera krisen eller kriserna som drev personen till behandling och förhindra återfall. Nästan alla som lider av tvångsmässigt sexuellt beteende är i grunden traumatiserade sedan barndomen (98% enligt IITAP), men dedikerad traumaterapi sätts vanligtvis åt sidan i de tidiga faserna av behandlingen och inleds först efter att klienten etablerat en viss grad av det vi kallar för sexuell nykterhet, självkänsla och socialt stöd. På DBK handlar fas 3 om traumabearbetning. Vår behandling innehåller 4 faser:

1.     Startpunkten (att etablera dagliga tillfrisknande rutiner);

2.     Fas 1 (att bryta igenom förnekelse och andra försvar; beteendeförändringar);

3.     Fas 2 (återfallsprevention; paradigmskifte; affektreglering; närvaro och fokus); 

4.     Fas 3 (omstrukturering av livet; traumabearbetning; paradigmintegration).  

Det som gör DBK unik är att vi arbetar med evidensbaserade uppgifter eller hemläxor. Uppgifterna har specifika syften som innebär att de som går i behandling “öppnar nya dörrar” och har tillgång till optimalt tillfrisknande.  

Behandling för tvångsmässigt sexuellt beteende inkluderar vanligtvis både individualterapi och gruppterapi. Oftast riktade, beteendefokuserade modaliteter som kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi – i kombination med socialt lärande, ”biblioterapi”, stöd i 12-stegsgrupper (eller annat beroende fokuserat socialt stöd). Alternativa metoder som psykodrama, familjekonstellationer, konst- och rörelseterapier, träning, meditation och liknande är också användbara i specifika faser i behandlingen.

Som alltid är den första terapeutiska uppgiften för oss att utföra en grundlig bio-psyko-social bedömning. Denna utvärdering måste utforska varje aspekt av den hjälpsökandes liv, inklusive personens sexuella -och relationella historia. Dessutom bör hjälpsökande individer bedömas för andra problem såsom ekonomiska, familjemässiga, sociala, eller arbetsmässiga problem. Andra psykologiska problem bör undersökas inklusive (och kanske det viktigaste) beroendeinteraktion.

Nästan alltid räcker inte individuell terapi när man arbetar med tvångsmässigt sexuellt beteende eller sexberoende. För att förbli sexuellt nykter och tillfriskna även från de underliggande problemen behöver den sexberoende externt stöd. Gruppterapi specifikt inriktad på tvångsmässigt sexuellt beteende är oerhört hjälpsam i detta avseende. I allmänhet är det bäst att arbeta med 6 till 10 personer i gruppen - av samma kön. Gruppsammansättningen hjälper patienter att förstå att de inte är ensamma, vilket räcker långt för att minska skammen som driver på så mycket av deras tänkande och beteende. Gruppterapi är också en idealisk miljö för att konfrontera förnekelse och inkonsekvenser. Dessutom kan patienter prata om de interventioner eller motkrafter mot triggers och hälsosamma hanteringsmekanismer som fungerar och inte fungerar. Kanske viktigast av allt, de kan lära sig att ta emot hjälp, införliva användbara råd och det stöd som finns tillgängliga från många källor, särskilt från andra tillfrisknande personer.

Det är viktigt att förstå att varje person som lider av tvångsmässigt sexuellt beteende har en unik bakgrund och en specifik uppsättning sexuella eller sexuellt relaterade problembeteenden. Som sådan kräver varje individ ett tillvägagångssätt som är anpassat till hans eller hennes mycket individualiserade behov. Vissa personer kommer att klara sig bättre i individuell terapi, medan andra kommer att klara sig bättre i gruppmiljöer. Många kommer att behöva ett intensivt polikliniskt program för att tillfälligt skilja dem från de människor, platser och företeelser som utlöser deras tvångsmässiga sexuella beteende och för att få fart på deras program för tillfrisknande.

Återfallsläge

Återfall. Detta ord beskriver en företeelse som tar ifrån oss vår hårdvunna integritet och våra uttalade mål för tillfrisknande. Även om det inte är oundvikligt kan återfall förväntas för en betydande del av tillfrisknande sexberoende personer, särskilt tidigt i tillfrisknande. Som sagt, slippar och återfall är känslomässigt, psykologiskt och till och med fysiskt smärtsamma och ibland tragiskt nog till och med dödliga.

 Ett återfall kan tyckas komma från ingenstans, men så är det inte. Dess rötter ligger i mönster som länge funnits och ibland också varit uppenbara. På DBK beskriver vi detta som att vara i återfallsläge.

 Konstellationen av triggers och varningssignaler för återfallsläge varierar från individ till individ, men stress är en universell komponent. Att leva stressfritt är orealistiskt, men att hantera stress väl är möjligt.

 Även om nivåerna av stresstolerans kan variera mycket beroende på olika livshändelser, är det viktigt att känna till sin baslinje. När vi är under hög stress minskar vår förmåga att hantera våra reaktioner, vilket betyder att vi behöver röra oss närmare våra nätverk och våra forum för tillfrisknande. Det är viktigt att övervaka varje förändring i vår "normala" baslinje när det gäller stressnivån, vilket kan fungera som en tidig varningssignal för återfall.

 De flesta av oss är bekanta med våra egna vanligaste fysiska reaktioner på stress, och i återfallsläge kommer dessa att eskalera. Sömnen kan störas och aptiten (inklusive sexlust) kan fluktuera vilt. Spänningar kan fara genom kroppen vilket resulterar i stelhet och obehag. Andra stressreaktioner kan uppstå, till exempel andfåddhet, mag-tarmproblem, snabb puls, huvudvärk och till och med plötslig dåsighet.

De negativa känslorna i återfallsläge är också nästan gemensamma för alla sexberoende personer. Dessa inkluderar ångest, som kan ta formen av en generaliserad rädsla för vilken ingen specifik utlösande oro kan identifieras. Dessutom kan vår tolerans för irritation minska och vi kan börja reagera hårdare och med irritabilitet. Ett symtom på detta är när vi börjar upptäcka en massa idioter i vår omgivning. Depressiva symtom är också vanliga i detta tillstånd, med klassiska symtom som extrema störningar i humör, aptit eller sömn, samt en oförmåga att uppleva njutning när det gäller olika områden i livet. Just det sistnämnda är särskilt troligt under de första månaderna av tillfrisknande när dopaminsystemet håller på att läkas. I återfallsläge tenderar vi också att koppla bort från andra. Våra kontakter är avgörande för vår nykterhet eftersom de skapar det ansvarstagande som krävs för att leva i integritet. Till exempel, om vår mötesnärvaro på självhjälpsgrupper är sporadiska och folk slutar förvänta sig att vi går på mötena blir vi i samma takt mindre ansvariga för var vi befinner oss och vad vi gör, vilket skapar möjlighet till återfall.

Vi kan också börja koppla bort internt. Starka känslor av skam, självfördömande och till och med självhat kan utlösas, vilket resulterar i en önskan om att dissociera genom att fantisera eller bedöva. På så sätt tappar vi kontakten med våra mål, våra värderingar och oss själva.

 Slutligen är negativt tänkande ett kännetecken på återfallsläge. Detta kan vara uppenbart när vi ägnar oss åt kritiskt självprat som fyller våra hjärnor och påminner oss om gamla negativa kärnföreställningar. Sådant tänkande kan resultera i att vi behåller hemligheter, ibland för att undvika att bli dömda eller att skämmas, och ibland för att skapa förutsättningar för återfall. Hemligheter undergräver transparensen, vilket är avgörande för vår tillfrisknande och integritet. Vi kan också börja rationalisera som ett sätt att rättfärdiga dåliga beteenden, hävda att vi har fått en anhopning av problem eller speciella omständigheter som på något sätt gör återfall till ett rimligt val.

 Det är viktigt att komma ihåg att när vi är i detta tillstånd är det väldigt svårt att bryta sig ur bubblan och få ett objektivt perspektiv. Och det är precis då som vi behöver feedback från de människor som känner oss bäst. När vi är i återfallsläge kommer det förmodligen att vara uppenbart för de omkring oss innan vi själva inser det.

Två primära verktyg kan användas för att vi ska kunna övervaka oss själva när det gäller återfallsläge och för att fånga upp sig själv innan det går för långt och återfall är oundvikligt. Det första verktyget är självmedvetenhet, som inte enbart handlar om att vi observerar våra beteenden. Det inkluderar också en medvetenhet om vårt inre liv – förmågan att märka vad som händer känslomässigt och fysiskt och vidta åtgärder för att återskapa balans.

Det andra verktyget är att upprätthålla ett stabilt socialt nätverk. De negativa tankemönstren som är karakteristiska för återfallsläget kan undan för undan ta ifrån oss vår lyhördhet för vilka andra alternativ som finns annat än i slutändan återfalla. Social kontakt är avgörande för att motverka denna snedvridning. Vi behöver andra människor för att få feedback om vad de observerar hos oss - och vi behöver kunna höra det de säger och internalisera denna feedback. Även om det inte borde finnas skam i att ta ett återfall vill ju alla i tillfrisknande undvika det. Ju tidigare vi kan släppa vår stolthet och be om hjälp, desto bättre kommer vi att ha det.

På DBK hjälper vi våra patienter att hitta baslinjen när det gäller stress. Personlig Riskbenägenhets Index (PRI) är en av våra utmärkta verktyg för detta.

Mejla gärna info@dbksverige.se , eller ring 070-965 43 48 för information!